Home > Del 3: Tulpanhysterin

Del 3: Tulpanhysterin

Prenumerera kostnadsfritt på våra Analyser!

Artikelserie: Flockbeteende på de finansiella marknaderna

Del 1: Flockbeteendet på de finansiella marknaderna
Del 2: Behavioural finance och Tulpanhysterin
Del 3: Tulpanhysterin
Del 4: Eufori, hysteri och kraschlandning!
Del 5: En vetenskaplig studie
Del 6: Ekonomisk teori kontra marknadens psykologi
Del 7: Flockens psykologi – en kort analys
Del 8: Flockbeteende på dagens marknader

 

Holland år 1550

Tulpanen – namnet sägs komma från en turkiskt ord som beskriver en turban- introducerades i Västeuropa ungefär i mitten på femtonhundratalet. Conrad Gesner, som tar åt sig äran för att ha gjort denna blomma uppmärksammad, berättar att han först såg den i advokat Herwarts trädgård i Augsburg år 1559. Denne fick lökarna levererade från en god vän i Konstantinopel, där tulpaner sedan länge varit populära. Efter ytterligare ca tio år var tulpaner mycket eftersökta av de välbärgade i samhället, framförallt i Holland och Tyskland. Förmögna holländare tog hem lökar direkt från Turkiet och betalar avsevärda priser för dem.

Fram till 1634 ökar tulpanens popularitet oavbrutet tills det anses tyda på dålig smak för en man med god ställning i samhället att inte äga en egen samling. Önskan att äga tulpaner sprider sig snabbt från överklassen till medelklassen.

Köpmän och butiksinnehavare, även de med blygsamma tillgångar, börjar konkurrera med varandra för att komma över dessa sällsynta blommor trots de orimliga priser de betingar. En handelsman i  staden Harlaem i Holland uppges ha varit villig att betala halva sin förmögenhet för en enda lök, inte i avsikt att sälja den vidare utan endast för att bevara den i sitt eget orangeri och beundra sitt nyförvärv.

Det vore rimligt att anta att tulpanen måste ha haft någon speciell egenskap som gjorde den så värdefull och begärlig i människors ögon, men den var varken lika vacker eller väldoftande som rosor eller luktärtor och hade inte heller dessa växters tålighet.

I sin bok ” History of Inventions ” beskriver Beckman tulpanen på följande vis:

”Det finns få växter som –  genom olyckshändelse, svaghet eller sjukdom tillägnar sig sådan färgrikedom som tulpanen. När den växer vilt i sin naturliga omgivning är den nästan alltid enfärgad, har stora blad och en onaturligt lång stam. När den har försvagats genom odling blir den mer attraktiv i floristens ögon. Kronbladen har blivit blekare, mindre och fått fler nyanser samtidigt som bladen erhållit en mjukare grön färg. Detta framodlade mästerverk har dock egenheten att bli svagare ju vackrare det blir. Trots den största skicklighet och omsorg klarar den knappast att bli omplanterad eller ens att överleva.”

Många personer fäster sig omedvetet vid sådant i tillvaron som ger dem problem. Vi måste utgå ifrån samma resonemang för att förstå de lovord som slösades över dessa spröda blomster. Under 1634 blev passionen bland holländarna att äga tulpaner så intensiv att den traditionella industrin åsidosattes och alla samhällsgrupper kastade sig in i handeln med tulpaner.

Priserna steg i takt med att hysterin att äga tulpaner växte. Redan ett år senare, 1635 kunde fyrtio lökar betinga det fantastiska priset av 100.000 floriner. Det blev nu nödvändigt att sälja dem efter deras vikt i ”perits” , ett viktmått ännu mindre än ” a grain”, vilket motsvarar o,o6 gram.

En tulpan av sorten Admiral Liefken med en vikt av 400 perits var värd 4400 floriner, en Admiral van der Eyck (446 perits) kostade 1260 floriner och den mest åtråvärda av dem alla, en Semper Augustus med en vikt på bara 200 perits ansågs mycket prisvärd för 5500 floriner. Sorten var så eftersökt att även skadade exemplar kunde kosta 2000 floriner.

Under 1636 uppges det endast ha funnits två fullgoda lökar av denna sort i hela Holland, en i Amsterdam och en i Harlaem. Spekulanterna var så ivriga att äga dessa att en av dem bjöd nio tunnland tomtmark med full besittningsrätt för löken i Harlaem. Det andra exemplaret – i Amsterdam –  köptes för 4600 floriner plus en ny vagn, två grå hästar och en komplett rustning.

För att verkligen förstå vilka summor som betalades kan nedanstående lista studeras. Där framgår det vilken mängd varor som måste levereras, för att den överenskomna köpesumman om 2500 floriner för en lök av sorten Viceroy skulle uppfyllas:

Två laster vete: 448 floriner
Fyra laster råg: 558 floriner
Fyra feta oxar: 480 floriner
Åtta feta svin: 240 floriner
Tolv feta får: 120 floriner
500 liter vin: 70 floriner
Fyra tunnor öl: 32 floriner
Två tunnor smör: 192 floriner
450 kilo ost: 120 floriner
En komplett säng: 100 floriner
En kostym: 80 floriner
En silverkopp: 60 floriner

Summa: 2.500 floriner

En hungrig sjöman och en vetgirig botanist

Personer som varit borta från Holland och råkade återkomma när dårskapen stod på sin höjdpunkt hamnade ibland i brydsamma situationer p.g.a. sin okunnighet om tillståndet i landet.

En välbärgad köpman som var mäkta stolt över sin tulpansamling väntade vid ett tillfälle på en mycket värdefull försändelse från östra Medelhavet. En sjöman kom till hans magasin och informerade honom om att de efterlängtade varorna hade anlänt till hamnen. För att belöna sjömannen för de goda nyheterna gav köpmannen honom en välsmakande rökt sill att äta till frukost. Sjömannen var dock förtjust i lök och när han fick syn på en ensam till synes övergiven lök ligga där bland silke och sammet stoppade han den i fickan för att få lite tilltugg till sillen. Ingen lade märke till händelsen och han promenerade obekymrat ut ur magasinet för att äta sin frukost.

Knappt hade han hunnit komma ut genom dörren förrän köpmannen saknade sin värdefulla ”Semper Augustus” värd 3000 floriner. Hela handelshuset råkade i uppror och alla började leta överallt efter den åtråvärda lilla knölen, som dock inte kunde återfinnas. Handelsmannen nedkallade himlens förbannelse över den som stulit hans dyrbara lök. Sökandet återupptogs, men blev även denna gång resultatlöst tills någon kom att tänka på sjömannen.

Den olycklige köpmannen rusade nedför gatan mot hamnen med hela sitt följe i släptåg för att gripa den eländige tjuven. Sjömannen som var helt ovetande om vilket allvarligt brott han begått, hade inte en tanke på att gömma sig utan satt i lugn och ro på en rephög och avnjöt de sista resterna av löken. Inte ens i sina vildaste drömmar kunde han föreställa sig att han just ätit en frukost som kostade lika mycket som lönen för en hel skeppsbesättning under tolv månader. Eller som den ”bestulne” handelsmannen själv uttryckte det:

”Anthony lät lösa upp pärlor i vin för att dricka för Cleoptras hälsa;  Sir Richard Whittington var lika dåraktigt slösaktig när han skulle underhålla Kung Henry den femte; Sir Thomas Gresham drack en diamant upplöst i vin för att hylla Drottning Elizabeth; men den frukost som denne skurkaktige holländare har ätit överträffar dem alla.”

Man får hoppas att löken verkligen var en upplevelse också för smaklökarna, eftersom priset den stackars ovetande sjömannen fick betala var ett antal månader i Amsterdams fängelse.

En amatörbotanist från England råkade också illa ut vid ett besök i Holland. Under ett besök hos en förmögen bankir får han händelsevis syn på en tulpanlök i dennes drivhus. Helt omedveten om lökens värde tar han upp sin fickkniv och börjar skala den i avsikt att genomföra ett experiment. Han skär den i mindre delar samtidigt som han fäller insiktsfulla kommentarer om sina upptäckter.

Plötsligt står dock ägaren till löken bakom honom. Rasande frågar han om botanisten är medveten om vad han gjort. ”Jag har skalat en högst extraordinär lök” får han till svar. ”Hundra tusen djävlar” svär bankiren. ”Det är en Admiral Van der Eyck ”. ”Tack så mycket” svarar engelsmannen och noterar namnet i sin anteckningsbok. ”Är dessa Amiraler vanliga i ert land ?” ” Död och djävlar” vrålar den nu nästan till vansinne uppretade holländaren och lyfter upp den överraskade botanisten i kragen. ”Kom med till magistraten så skall du få veta”.

Trots sina protester och invändningar släpas engelsmannen genom gatorna tätt följd av en mob. Väl framför magistraten erfar han till sin bestörtning, att den lök han utfört sitt experiment på var värd fyratusen floriner. Trots alla förmildrande omständigheter den stackars mannen anför hålls han kvar i fängelset tills han lyckats ombesörja erforderliga säkerheter för betalningen.

I nästa artikel avslutar vi vår studie av Tulpanhysterin och ser vad som hände när denna klassiska mani till slut briserade.