Home > Del 6: Corporate finance-rollen

Del 6: Corporate finance-rollen

”Corpen” gräver fram kapital för storaffärer

Corporate Finance
Corporate Finance

I den sista artikeln om olika yrkesroller på den finansiella marknaden är turen kommen till ”corporate finance”, företagsfinansiering eller företagsaffärer på svenska. Detta område är det mest komplicerade att beskriva, med flera olika arbetsområden hos flera möjliga arbetsgivare. För att få en känsla för yrkesrollen är det viktigt att man förstår vad det handlar om och vilka finansiella tjänster som vanligtvis avses. Vi ska utförligt beskriva detta och också göra en utvikning om riskkapitalbolag som ofta samarbetar med bankernas enheter för företagsfinansiering.

Därefter studerar vi hur arbetsuppgifterna/yrkesrollen kan se ut och tittar då på investmentbankerna i London. Många svenska civilekonomer drömmer om att jobba där, trots att det är minst 40 internationella sökande till varje plats, arbetspass på 80–100 timmar i veckan och oftast tre ”hundår” innan det hårda arbetet sätter lite tydligare spår i lönekuvertet.

”Corporate finance” (”corpen” på finansslang)

Utgör den del av finansmarknaden som behandlar de finansiella beslut som ett företag kontinuerligt ställs inför. Det övergripande målet är att maximera företagets värde, samtidigt som man minskar och kontrollerar dess finansiella risk. Detta ger oss en bred överblick över begreppet ”corporate finance”, men det är viktigt att poängtera att begreppet betyder olika saker i olika länder.

I Sverige har många anammat den brittiska nomenklaturen, det vill säga när vi pratar om ”corporate finance” menar vi oftast bara den del som är förknippad med arbetet på en investmentbank. Det finns få renodlade svenska investmentbanker, ett exempel är Carnegie, och de är små i ett internationellt sammanhang. För att hitta de finansiella giganterna, som Goldman Sachs, JP Morgan Chase, Morgan Stanley och Merrill Lynch, får man framför allt söka sig till London och New York. De här namnen dyker dock ofta upp också i Sverige och då i samband med stora företagsaffärer, som till exempel den planerade försäljningen av de statliga svenska bolagen.

Det är dock inte så att man behöver bosätta sig i London för att arbeta med ”corporate finance”, utan samtliga svenska storbanker, alla större värdepappersbolag och revisionsbyråer samt ett antal stora advokatbyråer erbjuder finansiella tjänster inom detta område. Det finns emellertid stora variationer i tjänsteutbudet och dessutom ett antal små aktörer som har specialiserat sig på någon nisch inom detta område, till exempel företagsöverlåtelser. Ett komplett tjänsteutbud inom området skulle kortfattat kunna beskrivas enligt nedan:

Inom M&A (”Mergers and Acquisitions”, fusioner och förvärv) sorterar företagsförvärv, företagsförsäljningar, fusioner, olika former av utköp från börsen, såsom högt belånade företagsuppköp och köp gjorda av företagsledningen, samt avknoppningar och företagsrekonstruktioner. I M&A ingår en mängd olika tjänster, som finansiell rådgivning, projektledning, företagsgranskning, analys och värdering, framtagande av prospekt, kontakt med och analys av potentiella köpare/säljare, stöd till ledning och ägare samt marknadsföring.

Detta område och det nedanstående (kapitalanskaffning och börsintroduktioner) är de verksamheter som de flesta tänker på när de hör talas om begreppet ”corporate finance”. Stora företagsköp på åtskilliga miljarder, där det inte är ovanligt med maktstrider, väcker onekligen intresse och drar till sig stor massmedial uppmärksamhet. De riskkapitalbolag som genomför själva affärerna anlitar ofta en investmentbank som finansiell råd-givare i samband med köp och försäljning av företagen.

I Sverige är riskkapitalbolag en naturlig del av den finansiella marknaden. Ingen aktiesparare kan ha undgått att höra talas om Christer Gardells framfart på den svenska aktiemarknaden via riskkapitalbolaget Cevian Capital. Gardell är dock mer inriktad på att köpa stora aktieposter än hela bolag.

Investordominerade EQT samt Industrikapital och Nordic Capital har en mer traditionell inriktning. EQT, till exempel, köpte tillsammans med Investor ut Gambro från börsen för 38 miljarder kronor och börsintroducerade nyligen Duni.

”Corporate finance” är så närbesläktat med riskkapitalbolag att det finns skäl att beskriva Kohlbergs Kravis Roberts (KKR), en legend i branschen som fortfarande är den ledande aktören efter 30 år. KKR gjorde sin första affär redan 1977 och blev internationellt känt 1986, då bolaget köpte den mycket stora livsmedelskedjan Safeway genom att använda sig av en hög belåning. KKR betalade då 4,3 miljarder USA- dollar, satsade 130 miljoner dollar i egna pengar, sanerade Safeway och hade efter tio år tjänat runt 5 miljarder dollar på affären.

Som vi nämnde ovan är KKR i högsta grad fortfarande aktivt på marknaden, och tillsammans med fyra andra riskkapitalbolag (Apax Partners, Permira Advisors, Black-stone och Providence Equity Part-ners) köpte bolaget i slutet av 2005 ”Danmarks Telia”, det vill säga TDC, för 13 miljarder euro. Detta är det största företagsköpet i dansk historia, och de nya ägarna finansierade köpet genom bland annat lån på 10 miljarder euro. Kapitalanskaffning och börsintroduktioner är en annan välkänd verksamhet inom företagsfinansiering och innebär alla former av riskkapitalanskaffning. Det kan då handla om spridning av aktier till ett begränsat antal placerare, andra nyemissioner och börsintroduktioner av såväl stora bolag som Telia till småbolag på First North-listan.

Precis som inom M&A ingår ett antal olika tjänster, varav flerapåminner om varandra. Att till allmänheten sälja ett bolag på börsen eller att sälja det till en enskild köpare som ett större industriföretag har naturligtvis flera likheter. De tjänster som krävs för en börsintroduktion är fi nansiell rådgivning, projektledning, företagsgranskning, analys och värdering, framtagande av prospekt, marknadsföring, emissionsteknik, efter-
marknadsvård genom analys av det noterade bolaget och skapande av likviditet i aktien. Det finns ytterligare tre verksamheter som brukar inordnas i begreppet ”corporate finance”. De är inte lika kända som de två ovanstående men utgör likväl viktiga finansiellatjänster:

Den första kallas för strukturerad finansiering

Med det menas kvalificerad rådgivning med fokus på strukturering och genomförande av invecklade finansieringstransaktioner. Arbetet i denna nisch innebär analys av befintlig finansiering, strukturering av finansiell upphandling, upphandling av finansiering, utformning av finansieringslösningar, skuldhantering och kapitaloptimering samt riskanalyser.

I tjänsten kapitalmarknadstransaktioner ingår rådgivning och genomförande av alla former av aktiemarknadstransaktioner, till exempel placeringar av stora aktieposter, genomförande av återköpsprogram och program för avgiftsfri aktiehandel. Ett utmärkt exempel på en kapitalmarknads- transaktion var när staten i fjol sålde en stor post i Telia Sonera direkt på börsen.

Belöningsprogram är vanliga bland företag för att de ska kunna locka och behålla kvalificerad personal. Programmen kan vara riktade till företagsledningen, andra nyckelpersoner eller samtliga anställda och baseras vanligen på aktier, konvertibler, tecknings- eller köpoptioner. För att kunna genomföra ett belöningsprogram behövs bland annat analys av skattemässiga och redovisningsmässiga aspekter, värdering av företaget och det aktuella finansiella instrumentet samt framtagande av nödvändiga regler och juridisk dokumentation.

Ovanstående uppräkning av alla finansiella tjänster som ingår inom ”corporate fi nance” visar med önskvärd tydlighet både bredden och djupet inom denna verksamhet. Den som påbörjar en karriär inom detta område börjar vanligen som analytiker (”analyst”). Därefter kan han/hon gå vidare till att bli projektledare (”associate”) för att sedan klättra vidare på karriärstegen som vice VD (”vice president”) och till sist bli VD (”managing director”) eller delägare.

De två förstnämnda titlarnas engelska varianter används även i Sverige, medan de två sistnämnda är relaterade mer till internationella investmentbanker. Låt oss se vad arbetet som analytiker och projektledare kan innebära i Sverige för att därefter studera den mycket konkurrensbenägna tillvaron på en
investmentbank i London.

En tjänst som analytiker är eftertraktad

För att komma i fråga för en sådan är man sannolikt nyutexaminerad civilekonom med inriktning mot finansiering, redovisning eller finansiell ekonomi, alternativt civilingenjör med inriktning mot industriell ekonomi. Goda studieresultat, flytande i både tal och skrift på svenska och engelska, ett genuint intresse för den finansiella marknaden, mycket god analytisk förmåga och hög arbetskapacitet ses som en självklarhet. Dessutom brukar potentiella arbetsgivare betona stresstålighet, professionalism och förmåga att bygga relationer. Även om analytikersteget bara är det första i karriären är det ett kvalificerat arbete. Arbetet sker i gruppform och är ofta mångfacetterat, med företag i olika branscher och olika rådgivningstjänster.

Arbetsuppgifter kan vara fakta insamling, finansiell analys, företagsvärdering och prospektarbete. Ofta blir man snabbt delaktig i hela eller delar av transaktionsprocessen i en affär, det vill säga från förberedelse till genomförande.

Nästa steg i karriären är projektledare.

Grundkraven är naturligtvis desamma som för en analytiker, men projektledaren har hunnit bli lite mer erfaren och jobbat åtminstone i två år inom området. Projektledaren förväntas ta ett stort ansvar och bör ha erfarenhet från projektarbete. En vanlig roll för projektledaren är att fungera som en länk mellan de nya och de mer erfarna medarbetarna.

”Corporate finance”-avdelningarna brukar vara viktiga för intjäningen och står vanligtvis för en betydande del av intäkterna för ett svensk värdepappersbolag. Konjunkturkänsligheten är dock stor. Markant många fler affärer och börsintroduktioner sker i ett positivt börsklimat än när motsatsen råder. Tvivelsutan kan dock erfarna medarbetare på en framgångsrik ”corpavdelning” tjäna mycket bra enligt svenska normer.

De absoluta toppnamnen i Sverige, som vissa av cheferna för storbankernas avdelningar för företagsaffärer, kan med lön och bonus hamna på 5–10 miljoner kronor i inkomst under ett bra år. Sverige är dock ändå bara en perifer marknad jämfört med den brittiska i främst London. Konkurrensen, kraven och villkoren är alla betydligt högre i en internationell investmentbank än i någon av de svenska storbankerna.

Ett arbete hos en internationell investmentbank i London är mycket eftertraktat, och det är inte ovanligt att en bank får närmare 10 000 ansökningar per år medan de bara är intresserade av att anställa färre än 5 procent av de sökande. Vanligtvis har den som söker ett sådant jobb en ekonomisk examen med mycket bra betyg i bagaget, men i England är det lite annorlunda än i Sverige – och det är inte nödvändigt att man har läst just ekonomi. Däremot är det viktigt vilket universitet den sökande har läst vid och att studieresultaten är utmärkta. Den traditionella sökanden är en ung, vit man, men både antalet kvinnor och kandidater från Asiens bästa universitet ökar. Intervjuprocessen är ofta hård och sker i flera steg, med ett antal krävande intervjuer där det inte alls är ovanligt med en pressad atmosfär och rena kunskapsfrågor för att se om kandidaten håller måttet.

Den vanligaste vägen för en sökande in på en investmentbank är som ovan, det vill säga bra betyg från ett bra universitet, att han eller hon klarar sig igenom antagningsprocessen och får börja på ett analytikerprogram som varar i 2–3 år innan vederbörande kan avancera till projektledare. En annan väg in till yrket är också en bra examen i grunden, men sökanden har arbetat med ekonomi i ett par år, tar en magisterexamen under två års tid och sedan börjar direkt som projektledare.

Ett vanligt råd för dem som börjar på en investmentbank i London är att de ska ha goda vänner innan de börjar, för de får svårt att träffa nya. Det kan låta som en skröna, men arbetsveckor på 80–100 timmar med mycket restid, åtminstone under de första åren, är normalt i branschen. Ingångslönerna är attraktiva och ökar snabbt för den som håller måttet. Den bonusrelaterade delen av lönen är viktig. Efterhand kan bonusarna komma att utgöra så mycket som 80 procent av inkomsten, och den som lyckas nå en position som ”senior vice president” eller ”managing director” kan tvivelsutan tjäna mycket bra med pengar. Tro dock inte att det är lättförtjänta pengar, utan det krävs blod, svett och ibland också tårar för att förtjäna dem.

Skriven av: C-G Gyllenram och Tony Ugrina