Home > Del 4: Eufori, hysteri och kraschlandning!

Del 4: Eufori, hysteri och kraschlandning!

Prenumerera kostnadsfritt på våra Analyser!

Artikelserie: Flockbeteende på de finansiella marknaderna

Del 1: Flockbeteendet på de finansiella marknaderna
Del 2: Behavioural finance och Tulpanhysterin
Del 3: Tulpanhysterin
Del 4: Eufori, hysteri och kraschlandning!
Del 5: En vetenskaplig studie
Del 6: Ekonomisk teori kontra marknadens psykologi
Del 7: Flockens psykologi – en kort analys
Del 8: Flockbeteende på dagens marknader

 

(De historiska referenserna och hänvisningarna till samtliga artiklar om ovanstående mani är om inte annat anges hämtade från ”Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds utgiven av Charles Mackay 1841)

Efterfrågan på sällsynta tulpaner ökade så kraftigt år 1636 att reguljära marknader för lökhandeln etablerades på fondbörsen i Amsterdam, Rotterdam, Harlaeam, Leyden, Alkmar, Hoorn och i andra större städer. Nu, för första gången blev symptomen på hasard uppenbara. Spekulanterna, som alltid var på bettet när nya affärsmöjligheter uppenbarade sig, handlade stort i tulpaner och använde alla de färdigheter, de var så väl bevandrade i, för att åstadkomma variationer i priserna. Som i liknande fall var alla nöjda till en början, eftersom alla tjänade pengar.

”Tulpanmäklarna” spekulerade i upp- och nedgångarna på tulpaner. De gjorde stora vinster genom att köpa när priserna föll och sälja när de steg. Ett gyllene lockbete hängde frestande framför människor och den ene efter den andre rusade till tulpanmarknaderna för att bli rik. De lockades som flugor till en honungskruka.

Alla trodde att passionen för tulpaner skulle vara för evigt och att förmögna människor från hela världen skulle köpa tulpaner från Holland och betala de priser som begärdes. Europas rikedomar skulle koncentreras till städerna vid Zuydersee och fattigdomen bannlysas från Hollands favoriserade nejder.
Adelsmän, borgare, bönder, ingenjörer, sjömän, soldater, hembiträden, sotare och tvätterskor – alla handlade med tulpaner. Människor från alla samhällsklasser växlade sin egendom till kontanter och investerade pengarna i blommor. Jordegendomar såldes för en spottstyer och användes som lågt värderat betalningsmedel för inbyte mot tulpaner.

Utlänningar smittades av samma hysteri som holländarna och pengar välde in i landet från alla håll. Priserna på både dagligvaror och lyxartiklar sköt i höjden. Under några månader var Holland som själva förrummet till Pluton, rikedomens gud i den grekiska gudasagan.

Efterhand fick handeln sådan omfattning och komplexitet att det blev nödvändigt att skapa ett reglemente för hur den skulle bedrivas. Notarier och bokhållare utsågs med den enda uppgiften att se till att tulpanhandeln fungerade tillfredsställande. I mindre städer, där det inte fanns någon regelrätt marknadsplats för tulpaner ersattes notarius publicus med ”notarius tulpanus”. På dessa platser användes vanligen det största värdshuset som marknad. Där handlade alla samhällsklasser i tulpaner och bekräftade affärerna med överdådiga fester. I bland deltog två- till trehundra personer i dessa middagar och stora vaser med tulpaner i full blom placerades på borden så att alla kunde njuta av blommornas skönhet så länge festen varade.

Till slut började dock de mer insiktsfulla förstå att denna hysteri inte kunde vara för evigt. Rika människor köpte inte längre tulpaner för att ha dem i trädgården utan endast för att sälja dem vidare. Det var uppenbart att någon måste förlora i slutändan. När denna insikt spred sig föll priserna för att aldrig repa sig igen. Förtroendet var borta och allmän panik bröt ut.

Eftertankens kranka blekhet

A hade kommit överens med B om att köpa tio Semper Augustines av denne till ett pris av fyra tusen floriner sex veckor efter att kontraktet undertecknats. B hade blommorna färdiga för leverans vid den utsatta tiden, men priset hade nu fallit till trehundra floriner och A vägrade därför att genomföra affären.
Rapporterna om brutna kontraktslöften ökade dag för dag från alla städer i Holland. Ett stort antal personer som bara ett par månader tidigare hade ifrågasatt om det över huvud taget fanns något sådant som fattigdom i landet, fann sig nu ligga inne med blomlökar, som ingen ville köpa, trots att det begärda priset bara var en fjärdedel av vad de själva betalt.

Rop av vrede, frustration, ångest och desperation genljöd överallt och den som tidigare varit ens vän var nu ens fiende. De få personer som lyckats berika sig på tulpanhandeln var noga med att dölja detta faktum och investerade sina pengar utomlands. Många, som för en kort period, hade rest sig från en blygsam tillvaro till rikedom kastades nu tillbaka ned i sin tidigare obemärkthet. Förmögna köpmän förvandlades till tiggare och många som representerade noblessen såg sina familjeförmögenheter åderlåtas så kraftigt att de aldrig kunde hoppas på att de skulle återuppstå.

När det första larmet lagt sig höll innehavarna av tulpaner offentliga möten för att diskutera vilka åtgärder som behövdes för att återställa förtroendet. Man beslöt att representanter från alla delar av landet skulle bege sig till Amsterdam för överläggningar med regeringen. Regeringen vägrade först att befatta sig med ärendet, och rådde de drabbade att själva besluta om lämpliga åtgärder. Åtskilliga möten avhölls, men man lyckades inte åstadkomma några lösningar som tillfredsställde de desillusionerade eller ens kunde reparera något av det elände som drabbat dem.

Dessa möten var synnerligen stormiga med högljudda klagomål och förebråelser. Till slut efter mycken träta och många hårda ord beslöt de församlade ombuden i Amsterdam, att alla kontrakt som ingåtts när hysterin stod på topp, dvs. före november 1636 skulle förklaras ogiltiga. Köpare som ingått avtal efter detta datum fick rätt att friköpa sig genom att erlägga tio procent av den överenskomna köpeskillingen.

Beslutet hälsades dock inte med någon större tillfredsställelse. De personer som hade tulpanerna färdiga för leverans blev naturligtvis missnöjda och de som förbundit sig att köpa kände sig också illa behandlade, eftersom marknadspriset hade fallit till ca åtta procent av det ursprungliga värdet. De drabbade försökte få de lokala domstolarna att avkunna domar för avtalsbrott, men landets alla domstolar vägrade att handlägga vad de ansåg vara spelskulder.

Slutet.

Ärendet hamnade så småningom i den provinsiella rådsförsamlingen i Haag. Det fanns stora förhoppningar på att dessa visa män skulle föreslå åtgärder som kunde återupprätta anseendet och förtroendet för handeln med tulpaner. Förväntningarna byggdes upp ju längre tiden gick, men något beslut kom inte. Medlemmarna i rådsförsamlingen fortsatte att diskutera vecka efter vecka och när ett yttrande kom till slut efter tre månader var det bara ett konstaterande, att beslut inte kunde fattas innan ytterligare information hade inhämtats.

Rådet föreslog dock att säljaren skulle erbjuda motparten – i vittnens närvaro – att erhålla tulpanerna i utbyte mot den överenskomna köpesumman. Om köparen sedan vägrade infria sitt åtagande skulle tulpanerna bjudas ut på offentlig auktion och köparen därefter åläggas att till säljaren betala skillnaden mellan det ursprungligen överenskomna priset och det pris som erhölls vid auktionen.

Det fanns emellertid inget nytt i detta förslag som redan utan framgång hade prövats vid ett flertal tillfällen. Ingen domstol i Holland var villig att driva ärendena. Ett sista försök att få fram ett domslut gjordes i Amsterdam, men domarna vägrade enhälligt att agera på den grunden att skulder hänförliga till spel inte var skulder i lagens mening.

Efter detta sista försök fick frågan bero. Regeringen lyckades inte hitta någon kur mot hysterins följder. De som hade tjänat pengar fick behålla dem. De som var olyckliga nog att sitta kvar med sina tulpaner fick försöka bära förlusten så filosofiskt det nu gick. Efterverkningarna på den holländska ekonomin blev avsevärda och det tog många år innan den återhämtade sig, men medförde att Holland blev en världsledande leverantör av blomlökar. Detta är dock en annan historia och i nästa artikel ska vi återvända till nutid och påbörja en vetenskaplig analys av flockbeteendet på börsen.