Home > Fundamentalanalysskolan del 3: Nyckelpersoner

Fundamentalanalysskolan del 3: Nyckelpersoner

Välkommen till Tradingportalens tredje del i artikelserien om fundamental analys. I del 2 så pratade vi om affärsmodeller och de konkurrensstärkande karaktärsdragen man som investerare kan eftersöka. I den här artikeln så kommer vi tala om de fåtal personer kring ett bolag som har möjligheten att på allvar påverka affärsmodellen.

Fundamentalanalysskolan

 

Nyckelpersoner kan kategoriseras in i tre olika funktionsgrupper – ledning, styrelse och huvudägare. Låt oss börja med ledningen eftersom de är de mest uppenbara nyckelpersonerna i ett företag. Ledningen står för den dagliga skötseln av verksamheten och är ansvariga inför styrelse och aktieägare. Till ledningen hör självklart Vd och CFO, men en investerare som vill göra en riktigt grundlig analys kan även granska dotterbolags Vd:ar samt viktiga avdelningschefer.

Att analysera nyckelpersoner är i mångt och mycket en mjuk vetenskap där risken för att ett första intryck och magkänsla spelar alldeles för stor roll är påtaglig. Eftersom en investerare knappast kan lära känna alla företagsledningar personligen, så får man i mångt och mycket förlita sig på ledningens track record. Här kan LinkedIn vara till god hjälp.

Var har personen varit tidigare? Har personen genomfört dagens uppgifter framgångsrikt tidigare? Verkar personen lämplig för sin roll? Har personen satt någon tydlig prägel på bolaget än? Till slut kommer vi till den viktigaste frågan – hur får personen betalt?

Likt alla andra människor så agerar ledningsgrupper utefter de incitament de har. Inom finans så kallas det här fenomenet ”principal-agent-problemet”. Aktieägare kan ses som principaler som anställer agenter i form av en ledning, för att ta hand om sitt bolag.

Hur får man då ledningen att agera i aktieägarnas bästa intressen? En fast lön för personer i ledningen är sällan eftersträvansvärt, eftersom personen då inte har incitament för att slita de där extra timmarna som gör att företaget står ut i konkurrensen. Svaret blir då prestationsbaserad ersättning. Men hur ska den utformas?

De tre populäraste varianterna är ersättning i form av aktier, ersättning i form av optioner samt bonusar uppsatta efter finansiella mål. Ersättning i form av aktier är den vanligaste lösningen, den gör helt enkelt ledningen till aktieägare och likställer således deras intressen. Men vi vet alla att aktiemarknaden har en tendens att överreagera på nyheter och kvartalsrapporter som avviker från förväntningarna. Aktieersättningar skulle kunna få ledningsgrupper att agera kortsiktigt, medan företagets långsiktiga bästa hämmas. Trots detta så pekar de flesta studier på att ökat aktieägande i ledningsgruppen förbättrar företagets prestation.

Ersättning i form av optioner medför i stort sett samma problematik. Optionernas löptid och lösenpris bör granskas för att avgöra ledningens långsiktiga incitament. När det gäller bonusar så bör man kolla upp de finansiella mål som ligger till grund för bonusarna, samt avgöra om man som aktieägare är nöjd om de här målen infrias. Till syvende och sist så handlar det att du som investerare skall vara säker på att ledningens ersättningsstruktur säkerställer långsiktigt agerande.

Styrelsen agerar som aktieägarnas representanter inom bolaget; de anställer och övervakar ledningen, arbetar med långsiktiga strategier, godkänner större investeringar samt sätter upp finansiella mål. För en investerare kan det vara bra att utvärdera vad varje styrelsemedlem faktiskt bidrar med. Har styrelsemedlemmen någon unik kompetens eller råkar denne endast vara vän med huvudägaren? Bolagens bolagsstyrningsrapporter brukar ge ganska utförliga presentationer av styrelsen. Ur presentationerna kan man även uttyda hur många andra uppdrag styrelsemedlemmarna har för närvarande.

Även om många styrelseuppdrag tyder på kompetens så tyder det även på ett mångsyssleri som sällan är värdeskapande eftersom tiden helt enkelt är begränsad. På en mer övergripande nivå så kan det vara bra att studera styrelsens storlek. Studier visar nämligen att bolag med färre antal styrelsemedlemmar tenderar att prestera bättre. Om det beror på att mindre grupper fattar bättre beslut eller på att sämre presterande bolag anställer nya styrelsemedlemmar är osäkert. Styrelsens grad av oberoende från huvudägare och ledningen kan också granskas. En oberoende styrelse tenderar att i högre utsträckning sparka Vd:n när det går dåligt, men i övrigt finns det svaga bevis för att en oberoende styrelse leder till högre aktieägarvärde.

Även styrelsens ersättning kan vara intressant att studera, av samma anledning som ledningens ersättning är intressant. Tyvärr så finns det en negativ aspekt av att styrelse och ledning blir aktieägare för att se till att de har incitament att arbeta i aktieägarnas intresse. ”The entrenchment effect”, översätts kanske bäst till nedgrävningseffekten, innebär att en ledning med för stort ägande blir för mäktig och för svår att bli av med för bolagets bästa. Effekten har även implikationer för aktieägarvärdet, då det verkar som att ”nedgrävningseffekten” överstiger ”incitamentseffekten” när styrelsen äger mellan 5% och 25%, vilket kan ses nedan. Åtminstone enligt den här studien.

Percentage Board Ownership

Avslutningsvis så kan det alltid vara bra för aktieägare att fundera på vilka andra som äger bolaget och av vilka anledningar. Tydliga huvudägare har visat sig generera överavkastning över tid på grund av den långsiktighet som brukar prägla en tydlig huvudägares arbete. Det kan således vara bra att utvärdera en huvudägares track record med andra bolag och bedöma om huvudägaren bidrar med särskild kompetens eller erfarenhet.

Trots den uppenbara risken för nepotism i familjeägda bolag så har även långsiktigheten i familjeägande visat sig generera överavkastning. H&M och IKEA är två lysande exempel på familjeägda framgångssagor. Institutioner i form av fonder, försäkrings- och pensionsbolag samt banker på ägarlistan kan vara tvetydigt. Å ena sidan är det så klart positivt att professionella investerare tycker att aktien är undervärderad, å andra sidan så finns risken att de främjar ett mer kortsiktigt tänk i bolaget. Har man följt Erik Lidén på Insiderfonder så vet man att insiderägande är desto mer positivt.

En nackdel med att lägga stort fokus på ledning och ägare vid investeringar, är att de lika gärna kan ses som framtida risker. Ett bolag beroende av en högst kompetent Vd, en liten oberoende styrelse samt en en långsiktig huvudägare kommer förmodligen tappa någon av de komponenterna i framtiden. Ur den aspekten så skall det bli intressant att följa Hexagon i framtiden. Vad händer om Ola Rollén lämnar och Melker Schörling fortsätter att sälja sitt innehav?

Nu har vi gått igenom flera olika aspekter att ha i åtanke när man som studerar ledning, styrelse och huvudägare. I nästa artikel så skall vi vara betydligt mer konkreta. Då går vi nämligen igenom de tre finansiella rapporterna samt relevanta nyckeltal för att utvärdera bolags finanser och värdering.

Fundamentalanalysskolan är skriven under sommaren 2016 av Adam Prinselaar, som arbetar på en investmentbank i Stockholm.