Home > Månadsrapport December: A Splendid Time

Månadsrapport December: A Splendid Time

Tradingportalen inleder med denna marknadskommentar den första månadsrapporten. I tidigare marknadskommentar har jag beskrivit varför euron inte fungerar som gemensam valuta. Vidare beskrevs tre kriterier som måste vara uppfyllda för att valutan ska fungera. Låt oss kort repetera dessa och sedan gå vidare med orsakerna till problemen och några idéer kring hur eurokrisen skulle kunna lösas.

  • Det måste finnas en fungerande centralbank
  • Det måste finnas ett gemensamt fiskalt system
  • Det måste vara möjligt att transferera pengar mellan olika regioner

EU består av 27 länder varav 17 ingår i eurosamarbetet. Betraktat utifrån är EU en sluten ekonomi medan de enskilda medlemsländernas ekonomier i stort sett kan betraktas som öppna. Visst finns inslag av marknadsregleringar i vissa av EU-länderna, men i allt väsentligt är ekonomierna konkurrensutsatta eftersom det är ett av syftena med tullunionen. Om man betraktar euroland som en helhet måste per definition summan av betalningstransaktioner mellan länderna resultera i att överskott och underskott tar ut varandra. Så är det också, men eftersom det saknas en utjämningsmekanism har några länder kommit att bli låntagare medan andra länder fungerar som långivare – inom samma valutaområde.

Den europeiska centralbanken kan enligt Lissabon-fördraget inte fungera som vare sig långivare till stater inom EU eller garantera lån utgivna av ett EU-land. ECB får heller inte trycka pengar som skulle kunna användas till att monetarisera statsskulder. Som det ser ut i dag har ECB endast en uppgift – att säkerställa att inflationen blir i närheten av men under 2 %. Dessa begränsningar leder till att alla euroländer per definition lånar i utländsk valuta.

Ett problem inom EU-ekonomin är skillnaderna i ländernas produktivitetsutveckling. Som bekant är Tyskland den ledande industrinationen inom EU. Eftersom Tysklands industri har en hög produktivitet kan man hävda att landet gynnas av euron, som utifrån ett tyskt perspektiv är en svag valuta, medan Grekland, vars industri och produktivitet inte kan mäta sig med Tysklands, missgynnas då euron ur deras synvinkel är (för) stark.

Om man betraktar euroland utifrån, består valutaunionen av ett antal regioner med skilda konkurrensförutsättningar. Som jämförelse kan man ta Sverige, där ingen förväntar sig att norrlandskommunerna av egen kraft ska kunna finansiera hela sin verksamhet med det lokala skatteuttaget. Därför finns olika mekanismer för utjämning mellan olika regioner inom landet. Exempel på detta är utlokalisering av statliga arbetstillfällen, skatteutjämning från rika till fattiga kommuner och att skapa arbetstillfällen genom infrastruktursatsningar.

Eftersom man inom EU inte har någon gemensam fiskal funktion saknas möjligheten till transfereringar mellan regioner. På grund av skillnader i produktivitetsförutsättningar har Sydeuropa stora underskott i sina transaktioner med Nordeuropa, och utan transfereringsmekanism mellan nord och syd kommer obalansen att bestå.

Bytesbalans inom Euroland
Bytesbalans inom Euroland

Eurons historia

Euron infördes som elektronisk valuta 1999 och i januari 2002 introducerades valutan som sedlar och mynt samtidigt som de nationella valutorna togs ur bruk.

Idén om en gemensam europeisk valuta går långt tillbaka i tiden, men i modern form inleddes europrojektet 1988. Den ursprungliga idén var en fullständig valutaunion med en gemensam centralbank. Storbritannien motsatte sig dock att ge upp kontrollen över sedelpressen hos Bank of England. I fördraget om Europeiska Unionen som trädde i kraft 1993 förhandlade sig Storbritannien och Danmark till ett formellt undantag från att delta i valutasamarbetet.

Sverige var genom EU-fördraget formellt sett förpliktigat att ansluta sig till euron, men lyckades undvika inträde dels genom att inte uppfylla konvergenskriterierna, dels genom folkomröstningen 2003.

1997 antog Europeiska rådet stabilitets- och tillväxtpakten vars syfte var att garantera budgetdisciplin och finansiell stabilitet i euroområdet. De viktigaste reglerna var att inget land skulle ha ett budgetunderskott som översteg 3 %, att statsskulden inte skulle vara större än 60 % av BNP samt att inflationen skulle vara låg, 2 %. 1998 inrättades Europeiska centralbanken, ECB och 1999 infördes som sagt den elektroniska valutan i elva medlemsstater: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike.

Till en början fungerade euron till synes bra. Tillväxten var god och räntorna i de södra euroländerna föll. De låga räntorna stimulerade lånefinansierad konsumtion och bidrog till en fastighetsboom, framför allt på Irland och i Spanien. Skuldsättningen i både privat och offentlig sektor ökade. Låneboomen var på sätt och vis en transferering av pengar. Problemet var att den främst gick via de tyska och franska bankerna. Tysklands överskott användes till att finansiera underskottsländernas konsumtion, både i hushållen och till den offentliga sektorn. Ett sorts finansiellt kretslopp. Samtidigt följde inte produktiviteten med i underskottsländerna. Visserligen steg löner och priser, men det innebar i sin tur att exporten fördyrades samtidigt som importen ökade och följaktligen steg underskotten.

Misskötta statsfinanser eller kreditexpansion

Det finns ett visst fog för påståendet att länderna i södra Europa har varit slösaktiga och misskött sina statsfinanser. Men det är en sanning med modifikation. För Grekland är påståendet mer sant än för Spanien. Grekland borde aldrig ha släppts in i eurosamarbetet eftersom landets ekonomi inte var tillräckligt utvecklad. Regleringar, korruption och ett outvecklat fiskalt system borde varit fullgoda skäl för att hindra inträdet i valutaunionen. I Spanien däremot var problemet en lånefinansierad fastighetsboom. Den som har semestrat på spanska solkusten under de senaste tio åren har inte kunnat undgå att se hur nya bostadskomplex skjutit upp som svampar ur jorden. Med en spansk statsskuld på strax över 60 % av BNP är det svårt att hävda att den spanska krisen beror på fiskalt lättsinne.

Avseende kreditexpansionen är det svårt att se hur de nationella regeringarna skulle ha kunnat förhindra inflödet av kapital. Själva idén med EU är ju fria kapitalrörelser, så att hindra extern finansiering var knappast möjligt. Makten över detta ligger ju delvis hos ECB, men eftersom den styrränta som sätts av ECB gäller samtliga euroländer blir räntan per definition för hög i vissa länder samtidigt som den blir för låg i andra. Sydeuropa hade i princip inga förutsättningar att hantera de fallande räntorna utan var mer eller mindre utelämnade till marknadskrafterna.

Eurokrisen har nu eskalerat så långt att upplösningen av valutasamarbetet är ett fullt tänkbart utfall. Det är fortfarande möjligt att rädda euron, men det tycks möjligt att ett eller flera länder på ena eller andra sättet lämnar euron.

Huvuddragen i några förslag till hur krisen skulle kunna lösas:

  • Åtstramning i statsfinanserna och fiskal union. Detta är i stora drag EU:s nya krispaket (se vidare nedan) – sparande och en överföring av parlamentarisk makt i enskilda länder till en centralmakt i Bryssel. Problemet med detta är att det inte löser skillnaderna i konkurrensförutsättningar mellan länderna. Bytesbalansproblemet kvarstår. Sparandet, som i södra Europa stavas sänkta löner, pensioner och tillgångsdeflation, kommer att leda till ännu sämre tillväxt och än högre arbetslöshet. Risken att väljarna till slut revolterar är uppenbar.
  • Transfereringar eller bidrag. Direkt stöd via skattebetalarna från de rika EU-länderna till de svaga. Kombinerat med en fiskal union och reformer kan detta mycket väl vara en lösning. Det största hindret är att det är politiskt svårt att få skattebetalare i norra Europa att skicka pengar till länder som man uppfattar har misskött sina ekonomier, oavsett om det är sant eller inte. Dessutom kommer processen att pågå under lång tid. Risken är att reformarbetet i södra Europa tar längre tid än förväntat och därför är det omöjligt att bedöma vad den slutliga kostnaden blir.
  • Monetarisering. ECB trycker nya pengar och köper statsobligationer. Förbjudet enligt EU-lagstiftning. I kombination med fiskal union och reformer är detta också fullt genomförbart. En fördel är att skattebetalarna inte belastas, medan risken med monetarisering är att den skapar inflation. Problemet avseende tidsaspekten och hur mycket pengar som krävs är detsamma som i alternativ två.
  • Bryta upp euron. Ett mer radikalt alternativ är att inleda en process för att möjliggöra för de svagare euroländerna att under ordnade former lämna valutasamarbetet. Greklands 10-åriga statsobligationer handlas i dag med ca 75 % rabatt. Om ECB tillåts trycka pengar skulle man kunna köpa grekiska obligationer för 25 % av det nominella värdet. När ECB köpt obligationerna med rabatt kan man strukturera om obligationerna till ett nytt nominellt belopp och med villkor som gör att t.ex. Grekland långsiktigt kan försörja ränta och amorteringar. ECB måste förmodligen också garantera det lokala banksystemet. I annat fall bryter detta med största sannolikhet samman. Fördelen med detta förslag är att det blir en snabb lösning på ett problem som annars kommer att ta åratal att lösa.

Man kan naturligtvis ha många invändningar mot resonemanget. En är förstås att nypressade pengar leder till inflation. Den risken är dock begränsad eftersom pengarna inte kommer direkt ut på marknaden. I Greklands fall sitter en stor del av obligationerna i det lokala banksystemet som ändå måste stöttas när landet lämnar euron. En annan invändning är risken för smittoeffekter. Om ett land tillåts lämna euron under acceptabla former finns det risk för att andra följer efter. Denna farhåga är nog överdriven. Priset för att lämna valutasamarbetet blir ändå högt för det lämnande landet. Många företag går under då de fortfarande kommer att ha skulder i euro. Människor förlorar sina jobb. Landet tvingas bort från den internationella lånemarknaden. Ett land kommer bara att lämna euron om det bedömer att konsekvenserna är värt mödan på sikt.

EU:s senaste toppmöte

I början av december hölls ytterligare ett toppmöte i Bryssel där man hade utlovat den slutliga lösningen på eurokrisen. I korthet har euroländerna kommit överens om en ny stabilitetspakt, där de genom frivilliga avtal, utanför EU:s juridiska ramverk, förbundit sig att balansera sina statsbudgetar. Detta innebär ett åtagande att det strukturella budgetunderskottet aldrig får vara större än 0,5 %. För att säkerställa att överenskommelsen följs beslutades även om automatiska sanktioner mot det land som överskrider ett budgetunderskott på 3 %. Sanktionerna kan dock upphävas om en kvalificerad majoritet beslutar annorlunda. Detta betyder att icke valda EU-byråkrater ska kunna utfärda sanktioner mot en folkvald regering som av ena eller andra skälet hamnat i ekonomiskt trångmål! Man kan undra vad EU-byråkraterna ska göra om ett enskilt land trots hotet om sanktioner inte följer budgetreglerna – Ta över regeringsmakten?

Ändå förväntas de 17 euroländerna delta medan de övriga 9 länderna utanför eurosamarbetet, bl.a. Sverige avvaktar med ställningstagande. För svenskt vidkommande innebär det prövning i riksdagen. Det är heller inte klart om samtliga länder kan underteckna avtalet utan parlamentarisk prövning. I likhet med Sverige saknar även regeringen i Nederländerna egen majoritet och behöver därför stöd av oppositionen. Den irländska regeringen har redan signalerat att man måste hålla en folkomröstning, som man f.ö. inte hyser något hopp om att vinna. Det tionde EU-landet utanför valutasamarbetet, Storbritannien, vägrade att gå med på villkoren med hänvisning till att man inte fått gehör för sitt krav att undanta den brittiska finansindustrin från nya EU-regleringar, där ett förslag är skatt på finansiella transaktioner, s.k. Tobin-skatt. Resultatet blev att Storbritannien inlämnade sitt veto mot krisuppgörelsen och med det står nu UK delvis utanför EU.

Utöver detta tidigareläggs den europeiska stabilitetsfonden ESM, som var tänkt att ersätta det nuvarande EFSF-upplägget. ESM ska ha ett kapital på €500 mdr och vara operativt från juli 2012. Frågan om fonderna ska löpa parallellt hänsköts till ett nytt EU-möte i mars, liksom frågan om hur de nya €500 mdr ska finansieras.

Vidare ska EU-länderna låna ut €200 mdr till IMF. IMF ska med dessa medel kunna stötta euroländer som har svårt att finansiera sig på den normala obligationsmarknaden. Spontant verkar €200 mdr för lite men bättre än ingenting.

Därtill har ECB förstärkt utlåningsresurserna till bankerna. ECB har (sanktionerat av Merkozy) beslutat att låna pengar till bankerna på tre år till 1 % ränta. Vid toppmötet i Bryssel enades man om att ta bort kravet på att de privata långivarna ska kunna vidkännas förluster på statsobligationer. Tanken är att bankerna genom fördelaktiga lånevillkor ska förmås att köpa annars osäljbara statsobligationer. Italienska statsobligationer ger en ränta på över 6 %. Bankerna beviljas alltså en ”riskfri” vinst på 5 %. Det finns en del att invända mot detta. För det första är det inte trovärdigt att garantera de privata långivarna immunitet mot kreditförluster. För det andra kan man fråga sig varför bankerna ska beviljas riskfria vinster på skattebetalarnas bekostnad och för det tredje är nya lån för att betala gamla lån knappast en hållbar lösning, utan endast ett sätt att skjuta problemen framåt. Är nästa steg lagstiftning om att bankerna måste köpa europeiska statsobligationer?

EU:s nya krispaket kommer knappast att lugna finansmarknaden eller stoppa eurokrisen. För tillfället är det politiskt fokus på Storbritanniens veto, men marknaden har redan dömt ut EU:s s.k. lösning och snart kommer krisen att fortsätta med förnyad kraft.

Centralbanker och styrräntor

Riksbanken höll det sista penningpolitiska mötet för i året den 19 december. Styrräntan sänktes med 0,25 % till 1,75 %. Motivet till sänkningen är enligt Riksbanken en inbromsning i den svenska ekonomin bl.a. som en följd av eurokrisen. Riksbanken bedömer att arbetslösheten riskerar att stiga och förutser generellt en dämpad efterfrågan i den svenska ekonomin. Vidare konstaterar Riksbanken att inflationen uttryckt som KPI är hög men att den underliggande inflationen däremot är låg.

ECB sänkte sin styrränta med 0,25 % till 1,00 % den 8 december. Bland motiven till räntesänkningen framhöll den nytillträdde chefen för ECB, Mario Draghi, den svaga tillväxten i Europa och dämpade tillväxtutsikter globalt, spänningarna på obligationsmarknaden i euroområdet och allmänt osäkra prognosförhållanden. Mario Draghi konstaterade att inflationen är över ECB:s långsiktiga mål på 2 %, men medgav nu att detta till stor del beror på höga olje- och råvarupriser.

Även Bank of England lämnade sin styrränta oförändrad på 0,5 % efter mötet i the Monetary Policy Committee den 8 december. Samtidigt behåller man det tidigare beslutade stödprogrammet på £275 mdr. Protokollet från mötet publiceras den 21 december.

Den amerikanska centralbanken FED lämnade sin styrränta oförändrad på 0-0,25 % vid sitt sammanträde den 13 december. FED bedömer att ekonomin har expanderat något, men att arbetslösheten fortfarande är förhöjd. FED konstaterar att hushållens konsumtion fortsätter att öka, att investeringstakten i företagen är låg samt att bostadssektorn alltjämt utvecklas svagt. FED bedömer att inflationen är under kontroll men att den fortsatta oron på de globala finansiella marknaderna (Europa) utgör en risk för de ekonomiska utsikterna. Därför står FED kvar vid sin bedömning om att behålla exceptionellt låga räntor åtminstone fram till mitten av 2013.

Styrräntor
Styrräntor

Arbetsmarknad och arbetslöshet

Situationen på arbetsmarknaden är i stort sett oförändrad. I USA är arbetslösheten fortfarande kring 9,0 % och i Europa strax över 10 %. Det finns inga tecken på att situationen i Europa förbättras. I Spanien ökade arbetslösheten till knappt 23 % och i Grekland till över 18 %. I Sverige är siffran 6,9 % i oktober, en svag ökning jämfört med september.

Tillväxt och konjunktur
Det finns inte så mycket nyheter beträffande konjunkturen. Under hösten har tillväxtprognoserna reviderats nedåt. I Europa visar visserligen både Tyskland och Frankrike positiv tillväxt men förväntningarna inför 2012 är negativa, eftersom effekterna av olika åtstramningsprogram kommer att få genomslag under kommande kvartal.

Från USA har det däremot kommit en del positiva signaler. Orderingången till den amerikanska industrin är den starkaste på sju månader och inköpschefsindex (ISM) steg till 52,7 i november jämfört med 50,8 i oktober. Det amerikanska inköpschefsindexet (ISM) föll tillbaka något i oktober till 50,6 efter att ha stigit till 51,6 i september.

I Sverige sjönk PMI i november till 47,6 från 49,8 i oktober. Då september redovisade en bottennotering på 48,1 förefaller utvecklingen i Sverige osäker.

Även Kina signalerar en nedgång i ekonomin. Det kinesiska inköpschefsindexet föll i november till den lägsta nivån sedan mars 2009, 47,7. Den kinesiska regeringen har redan infört lättnader i bankernas reservkrav för att stimulera ekonomin. Om det räcker återstår att se då Kinas största exportmarknad är Europa. De asiatiska ekonomierna är starkt sammankopplade med Europa och det finns flera tecken på att krisen i Europa redan påverkat Asiens exportländer negativt. T.ex. har Sydkoreas telekomindustri har på årsbasis tappat över 50 % av sin export till Europa.

Ledande indikatorer
Ledande indikatorer

Penningmarknaden (16 december)

Den korta svenska räntan (3 mån Stibor) fortsätter att stiga. Sedan i somras stigit från 2,45 % till kring 2,74 % (1,95 %) . Sedan årsskiftet har den korta svenska räntan stigit i takt med Riksbankens höjningar, knappt 80 räntepunkter från årsskiftet. Som nämndes ovan sänkte Riksbanken styrräntat 0,25 % och därmed bekräftas bedömningen att konjunkturnedgången inletts i den svenska ekonomin. Detta bör leda till att den svenska korta räntan faller tillbaka under 2012.

Även den 10-åriga svenska statsobligationen fortsätter sitt fall. Sedan årsskiftet har den svenska 10-åringen mer än halverats från 3,28 % till 1,59 %.

Euribor 3-månader har under 2011 stigit från ca 1 % ¬och noteras nu till 1,41 %. I Storbritannien har 3-månaders räntan under året stigit från 0,8 % till 1,05 %. I USA nu 3-månaders treasuries till 0 % (0,12 %).

I länder som bedöms ha acceptabel ordning på sina statsfinanser fortsätter de långa räntorna att falla. Den brittiska 10-årsobligationen noteras till 2,05 % (3,50 % ). Den tyska 10-åringen handlas nu på 1,84 % (2,88 %). Den 10-åriga amerikanska statsobligationen har också fallit under 2011 och noteras nu till 1,85 % (3,30).

Korta och långa räntor
Korta och långa räntor

Valutor (16 december)

Som framgår av grafen nedan har det ur ett kronperspektiv egentligen inte hänt så mycket under 2011. Den svenska kronan stärktes under första halvåret mot euro, dollar och pund, men har sedan eurokrisen intensifierades i somras fallit tillbaka till nivåer strax över noteringarna vid årets inledning. En dollar noteras till 6,96 kr/USD (6,80) . Pundet kostar nu 10,79 (10,54). En euro kostar 9,06 kr/euro (9,00).

Kronans utveckling mot GBP, Euro & USD
Kronans utveckling mot GBP, Euro & USD

Dollarn fortsätter stärkas mot euron i linje med den långa trenden. Ser man tillbaka till april 2008 då dollarn noterades till 1,60 mot euron är det en skillnad med ca 20 % gentemot i dag. Detta är inte särskilt överraskande mot bakgrund av det som sker i Europa just nu. Även om dollarn rent generellt borde försvagas är det till sist ändå så att dollarn är världens största valuta och därtill har USA en fungerande centralbank. Som konstaterades förra månaden nådde dollarn sin för innevarande år svagaste notering mot euron i början av maj, 1,49 USD/euro, men har därefter stärkts. Som högst nådde dollarn 1,29 mot euron (14/12) och noterades den 16 december till 1,30 USD/ euro.

Dollar / Euro
Dollar / Euro

Aktiemarknaden (16 december)

Utvecklade ekonomier
Sedan förra månaden då vi noterade OMX 30 till 963 (14/11) har börsen rört sig sidledes. Högsta noteringen under perioden var 989 (5/12). Därefter har börsen fallit tillbaka och noterades till 937,7 (16/12).

Trenden känns fortfarande nedåtriktad. Marknaden kännetecknas av extrem osäkerhet, krisen i Europa, svaga indikatorer från Asien med minskad export till Europa. Från USA kommer dock positiva signaler bl.a. stigande sysselsättning och ledande indikatorer. Det påminner lite om hur marknadssentimentet såg ut för ganska exakt ett år sedan, då det också fanns indikatorer på att marknaden var på väg upp. Därefter rörde sig som bekant marknaden sidledes fram till tsunamikatastrofen i Japan som inträffade i mars. Sett i backspegeln var det den brytpunkt som förebådade nedgången som kom i augusti då eurokrisen tog ny fart. Frågan är vad som kan driva marknaden uppåt under 2012? Räcker förbättrade konjunkturförhållanden i USA?

Utländska aktiemarknader rör sig också sidledes. Aktiemarknaderna nådde sina högsta noteringar den senaste månaden kring den 6 december. S&P 500 nådde (1255), FTSE 100 (5869) och Eurostoxx 50 (2369). Därefter har marknaden fallit tillbaka något. Den 16 december var indexnivåerna; S&P 500 (1219,7), FTSE 100 (5387,3) och Eurostoxx 50 (2202,7).

Aktier Europa och USA
Aktier Europa och USA

Asiatiska marknader
De asiatiska marknaderna nådde till skillnad från de utvecklade aktiemarknaderna aldrig över nivån från i mitten av november. Visserligen steg asiatiska index i början av december men föll därefter tillbaka. Trenden är starkt negativ. I samtliga fall är index under nivån från den 14 november. På årsbasis är de kinesiska börserna ner över 20 %. En förklaring är avmattningen i de asiatiska exportekonomierna och oron för om Kina ska kunna mjuklanda.

Asiatiska marknader
Asiatiska marknader

Investeringsimplikationer

Aktiemarknaden rör sig sedan i början av augusti sidledes. I avsaknad av en hållbar plan för eurokrisens lösning väljer placerarna att följa utvecklingen från läktarplats. Det är helt enkelt omöjligt att ha någon uppfattning om marknadens riktning. En i sammanhanget positiv signal är att volatiliteten fortsätter att sjunka. Sedan augusti är trenden tydligt ned och efter att ha varit uppe på toppar på över 45 är nu volatiliteten nere under 25.

Marknadsvolatilitet
Marknadsvolatilitet

En förklaring till detta är att marknaden inte längre fäster något större hopp om en snar lösning på eurokrisen. En sorts tillvänjning som innebär att varje gång det blir en akut kris reagerar marknaden relativt svagare. Om detta sedan räcker för att få en varaktig uppgång är en annan sak.

Aktiemarknaden har befunnit sig i en nedåtgående trend sedan it-kraschen 2000. Visserligen återhämtade sig aktiemarknaden 2003 – 2007, men betraktat från sekelskiftet är trenden nedåtriktad.

Utvecklingen på S&P 500 från 1982 till idag
Utvecklingen på S&P 500 från 1982 till idag

För att en varaktig uppgång på aktiemarknaden ska kunna inledas behövs förbättrade omvärldsförutsättningar. Efterfrågan är central då västvärldens ekonomier i hög grad är beroende av konsumtionen. Med sparandet i Europa kommer inte EU länderna att agera draglok. På samma sätt är inte de asiatiska ekonomierna tillräckligt stora för att själva leda utvecklingen. Dessutom är de extremt exportberoende, vilket gör dem sårbara för utvecklingen i Europa.

Utvecklingen i USA är mer positiv. Consumer Confidence steg i november till 56, den bästa siffran sedan i juli (59). Det är för tidigt att säga om de amerikanska huspriserna verkligen bottnat, men faktum är att Case Shillers prisindex stigit två kvartal i rad, vilket inte inträffat sedan 2009.

USA huspriser
USA huspriser

Så frågan blir vad som kan få utvecklingen på aktiemarknaden att vända? Om man tror att historien upprepar sig finns kanske anledning till optimism. Efter långa nedgångsperioder kommer perioder av uppgång. Det gäller bara att pricka rätt.

Eftersom det snart är jul och detta är årets sista marknadskommentar avslutar vi med att lämna ett julklappstips som kanske kan vara behjälpligt för att besvara frågan om när marknaden vänder.

Boken ”Anatomy of the Bear: Lesson from Wall Street´s Four Great Bottoms” av Russel Napier, berättar historien om utvecklingen på den amerikanska aktiemarknaden under 1900-talet. Napier har en idé om när utvecklingen vänder, men det ska vi inte avslöja här. För att få veta det får man läsa boken som rekommenderas till alla som är intresserade av aktiemarknaden.

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto