Home > Del 6: Ekonomisk teori kontra marknadens psykologi

Del 6: Ekonomisk teori kontra marknadens psykologi

Prenumerera kostnadsfritt på våra Analyser!

Artikelserie: Flockbeteende på de finansiella marknaderna

Del 1: Flockbeteendet på de finansiella marknaderna
Del 2: Behavioural finance och Tulpanhysterin
Del 3: Tulpanhysterin
Del 4: Eufori, hysteri och kraschlandning!
Del 5: En vetenskaplig studie
Del 6: Ekonomisk teori kontra marknadens psykologi
Del 7: Flockens psykologi – en kort analys
Del 8: Flockbeteende på dagens marknader

Irrationella och emotionella beslut

De ekonomiska modeller som används i den akademiska världen för att prognostisera hur olika marknader – aktier, räntor, valutor och råvaror – förväntas röra sig utgår ofta fortfarande från att människor fattar beslut på strikt rationella grunder.

Det är i huvudsak tre skäl som anförs till grund för att antagandet är korrekt. Det första är att individer inte beter sig irrationellt. De stoppar inte handen i en eld – om de inte av någon märklig orsak finner detta njutbart. För det andra lär sig människor av sina misstag. Om de vid något tidigare tillfälle har stuckit i handen i en eld och bränt sig, gör de inte frivilligt om det. För det tredje fattar människor beslut oberoende av vad andra tycker och tänker; ingen stoppar in händerna i elden bara för att andra gör det eller för att någon ber dem göra det.

I denna beteendeanalys existerar ingen flockpsykologi. Psykologin inom gruppen eller flocken anses enbart vara summan av de rationella beslut varje enskild individ fattar. Mot detta synsätt kan man göra flera invändningar.
Människor tänker och handlar definitivt inte enbart rationellt, utan är istället ofta högst irrationella och emotionella i sitt beslutsfattande.

Grupptryck och rökning

Det är nästan lika självklart att det är skadligt att röka som det är att bränna sig, om man sticker in handen i en eld. Det finns väl knappast någon rökare i Sverige, som inte är medveten om att rökning ökar risken för lungcancer och att nikotin är ett gift med starkt beroendeframkallande verkan. Om det rationella med att röka skulle bestå i att individen upplever det som njutbart, är det en sanning med stor modifikation. Hostattacker och illamående torde snarare vara den ”njutning” som ”förstagångsrökaren” erfar.

Att vanerökaren tycker det är ”gott” med en cigarett är direkt förknippat med tvånget att tillfredsställa kroppens nikotinberoende och inte ett genomtänkt och rationellt beslut.
När den första erfarenheten av rökning är negativ och man samtidigt vet att det är ohälsosamt och beroendeframkallande att röka borde ju det logiska och rationella beslutet vara att lära sig av misstagen och sluta röka. Om man bortser från att de flesta människors beslut är irrationella och emotionellt betingande blir det nästan ogörligt att förklara och förstå varför så många människor börjar röka.

Om man däremot beaktar att människors handlande i högsta grad styrs av andras agerande och att olika sinnesstämningar påverkar människors beslut blir det helt plötsligt fullt möjligt att både förklara och förstå varför människor börja röka.

Grupptryck är en starkt bidragande orsak till att människor börjar röka. Om ledaren för ”gänget” röker och de flesta i gruppen anser det tufft och häftigt att röka är det självfallet lätt att bortse från rationella skäl att inte göra det, oavsett hur väl underbyggda de är. Behovet att bli accepterad och respekterad inom gruppen mal lätt sönder alla rationella invändningar om inte individen ifråga har en utpräglat stark självkänsla. Finns dessutom en förhärskande attityd att rökning är något positivt, något som medför respekt och status blir motståndet naturligtvis ännu mindre mot att anamma ett beteende som inte är rationellt.’

Det vore naturligtvis bekvämt om dessa invändningar mot påståendet att människor alltid fattar rationella beslut kunde elimineras genom konstaterandet att det framförallt är ungdomar som börjar röka. De kan ju antas sakna den intellektuella mognad och självkänsla som vuxna har, och därmed är deras förmåga till rationellt beslutsfattande begränsat. Att avfärda invändningarna så lättvindigt är både oseriöst och förolämpande mot yngre människor.

Flockbeteende på den finansiella marknaden

Det är inte särskilt svårt att inse att enskilda placerares beteende knappast är rationellt när marknader i hysterisk yra rusar upp mot molnen i expressfart eller i full panik rasar brant och kraschlandar i kaos. Det torde också vara svårt att förklara varför så många så kallade rationella individer samtidigt kan ha en så samstämmig uppfattning och inställning, som i slutänden visar sig ekonomiskt katastrofal.

Denna artikelserie börjar med en beskrivning av Tulpanhysterin i Holland på 1600-talet för att visa vilket starkt inflytande flockbeteendet kan ha på en marknad. När människor är beredda att slumpa bort hus och herresäten till vrakpriser för att köpa tulpanlökar som skall göra dem rika tyder det knappast på rationellt beteende. När individer blir så involverade i en hysterisk spekulation i tulpanlökar att ett helt lands välstånd hotas grundar sig inte detta på genomtänkta rationella beslut.

Det vore naturligtvis bekvämt att bortse också från detta exempel på flockbeteende och människors benägenhet att fatta emotionella beslut genom att hävda att de som levde på 1600-talet inte hade samma utbildning och kunskap som vi, vilket begränsade deras förmåga till rationellt beslutsfattande. Att avpolletera invändningarna på så lösa grunder är både nonchalant och nedsättande mot våra förfäder.

Exempel: tulpanhysterin

Tulpanhysterin är bara en av ett stort antal finansiella hysterier i historien. Vi behöver bara gå lite mer än tio år bakåt i tiden och studera hur placerare världen över betalade fantasipriser för internetföretag där nästan samtliga sedan rasade i värde med 90% eller mer. Under börskraschen 1987 lades det mycket energi från forskarhåll för att förklara denna nedgång med den akademiska hypotesen om rationella förväntningar. Ett huvudargument var att ”bubblan” var baserad på felaktig och irrelevant ekonomisk information.

Dessa forskare tycks inte ha frågat sig varför majoriteten av marknadens aktörer – varav många lägger ner betydande belopp på finansiell analys – inte skulle insett att deras information var felaktig. Saken var den, enligt Tony Plummer, att placerarna fick korrekt information, de kunde alltså alla själva ha studerat marknadens euforiska beteende och dragit rationella slutsatser istället för att agera emotionellt och delta i flockpsykologin.

Psykologi på den finansiella marknaden

Som nämns i den första artikeln är det självfallet signifikanta finansiella fakta som åstadkommer större upp- och nedgångar på aktiemarknaderna. Men om man endast tar hänsyn till sådana fakta och bortser från de psykologiska mekanismerna, blir det mycket svårt att nå djupare förståelse för marknadernas upp- och nedgångar. När börjar en betydande rörelse och från vilken nivå? Hur snabbt rör den sig och hur högt är för högt och hur lågt är för lågt?

Det finns skäl till att finansiella marknader under vissa tidsperioder divergerar från den ekonomiska verkligheten, men de är av psykologisk och inte ekonomisk karaktär. Detta är ett område där traditionell ekonomisk teori inte räcker till, eftersom enbart siffror inte kan förklara rörelserna. Ett studium av flockpsykologi behövs om man vill nå bättre förståelse och insikt i marknadernas beteendemönster och psykologins betydelse har allt mer börjat uppmärksammas av ekonomerna. I nästa artikel ska vi därför göra en kort analys av flockpsykologin som fenomen.