Home > The Dividend Investor v.47 ”Utdelningsfällan”

The Dividend Investor v.47 ”Utdelningsfällan”


Många är vi som lockas och går igång på stora utdelningar. Hög direktavkastning har något förföriskt med sig. Inte sällan är det dessutom stora ”stabila” bolag med kända namn som står för hög direktavkastning. En förklaring till det är att i takt med att ett bolag mognar behöver det inte investera lika mycket i sin verksamhet utan kan dela ut en allt större del av kassaflödet till ägarna. Utdelningen brukar sättas i förhållande till vinsten och kallas utdelningsandel eller payout ratio på engelska. Man kan också räkna utdelningsandelen av kassaflödet.
För att generalisera kan man säga att ju högre utdelningsandel ett bolag har desto mer känsligt är det för förändringar i vinsten/kassaflödet. Om vinsten sjunker utgör en bibehållen utdelning en ännu högre del och om bolaget har en stadd kassa kan det under en begränsad tid ta av denna för att upprätthålla utdelningen. På sikt måste bolaget dock generera tillräckligt med pengar för att täcka utdelningen. Det går inte att trolla fram riktiga pengar att ge i handen till ägarna. Jämförelsevis kan man vara väldigt kreativ med tex redovisad vinst, det är ju bara en siffra på ett papper. Pengar i handen går inte att trolla fram!
Om ett bolag hamnar i en sådan här sits att de betar av kassan för att sedan kanske bli tvungen att sänka sin utdelning kan det vara en klassisk utdelningsfäll eller yield trap som den engelska termen är.

En utdelningsfälla är när en aktie ser ut att ha en viss direktavkastning, en lockande direktavkastning som senare visar sig vara falsk eller snarare historia. När man räknar fram direktavkastning är det vanliga att man tar den senaste utdelningen delat med nuvarande aktiekurs. Många gånger behålls eller höjs utdelningen vid nästa utdelningstillfälle men en klassisk utdelningsfälla bjuder på raka motsatsen. Utdelningsfällan ser ut att ha en god direktavkastning på den senaste utdelningen men när det väl är dags för nästa utdelning tvingas bolaget sänka den och direktavkastningen blir inte alls vad den sett ut att vara. Ett par exempel på utdelningsfällor är Ratos och Telia som de senaste åren fått sänka sin utdelning. Telia från 3 till 2 kronor innebar en sänkning om 33 procent och stor skillnad i direktavkastning. Antaget att kursen var cirka 38 kronor då som nu betyder det att investerare trodde de fick 7,9 procent direktavkastning när det i själva verket bara blev 5,2 procent.
Ratos har sänkt sin utdelning flera gånger men den senaste var från 3,25 kronor till 2 kronor. Aktiekursen har länge legat kring 40 kronor och där innebar utdelningsfällan en förhoppning om 8,1 procent medan direktavkastningen efter utdelningssänkningen ”bara” blev 5 procent.

Sänkning av utdelningen är den klassiska utdelningsfälla men man kan mycket väl kalla andra bedrägliga direktavkastare för utdelningsfälla. Man skulle kunna argumentera att H&M varit en utdelningsfälla då den lockat med en hög utdelning men bolaget har inte presterat tillräckligt bra varpå aktiekursen säckat ihop. Utdelningen har hållits uppe genom att ta av kassan som nu börjar sina varpå man tagit upp en kreditlina för att möjliggöra utdelningen. Medan utdelningen i flera år varit oförändrat hög har kassan blivit allt mindre och aktiekursen lägre. Än så länge är utdelningsfällan en negativ totalavkastning men kan komma bli en klassisk utdelningsfälla om utdelningen sänks de närmsta åren. Visst är det möjligt att H&M repar sig men än så länge har det varit något av en utdelningsfälla de senaste åren.

Det är inte lätt att peka ut de här fällorna på förhand varpå man löpande måste utvärdera sina innehav och se så att de presterar väl. Några egenskaper att titta efter för att försöka minska risken att gå på en sådan här fälla är att titta på utdelningsandelen samt att sträva efter stadigt stigande vinster. Ett par exempel här är Castellum och Axfood. Castellum har höjt sin utdelning varje år sedan börsintroduktionen 1997 och deras förvaltningsresultat har stigit stadigt likaså. Axfood har ett mycket pålitligt kassaflöde som stadigt växer sig starkare och har höjt utdelningen flera år i rad samt även betalat extrautdelning några gånger. Utdelningsandelen är betydligt högre för Axfood jämfört med Castellum men de har vitt skilda verksamheter och en utdelningsandel som kan vara sund för en viss verksamhet kan vara alldeles för hög för en annan. Både Castellum och Axfood har hittat sin nivå där de klarar av att utveckla och växa sin verksamhet samtidigt som de stadigt höjer utdelningen. För Castellum är det förvaltningsresultatet man skall hålla koll på och räkna utdelningsandel medan Axfood är kassaflödet bra att hålla ögonen på. Det funkar att titta på vinsten för Axfood men bokföringstekniska anledningar kan påverka den från år till annat. Tittar man på kassaflödet som är de riktiga pengarna bolaget genererar får man en mer sann eller verklig bild av utdelningstäckningen. Anledningen att man tittar på förvaltningsresultatet i ett fastighetsbolag är den samma, redovisningstekniskt kan de vissa år visa jättevinst och andra förlust utan att säga något om de riktiga pengar som genererats.

Så håll koll på kassaflödet och utdelningsandelen och undvik att gå i utdelningsfällan. Det kan vara lättare sagt än gjort och om man hamnar där bör man göra en ny utvärdering för att eventuellt sälja sitt innehav. Själv har jag över åren hamnat i den sitsen flera gånger. Jag har ägt Ratos, Telia och så sent som för någon vecka sedan sålde jag mina sista H&M. Jag har ägt fler amerikanska bolag med hög direktavkastning som blivit en fälla, fastighetsbolaget HCP tex.

Nu äger jag bland annat Castellum och Axfood som jag nämner i denna artikel men jag håller ett vakande öga på dem likt alla mina investeringar, de kanske en dag blir en fälla.

Taggar:
Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto