Home > Låga räntor och obligationsköp medför negativa sidoeffekter

Låga räntor och obligationsköp medför negativa sidoeffekter

IMF

Men den okonventionella policyn medför också potentiellt negativa sidoeffekter, och den ökande skalan i åtgärderna medför risker.

Det skriver Internationella valutafonden, IMF, i en rapport om erfarenheterna av, och utsikterna för, den okonventionella penningpolitiken.

”Dessa åtgärder var avgörande för att säkra finansiell och ekonomisk stabilitet efter den globala krisen. Men penningpolitik kan inte göra allt. Regeringar och banker bör utnyttja den andningspaus som erbjuds av dessa okonventionella åtgärder för att gå vidare med nödvändiga finanspolitiska och strukturella reformer samt reformer av finanssektorerna”, säger Karl Habermeier, biträdande avdelningschef vid IMF:s Monetary and Capital Markets Department och huvudförfattare till rapporten.

Rapportförfattarna fastslår att centralbankerna i USA, Storbritannien, euroområdet och Japan har haft två breda mål i sikte för den okonventionella penningpolitik de infört under och efter finanskrisen.

Det första målet var att stabilisera de finansiella marknaderna genom att injicera likviditet till de finansiella systemen genom direkta tillskott och genom köp av privata tillgångar.

Det andra målet för centralbankerna har varit att erbjuda ytterligare penningpolitisk assistans när styrräntorna nådde till eller nära nollräntebegränsningen genom att indikera att de kommer att hålla räntorna låga under en tid, och köpa obligationer.

Rapportförfattarna noterar att de två målen visserligen skiljer sig åt på viktiga punkter, men båda avser att i slutänden stödja ekonomisk stabilitet och reducera risker i akuta faser av krisen, och i synnerhet förhindra en kollaps i det finansiella systemet, depression och deflation.

”Dessa åtgärder uppnådde sina mål i de utvecklade ekonomierna, och var särskilt effektiva under tiden för den värsta finansiella turbulensen… Marknadernas funktion återställdes i stort, och sannolikheten för att de värsta riskerna skulle återuppstå minskade avsevärt”, skriver rapportförfattarna.

Åtgärderna bidrog vidare till att sänka långa obligationsräntor, och i vissa fall även till att minska kreditspreadar. Samtidigt gynnades den ekonomiska tillväxten och prisstabiliteten, även om det råder betydande osäkerhet om hur stora dessa effekter har varit.

De okonventionella åtgärderna i utvecklade länder har gett blandade effekter i andra länder, enligt rapportförfattarna. De inledande åtgärderna bidrog till att lyfta tillgångspriser globalt och gynnade också handeln.

Åtgärder som annonserats mer nyligen har däremot haft mindre effekter samtidigt som de har ökat kapitalflödena till tillväxtekonomier, främst i Latinamerika och Asien.

Enligt rapportförfattarna kan sunda makoekonomiska policyåtgärder hantera dessa kapitalflöden, ”men när flödena blir överdrivna, med risk för snabba återtaganden, kan de leda till policyspänningar i mottagarländerna”.

Enligt rapporten kan det vara motiverat med fortsatta okonventionella penningpolitiska åtgärder framöver om de ekonomiska förhållandena inte
förbättras, eller om de skulle förvärras. Detta gäller i synnerhet om det skulle uppstå nya chocker mot de finansiella marknadernas funktion och
kreditförmedling.

Men ”i ett scenario där ekonomin växer måttligt är fördelarna med fortsatt okonventionell penningpolitik mer tveksamma, och att väga fördelar mot potentiella kostnader kommer att bli mer utmanande”, skriver rapportförfattarna.

Rapporten pekar ut en rad potentiella kostnader och/eller risker med fortsatta okonventionella åtgärder som regeringarna måste hantera:

Ett; banker och andra finansinstitut kan komma att öka sina likviditetsrisker på förväntningar om att centralbankerna kommer att intervenera.

Två; ökat riskbeteende, drivet av ackommoderande penningpolitik, kan underminera den finansiella stabiliteten.

Tre; försenade reformer kan dämpa effektiviteten i penningpolitiken på grund av målkonflikter.

Fyra; stora och potentiellt volatila kapitalflöden till andra länder kan fortsätta, med risk för framtida abrupta återtaganden.

IMF fastslår vidare att en ordnad avslutning för de ”exceptionellt lätta monetära förhållandena” kan visa sig bli utmanande, och fonden lyfter i första hand fram två potentiella risker.

Ett; effekterna av penningpolitiken på ekonomin kan bli ojämn när centralbankerna börjar strama åt och minska sina balansräkningar genom att sälja av vissa av deras tillgångar. Risken är att långa räntor kan stiga snabbt.

Två; när centralbankerna börjar betala högre ränta på bankreserverna och realiserar förluster på sålda tillgångar, när de minskar balansräkningarna, kan den politiska inblandningen öka när centralbankernas vinstöverföring till staterna minskar eller försvinner under åtstramningscykeln.

IMF skriver vidare att en viktig orosfaktor är att alltför mycket börda läggs på penningpolitiken, och att det utrymme som de okonventionella penningpolitiska åtgärderna har gett inte utnyttjas för att gå vidare med nödvändiga finanspolitiska och strukturella reformer samt reformer av finanssektorerna.

”Dessa reformer är nödvändiga för att säkra makroekonomisk stabilitet och förstärka återhämtningen, och på sikt ge utrymme för en avveckling av de okonventionella penningpolitiska åtgärderna”, skriver rapportförfattarna.

IMF ska fortsätta analysera den nya penningpolitiken, och utvärdera olika policyalternativ i olika förhållanden, och återkommer med nya rapporter i ämnet senare i år.

Av: Direkt

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto