Home > Finanshumor del 2 – “10 nya krigshistorier från svenska och internationella handlargolv!”

Finanshumor del 2 – ”10 nya krigshistorier från svenska och internationella handlargolv!”

Alla som suttit i ett handlarrum känner till pulsen, jargongen och de talrika krigshistorierna. Inför julen vill vi på Tradingportalen passa på att lyfta humöret hos våra kära läsare. Det är dags att komma i julstämning, och vad passar då bättre för den inbitne börshajen än några roliga (!?) och väl valda krigshistorier…

Här är några av de roligaste (och någorlunda politiskt korrekta) händelserna ur verkliga livet från handlarrum i Sverige och utomlands. Vi på Tradingportalen kan inte garantera riktigheten i någon av följande historier, annat än att vi bedömer de källor som försett oss med materialet som mycket tillförlitliga. Ett gott skratt förlänger livet och här återfinns ett finansiellt smörgåsbord av fredagshumor direkt från handlarrummet.

Trevlig helg och God Jul önskar alla vi på Tradingportalen!

Följ skribenten Tony Ugrina på Twitter:

Få våra kostnadsfria, oberoende analyser, skrivna av professionella placerare, direkt till din e-post!

_________________________________________

Du missar väl inte övriga delar av Finanshumor :

_________________________________________

1. Kaffeälskaren

En berest Londonbaserad ”buy-side”-profil besökte Asien för att träffa analytiker och på plats besöka ett dussintal presumtivt lågvärderade företag. Väl hemkommen får han frågan vilket eller vilka bolag de valt att investera i.

Han skruvar besvärat på sig. Något känns fel.

”Nää, vi köpte inget faktiskt. Vi funderar på några av bolagen, vi får se. Eller, ja vi köpte väl ett bolag då men…”

Tystnad. Han snörper lite på munnen. Han vet att frågan kommer. Frågan om vilket bolag de valde att investera i…

”Vi besökte flera intressanta bolag men det var ett återkommande tema som stirrade oss i ansiktet under vår vistelse. Ja, alltså efter en vecka i Asien kom vi fram till att kaffet man blir serverad där är under all kritik. Vi åkte till Starbucks så ofta vi bara kunde. Väl där märkte vi att de flesta andra västerlänningar och en hel del asiater höll med oss. Det gick inte att få tag på vettigt kaffe i Asien helt enkelt! De flesta var därför återkommande storkonsumenter på Starbucks över hela Asien, och många erkände att de ”upptäckte” företagets produkter först i samband med utlandsresan. När vi kom hem räknade vi på Starbucks, och kom fram till att det var ett välskött bolag med fantastiska tillväxtutsikter.”

3 år senare sålde de vad som kommit att bli ett av deras största innehav: Starbucks.

Aktien hade då haft en fantastisk utveckling och fin tillväxt.

Inte minst i Asien…

_________________________________________

2. Värre än skilsmässa…

Ironisk Trader
Ironisk Trader

Sagt av en ironisk trader som ”legat kort” [spekulerat i nedgång] under den kraftiga uppgången i slutet av November månad 2014:

”Det här känns värre än skilsmässa. Jag har blivit av med halva kapitalet, men frugan är kvar.”

Fotnot: Undertecknad lade ut uttalandet på sitt Twitter-konto. Redan samma dag hade det 20 retweets och 32 favoritmarkeringar.

_________________________________________

3. ”Oskuldens tid”

Lagom djupt begraven i den del av minnesbanken jag valt att benämna ”oskuldens tid” finner vi följande (fullständigt sanna) historia som utspelade sig för åtskilliga år sedan:

Vår unge, nyblivne och (ännu så länge) oskuldsfulle börsmäklare besöker förväntansfullt storbankförvaltarnas exklusiva, marmorprydda boningar.

Han skall få träffa förvaltarproffsen ”up-close-and-personal”.

De som har dyra men snitsiga Bloomberg-terminaler, stekigt glittriga Breitling-klockor, och som dessutom sköter miljarder av bankens storkunders förmögenheter. Månadens, kanske årets, viktigaste statistiksiffra skall just presenteras. Vår nyanställde mäklarhjälte är taggad till tusen. Han skall obehindrat få uppleva bankens klarast lysande stjärnor ”in action”, från första parkett.

Till slut kan han inte hålla sig! Han bryter den andäktiga tystnaden: ”Har den kommit in än?” frågar han med darrande stämma.

Frågande blickar från omgivningen.

Tystnad. Fler frågande blickar…

”Vilken då?”, frågar en påtagligt senior förvaltare lite trevande. ”Statistiken”, säger mäklaren stressat ”har siffran kommit än?”.

Mer tystnad. Kringflackande blickar.

”Jaså, är det kanske därför marknaden är ner”, utbrister till slut en observant förvaltare…

_________________________________________

4. Jack och jag

En utomordentligt social svensk aktiemäklare, känd för sitt sinne för humor och välsmorda munläder, visade en nykomling hur man varje år smidigt och enkelt kunde fylla på sitt sinande Whiskeyförråd.

Upplägget var lika enkelt som det var oblygt.

Drygt två veckor innan julafton ringde mäklaren upp de kunder som han ännu inte fått julgåvor av:

”Hej, jag ville bara ringa och tacka för den fina Whiskey-flaskan Du skickade till mig som julgåva. Du har ju alltid varit en av mina absoluta favoritkunder så jag blev extra glad när jag såg att Du kom ihåg att just Jack Daniels var mitt favoritmärke. Det fanns inget kort med, men jag visste direkt att det var du som hade skickat den.”

Kunden som vid det här laget oftast kände sig aningen besvärad svarade något ursäktande att det faktiskt inte var de som hade skickat den uppskattade julgåvan. Mäklaren var då mycket noga med att avsluta samtalet på ett ytterst artigt, glatt och trivsamt sätt, och alla de sedvanliga artighetsfraserna utbyttes.

En vecka senare fick mäklaren i regel en Whiskey från de flesta av de uppringda kunderna. Det blev en rejäl samling flaskor som upptog en inte oväsentlig del av hans handlarbord. De flesta flaskorna var dessutom av just favoritmärket Jack Daniels.

”Den här samlingen kommer väl till pass till nyårsfesten”, skojade mäklaren glatt…

_________________________________________

5. Felberäkningen

En påtagligt vacker mäklarhustru med bakgrund från modellbranschen älskade att shoppa loss på Stockholms mer fashionabla varuhus. Till mannens förtret hade hon satt i system att svänga förbi handlarrummet och deklarera:

”Älskling, jag köpte några grejer till barnen på NK. Kan du svänga förbi och plocka upp dem sedan.”

Vad hon aldrig nämnde var att hon förutom saker till barnen alltid passade på att inhandla en del märkeskläder, skor och väskor till sig själv. Dessutom ”glömde” hon alltid att betala, så mäklaren fick snällt hala fram plånboken och ”lösa ut” varorna varenda gång han skulle hämta upp dem.

Den mycket framgångsrike mäklaren blev ofta retad av sina kollegor över den smått bisarra situationen. Den allmänna uppfattningen var att han pratade omkull sina kunder, men att hans fru i sin tur pratade omkull honom.

Men det tänkte mäklaren ändra på.

En dag, innan fruns shoppingrunda, begav han sig till NK och köpte några plagg åt barnen och passade också av ren princip på att inhandla en del luxuösa herrartiklar åt sig själv. Han lade undan sakerna och sade att hans fru skulle komma förbi och betala för dem senare.

Nu skulle hon få smaka på sin egen medicin…

När han kom hem väntade han sig sura miner och blev därför ganska förvånad när han möttes av sin frus kvittrande toner:

”Hej älskling, hur har du haft det idag? Jag har en jätterolig grej att berätta.”

Frun påbörjade sedan en egen privat modevisning där hon uppvisade den ena ”söta” klänningen efter den andra. Mäklaren förstod ingenting. Vad var det som hände egentligen?

En olustig känsla började sprida sig i maggropen.

Efter att paraden var slut visade frun upp ett par småsaker inhandlade till barnen och även några smärre accessoarer till mäklaren.

Vad var det som pågick?

”Jag pratade med vår kontakt på NK och hon kan tänka sig att låta oss handla saker ”till barnen” på löpande räkning från och med idag. Det blir ju så mycket smidigare så. Bra va?”

_________________________________________

6. Optionshandlaren

Följande telefonsamtal utspelade sig under det glada nittiotalets (under perioder lika glatt som åttiotalet) mest hysteriska uppgångsperiod, en tid då man inte resonerade om huruvida börsen skulle gå upp eller ner.

Istället ställde man sig frågan HUR MYCKET börsen skulle gå upp idag. Det var en tid då de mesta strategier fungerade alldeles utmärkt och de flesta aktörer tjänade bra med pengar.

En särskilt populär strategi var att utfärda säljoptioner, på finansslang ”att ställa säljisar”. Det ansågs av många aktörer som ”gratispengar”, en regelrätt pengmaskin, och i takt med att börserna fortsatte upp ökade strategin i popularitet.

Följande samtal utspelade sig en solig vårdag mellan en hugad optionsspekulant och dennes börsmäklare. Spekulanten hade i sin iver att göra affärer parkerat sin sportbil aningen vårdslöst, lämnat dörren öppen, och promenerat iväg för att ringa in sina orders för dagen.

Spekulant: Tjena, jag vill ställa lite nya sälj i Ericsson.

Mäklare: Visst, inga problem, hur mycket snackar vi om? Det gamla vanliga?

KRASCH…

Spekulant: Faaaaaaaaaaaan också…

Lång tystnad. Upprörda röster i bakgrunden. Gräl.

Spekulant: Du, jag måste dra nu, kan du ställa ut dubbelt så många kontrakt som vanligt för mig. Se till att bli gjord bara. Jag fick just en oförutsedd utgift. Jag måste laga dörren på min Porsche…

_________________________________________

7. ”Say my name, say my name”

På en svensk leverantör av finansiella stödtjänster sammankallade chefen med bister min till ett krismöte med personalen. Man skulle ha ett möte med en oerhört viktig potentiell storkund från ett annat nordiskt land. Med sammanbiten min gick avdelningschefen igenom hur viktigt det var att hålla en god min och avhålla sig från fnitter och skratt under det viktiga mötet.

Nu var det allvar.

Personalen tittade frågande på varandra. Ingen förstod egentligen vad problemet var. Mötet kändes som en formalitet där bara förutsättningslösa diskussioner om potentiellt samarbete skulle ventileras. Helt odramatiskt med andra ord. Och den potentiella kunden hade ju redan uttryckt ett uttalat intresse för tjänsten.

Att ro affären i land borde vara en smal sak.

Men den påtagligt bekymrade avdelningschefen befann sig uppenbarligen på en annan våglängd. Han ledsagade hela personalstyrkan till konferensrummet. Sanningen skulle fram. De skulle snart bli varse pudelns kärna.

Avdelningschefen stängde omsorgsfullt dörren till sammanträdesrummet, såg med bister min över den spända församlingen, samlade sig och kved fram:

”Chefen för det nordiska bolag som ni alla förväntas skaka hand med imorgon skall adresseras som ”Herr Langeballe”…”

_________________________________________

8. In your face…

En omtalad historia handlar om en legendarisk svensk finansman och hans traumatiska möte med storbanken. Banken slog på stort. Finansmannen var en ytterst viktig kund. Han kände många andra viktiga människor.

Han hade ofantligt gott om pengar. Och han var mycket skarp och hade dessutom otroligt fina resultat i sin förvaltning.

En sann framgångssaga.

Fyra välvårdade banktjänstemän närvarade vid lunchmötet som hölls i en ytterst exklusiv separat matsal där väggarna pryddes av barska och påtagligt viktiga kostymprydda storheter från förr. Finporslinet var uppdukat, maten speciallagad och utvald från en exklusiv meny, och särskild serveringspersonal skulle ombesörja sällskapets minsta lilla önskan.

En storstilad uppvisning i vad en anrik svensk storbank var kapabel till…

En kvart försenad dök så småningom den respektable finansmannen in genom dörren. Han var rufsig i håret och iklädd en adidas-overall och luggslitna träningsskor. Det såg ut som han hade promenerat, eller möjligtvis joggat. Han hälsade glatt på församlingen. Banktjänstemännen som alla bar på minutiöst skräddarsydda kostymer höll god min.

De visste tillräckligt mycket om kunden för att intuitivt låtsas att det regnade.

Efter de inledande artighetsfraserna och kallpratet gick man så småningom över till att diskutera affärer lagom till efterrätten och kaffet. En medarbetare från banken gick igenom en del formaliteter som rörde finansmannens depå. Finansmannen nickade.

Banktjänstemännen slappnade av en aning.

Till slut lutade sig en av de mer seniora banktjänstemännen fram för att i förtrolig ödmjukhet förhöra sig om det fanns något banken kunde göra bättre. Fanns det något i bankens erbjudande som kunde förbättras, något i erbjudandet som kunde vässas till?

Utan att fundera särskilt länge sade finansmannen:

”Ja det finns faktiskt en sak som Ni skulle kunna göra som både skulle öka Era intäkter och minska Era utgifter avsevärt.”

Banktjänstemännen lutade sig framåt. Kanske skulle mötet resultera i något som gjorde avtryck i bonuskuvertet trots allt. Blickar möttes, förtroliga leenden utbyttes.

Finansmannen hade deras fulla uppmärksamhet när han åter tog till orda.

Utan att blinka framförde han sin dom:

”Jag tycker Ni borde lägga ner hela Er analysverksamhet och istället ta rygg på mina positioner!”.

_________________________________________
9. Välkommen till finansbranschen…!

Som ”buy-side”-investerare blir man mer eller mindre oavbrutet kontaktad och uppvaktad av mäklare.

Ju större finansiella muskler man har desto mer intressant är man också i allmänhet som villebråd för transaktionstörstiga mäklarfirmor, och deras adepter. Denna omständighet var en omåttligt självsäker och notoriskt burdus hedgefondförvaltare inte sen att utnyttja. Efter att ha blivit kontaktad dagligen under en tid av en och samme mäklare som hoppades få honom som ny kund tröttnade förvaltaren.

Det var dags att lära ynglingen en läxa.

Han informerade sina anställda angående sina planer med den ihärdige nykomlingen.Och mycket riktigt ringde mäklaren upp även nästa dag för att presentera lite nya ”case”. Till sin förvåning släpptes samtalet omdelbart fram till fondförvaltaren.

Mäklaren jublade inombords.

Det var inte ofta man fick chans att pitcha direkt till beslutsfattaren, ofta stod otaliga mycket luttrade ”gatekeepers” i vägen. Och den här fondförvaltaren var allmänt känd som en riktig ”val”, en aktör som förfogade över ofattbart mycket kapital och som tog riktigt stora positioner.

En tvättäkta ”bonusraket”, myste mäklaren…

”Bra att du ringde. Jag har en affär till dig som jag vill att du gör med en gång!”, formligen skrek fondförvaltaren i luren.

Mäklaren blev till att börja med en aning överrumplad av den högljudda och tydligt excalterade samtalstonen. Samtidigt rös han av upphetsning. Äntligen skulle all ”cold calling” löna sig. Nu gällde det bra att hålla tunga rätt i munnen och sköta exekveringen av affären fläckfritt.

En smal sak, men nog så viktig i en ny relation.

Innan mäklaren hann säga något av värde fortsatte den snabbpratande fondförvaltaren med en hysterisk ton:

”Skriv ned det här noga! Det är bråttom nu, och allt måste skötas med perfektion! Jag vill att Du köper exakt 3 miljoner aktier idag till att börja med av ”Yacshickmuckadooo” bäst möjligt. Ring när Du är fylld!”

Klick…

Mäklarens upphetsade tillstånd förbyttes snabbt till en aningen mindre angenäm känsla. Vad var det aktien hette? Fondförvaltaren hade pratat så snabbt och grötigt att det varit svårt att uttyda orden.

Och allt gick så vansinnigt fort.

Första affären skulle ju gå smärtfritt och effektivt var det ju tänkt. Nåja, det var bara att ringa upp fondförvaltaren och förhöra sig om vad aktien hette. Vem som helst kunde ju trots allt höra fel. Och om han bara fick reda på vilken aktie det rörde sig om skulle han aggressivt kasta sig in i orderboken.

Första signalen gav inget svar. Inte andra, eller tredje signalen heller. Paniken började sakta smyga sig på den plikttrogne och laddade mäklarnykomlingen. Affären var stor och det var bråttom.

Vad gjorde han om ingen svarade?

Men på fjärde försöket andades han ut. Han fick kontakt med sekreteraren som lovade koppla honom vidare. Han blev kopplad till assisterande förvaltare som meddelade att chefsförvaltaren satt i möte. Ingen fara sade mäklaren, det här kan du nog hjälpa mig med.

Men innan han hunnit förklara sitt ärende avbröt den assisterande fondförvaltaren honom med en emfatisk tirad: ”Måste in i möte nu men glöm för guds skull inte att ringa så fort du köpt 3 miljoner aktier i ”Yacshickmuckadooo”.”, och som för att ge ännu mer eftertryck åt sina ord lade assisterande förvaltaren till ytterligare en fras på slutet:

”Be Aggressive!”

Orden, som hade skrikits i luren, ekade i den numera omskakade mäklarens huvud. Be Aggressive. Det var ett ordval som inte gick att misstolka. Ordern skulle in kosta vad det kosta ville. Det var bråttom. Dags att ”slå på” alla ”offer” man såg i orderboken.

Något stort var på gång.

Men även den assisterande förvaltaren hade pratat väldigt fort och en aning otydligt just när han nämnde aktiens namn. Hur gjorde han nu? Dyrbar tid hade redan gått till spillo. Han försökte nu frenetiskt komma i kontakt med fondförvaltaren eller vem som helst i dennes stab.

Typiskt att de alla skulle in i möte just nu, suckade den tyngde mäklaren.

Nu gällde det att ligga på tänkte mäklaren. Han ringde på alla telefonnummer han kunde hitta. Han skickade SMS. Han mailade. Han provade olika kontaktvägar via sociala medier. Men till ingen nytta.

Plötsligt reste sig en mäklarkollega upp i rummet, sträckte ut händerna för att påkalla hans uppmärksamhet och skrek ut:

”Fick just en förfrågan angående status på din stororder. De vill veta om du har fått in 3 miljoner aktier ännu? De bad Dig ringa så fort Du fick möjlighet!”

Vid lunchtid var den sönderstressade mäkaren genomsvettig och mycket orolig.

Han hoppade över lunchen. Han använde tiden till att försöka nå fondförvaltaren. Fortfarande utan framgång. Vid tretiden var mäklaren ett vrak. Han klämde inte längre på stressbollen. Han hade omedvetet börjat gnaga på den.

Framåt stängning hade han tårar i ögonen.

Han försökte fortfarande nå fondförvaltaren. Men nu var han inte lika angelägen längre. Han hade missat sin drömchans. Han förberedde sitt försvarstal. Fondförvaltaren skulle sannolikt gå i taket när han förstod att inte en enda aktie hade köpts för hans räkning. Fondförvaltaren var ju dessutom känd för sitt lynniga humör.

Men det var inte utskällningen som bekymrade mäklaren.

Det kunde bli rättsliga efterspel. Ryktet om hans inkompetens skulle gå som en löpeld genom handlarrummen i stadens otaliga investmentbanker. Hans karriär i finansbranschen kunde vara över. Innan den ens hade börjat. Livet var inte rättvist. Strax efter stängning fick mäklaren ett samtal. Det var från fondförvaltarens sekreterare. Hon tycket synd om den unge mäklargrabben så hon berättade sanningen direkt.

Han hade blivit utsatt för ett ”practical joke”. Ja, själv tyckte hon ju att pojkarna som förvaltade var väldigt barnsliga emellanåt, sade hon lite ursäktande, men det var som det var.

Ryktet om incidenten spred sig som en löpeld genom stadens finansdistrikt. Den unge mäklaren blev på gott och ont något av en kändis inom branschen. Och den namnkunnige och diaboliske fondförvaltarens rykte som ”hard-ass” fick ny näring.

Hjärtlöst?

Måhända…

Ett stycke klassisk finanshumor?

I allra högsta grad!

_________________________________________

10. Livet som Trader

De flesta Daytraders får brottas med en hel del fördomar och omgivningens skeva bild av hur deras verklighet ser ut.

Daytrading- Hur folk tror det är...
Daytrading- Hur folk tror det är…

…när de själva ofta upplever en helt annan verklighet…

Daytrading- Hur jag upplever att det är...
Daytrading- Hur jag upplever att det är…

…men innerst inne vet varje trader hur det EGENTLIGEN ligger till…

Daytrading- Hur det egentligen är!
Daytrading- Hur det egentligen är!

 

Följ skribenten Tony Ugrina på Twitter:

Få våra kostnadsfria, oberoende analyser, skrivna av professionella placerare, direkt till din e-post!