Home > Del 2: Behavioural finance och Tulpanhysterin

Del 2: Behavioural finance och Tulpanhysterin

Prenumerera kostnadsfritt på våra Analyser!

Artikelserie: Flockbeteende på de finansiella marknaderna

Del 1: Flockbeteendet på de finansiella marknaderna
Del 2: Behavioural finance och Tulpanhysterin
Del 3: Tulpanhysterin
Del 4: Eufori, hysteri och kraschlandning!
Del 5: En vetenskaplig studie
Del 6: Ekonomisk teori kontra marknadens psykologi
Del 7: Flockens psykologi – en kort analys
Del 8: Flockbeteende på dagens marknader

 

Behavioural finance,  eller finansiell psykologi, är ett relativt nytt och mycket intressant ämnesområde som kombinerar erfarenheter och forskning från olika discipliner som psykologi, sociologi, beteendevetenskap och ekonomi. I stället för att utgå från att människan är helt rationell utgår i stället behavioural finance från hur människor faktiskt beter sig. Låt oss studera två exempel på välkända mänskliga beteenden som inom finansiell psykologi kallas för ”ankring” respektive ”övertro”.

I en butik kan man köpa 3 olika flaskor av vin, ett billigt för 60 kronor, ett mellandyrt för 100 kronor och ett dyrt för 160 kronor. De flesta människor köper inte det billigaste och inte heller det dyraste och kommer därför att köpa vinet för 100 kronor. Om man i samma butik ställer ut en fjärde flaska, ett ännu dyrare vin som kostar 250 kronor flaskan, kommer däremot folk att börja köpa 160 kronorsvinet i betydligt större omfattning. Beteendet ankring visar att människor gärna vill utgå från någon av referenspunkt (ett ankare) när de fattar beslut på frågor som de inte har ett exakt svar på.

Två forskare vid namn Preston och Harris intervjuade ett antal bilförare och bad dem sätta betyg på sig själva i termer av körskicklighet, körsäkerhet samt hur alerta de upplevde att de var senaste gången de körde bil. Majoriteten betecknade sig själva som bättre än genomsnittet både vad gäller skicklighet och säkerhet vid körning. De flesta ansåg också att de varit alerta eller mycket alerta senaste gången de körde bil.

Alla intervjuer skedde på sjukhuset eftersom den senaste bilfärden för samtliga intervjuade förare slutat i en trafikolycka. Enligt polisrapporterna var ca 70 procent avförarna i intervjun direkt vållande till olyckan. Närmare 60 procent av förarna hade dessutom minst två tidigare trafikbrott i bagaget. Trots detta ansåg de alltså att de som bilförare var skickligare än genomsnittet. Övertro på den egna förmågan gäller inte bara bilkörning utan även investerare har konsekvent visat sig övervärdera sin förmåga att prognosticera börsutvecklingen och denna övertro medför ofta att människor fattar dåligt underbyggda placeringsbeslut och att de gör fler affärer än de borde.

Vi avslutar denna presentation på mänsklig irrationellt beteende med ett exempel direkt från verkligheten. Det är inte ovanligt att en placerare kan vara tämligen ointresserad av att börsen har gått upp eller ned en procent under dagen, vilket kan innebära att vederbörandes förmögenhet ökat eller minskat med tiotusentals kronor, samtidigt som personen ifråga kan bli påtagligt irriterad eller förnöjd över att en vara i livsmedelsbutiken är tio kronor dyrare eller billigare än beräknat.

Innehavaren av en större livsmedelshandel i Stockholm berättade för mig att han till sin stora häpnad kunde se några av landets större aktieägare ägna tid åt att botanisera bland lågpriserbjudandena och belåtet plocka åt sig några extra burkar konserverade tomater eller paket med Liljeholmens ljus, eftersom priset var nedsatt med några kronor samtidigt som han visste att värdestegringen på deras aktieinnehav under dagen skulle räcka till handpenningen för ett köp av hela butiken.

Detta är ett mycket irrationellt men också mycket mänskligt beteende. Kapitalet som är placerat på börsen är abstrakt. Det är siffror på ett papper som inte fysiskt går att ta på. En värdeförändring kan upplevas som relativt overklig fram tills den är realiserad och man har vinsten i sin hand eller förlusten är ett faktum.

Hundralappen man tar upp ur sin plånbok är däremot påtaglig och konkret. Den är i högsta grad verklig. Man ser hur den ser ut och hör hur den prasslar. Vinsten eller förlusten realiseras i samma ögonblick som pengarna överlämnas och varorna tas emot.

En av teserna i min bok ”Aktiemarknadens psykologi” är just att människor bara är människor med allt vad det innebär av mänskligt irrationellt och emotionellt agerande och att vi därför ofta tänker mer med ”magen” än med hjärnan. Mitt huvudsakliga angreppssätt när jag i boken försöker att förstå och analysera marknaden bygger dock inte på enskilda individers irrationalitet, eftersom en enskild individs beteende trots allt kan vara mycket svårt att förutsäga, utan på observationen att människor i flock lätt tappar sin individualitet och anpassar sig till omgivningen, vilket gör att de agerar på ett mer förutsägbart vis.

Efter att ha upplevt en kraftfull och dynamisk uppgång med en åtföljande i det närmaste bottenlös nedgång på marknaden, är det lätt att tro att man varit med om något unikt som aldrig kommer att upprepas, därför att vi lärt oss av våra misstag till nästa gång. Ändå har finansiella bubblor och deras kollaps varit ett stående inslag i mänsklighetens moderna historia och kommer så fortsättningsvis att förbli, därför att vi är mänskliga emotionella varelser och inte rationella själlösa robotar. När en tillräckligt lång period har förflutit efter en större finansiell krasch har ett stort antal människor tillkommit som inte upplevt denna händelse.

Benägenheten hos dem ”som inte var med” att lyssna på förmaningarna från personer som gjorde dyrköpta erfarenheter är dessutom ringa. Detta var definitivt fallet i början av 2000 när människor efter mer än tjugo års uppgång började betrakta ständigt uppåtgående aktiekurser som en naturlag och att den så kallade ”nya ekonomin” baserad på internet hade förpassat börskrascher och lågkonjunkturer till historien. Alltför stort risktagande har dock en mycket tydlig och obehaglig tendens att sluta med ekonomiskt bakslag och människors girighet att tjäna pengar och rädslan att förlora dem har åtminstone inte förändrats under de senaste seklerna.

Vetenskap och teknik har gjort enorma landvinningar de senaste århundradena och vi människor har förhoppningsvis blivit något mer civiliserade, men annars består den huvudsakliga skillnaden mellan tjugohundratalets finansiella bubblor och den klassiska ”tulpanhysterin” i att spekulationsobjekten har varit bl.a. värdepapper, fastigheter, råvaror och valutor istället för tulpanlökar. Att människors beteende på marknaderna inte har förändrats i takt med den tekniska utvecklingen utan i allt väsentligt är densamma nu som då kommer belysas när vi i nästa artikel utförligt analyserar just ”Tulpanmanin” i Holland under första hälften av sextonhundratalet.