Home > Månadsrapport: ”Amerikanska börsen är för tillfället det minst riskfyllda alternativet”

Månadsrapport: ”Amerikanska börsen är för tillfället det minst riskfyllda alternativet”

Kinas partikongresser är lika välregisserade som en Hollywoodfilm och den nye kinesiska presidenten blev som väntat Xi Jinping, son till en gerillaledare som deltog i revolutionen tillsammans med Mao. Mr Xi, som efterträder Hu Jintao, börjar sin period som president i ett land som genomgått dramatiska förändringar under de senaste decennierna. Sedan Deng Xiao Ping inledde reformeringen av den kinesiska ekonomin 1992 har landet åtnjutit 20 år av extraordinär ekonomisk tillväxt. Bara under de senaste tio åren har Kinas ekonomi fyrdubblats. I Kina har i stort sett allt utvecklats i ett rasande tempo. Infrastruktur, urbanisering, utveckling av näringslivet och sociala skyddsnät. Under de sista fem åren har över 220 miljoner människor i städerna utan formell anställning fått tillgång till någon form av sjukvårdsförsäkring. Det innebär att 95 % av alla kineser nu har tillgång till basal sjukvård jämfört med 15 % år 2000.

När Mr Xi tillträder som president för världens näst största ekonomi har han ett antal stora utmaningar framför sig. Tillväxttakten har saktat in, korruptionen är hög, miljöproblemen eskalerar och det sociala missnöjet breder ut sig. Tillväxten har till stor del baserats på export. Detta har gjort Kina beroende av konjunkturutvecklingen i omvärlden. Efter finanskrisen har tillväxten i västvärlden bromsat in och då Kina inte har kunnat kompensera genom expansion inom någon annan sektor i ekonomin, till exempel konsumtion, blir inbromsningen oundviklig.

Den höga tillväxten har kamouflerat ett underliggande socialt missnöje. Så länge den kinesiska ekonomin växt har lönerna stigit och befolkningen höjt sin levnadsstandard till en nivå som de flesta bara drömde om för några årtionden sedan. Men inkomstfördelningen är extremt ojämn. Dessutom har partiadeln berikat sig och sina familjer genom mer eller mindre lagliga affärer och denna information sprids nu till alltfler kineser via olika sociala medier. Den avgående premiärministern Wen Jiabao har mer än en gång kallat Kinas utveckling för obalanserad, okoordinerad och ohållbar.

De kinesiska ledarna kunde tidigare kontrollera folkligt missnöje. Men i och med sociala medier liknande Twitter och Facebook (båda blockerade i Kina) är det inte längre möjligt att tiga ihjäl problem. Kineserna protesterar nu alltmer öppet, det skrivs böcker om tidigare tabubelagda ämnen, och artiklar på nätet kommenterar samhällsfrågor i realtid. Tiden när de kinesiska ledarna kunde strunta i vad folket egentligen tycker och styra landet med hot om våld och förtryck är förbi, och att finna balans i den nya nätbaserade opinionsmiljön blir en av den kinesiska regeringens viktigaste uppgifter.

Förutom frågor som krav på mer folkligt inflytande, (demokrati i västerländsk bemärkelse är ännu långt borta) press- och yttrandefrihet, finns en ordentlig hög med problem på skrivbordet för regeringen att ta itu med.

Det statliga ägandet i större banker och företag måste begränsas genom privatiseringar så att konkurrensen kan börja fungera. Man får trots allt erkänna att de kinesiska ledarna så här långt visat bättre omdöme än sina ryska kollegor så här långt. När de statliga ryska företagen privatiserades under president Jeltsin innebar det en fullständig katastrof när korrupta statstjänstemän tillsammans med utländska finansiärer tilläts köpa allmän egendom till vrakpriser och berika sig själva bortom alla rimliga gränser.

Kinas ledare lärde sig av detta och har så här långt lyckats undvika förskingring av statlig egendom, men har å andra sidan inte funnit en väg ur den statligt reglerade ekonomin. Kinesiska företag är alltjämt styrda av partiet. Bankerna och företagen lever i en symbios där konkurrensen inte tillåts fungera. Överföring av makt från partiet till folket och privata intressenter vore en önskvärd utveckling i Kina. Ökad pressfrihet som tillåts granska makten skulle vara en annan viktig komponent i kampen mot korruptionen.

På sikt är demokratisering av det kinesiska samhället oundvikligt. Partiet har bara under de senaste tio åren åstadkommit mycket positivt för det kinesiska folket i termer av ökad levnadsstandard. Men på längre sikt är inte stabil och uthållig utveckling förenlig med diktatur. Redan under 1980-talet talade Deng Xiao Ping om att landet skulle ha en folkvald regering år 2050. Det har hänt mycket bra saker i Kina sedan dess. Frågan är om Mr Xi klarar att ta sig an uppgiften att fortsätta på den av Deng utstakade vägen och om Kina är redo för en så stor förändring som demokrati innebär.

USA fick ingen ny president utan valde istället om den sittande presidenten Barak Obama. I likhet med sin kinesiske kollega har Obama en hel del att ta itu med under sin sista mandatperiod. Att det är hans sista mandatperiod kan faktiskt vara till hans fördel, eftersom den vanligaste begränsningen för en politiker är risken att inte bli omvald. Detta behöver alltså inte Obama bekymra sig om.

Det mest akuta problemet är landets statsfinanser. I USA föreslår regeringen budgeten år för år precis som i de flesta andra länder. Budgeten beskriver inkomster och utgifter på detaljerad nivå och måste godkännas av kongressen. USA har lagstiftat om den absoluta nivån för hur stor statsskulden kan tillåtas vara, det så kallade skuldtaket. En amerikansk regering kan därför inte spendera mer än vad den har råd att betala för. Om en budget visar underskott kan regeringen uppdra åt finansdepartementet att låna upp nödvändiga medel. Efter den senaste justeringen i januari 2012 är taket för hur stor USA:s statsskuld tillåts vara $16 294 miljarder. I och med att budgeten godkänts av kongressen är det normalt en ren formalitet att justera skuldtaket uppåt i händelse av att det skulle visa sig nödvändigt. Så har också skett historiskt och det är inget konstigt med det. Då ekonomin växer ökar automatiskt statens utgifter och inkomster. Det som är intressant är underskottets och statsskuldens andel av den totala ekonomin. Inte nivån uttryckt i dollar.

Efter finanskrisen som började 2008 har USA:s budgetunderskott och statsskuld växt snabbt. 2008 var statsskulden i förhållande till BNP omkring 40 %, dvs. strax över nivån i Sverige idag. Sedan dess har statsskulden nästan fördubblats och uppgår idag till drygt 70 % av landets BNP, den högsta nivån sedan 1950.

Totalt uppgår USA:s statsskuld till cirka $16 000 miljarder. Enligt Congressional Budget Office kommer underskottet för 2012 att bli $1100 miljarder, eller 7,3 % av BNP. Det är fjärde året i rad som budgetunderskottet överstiger $1000 miljarder och sedan 2009 har underskottet uppgått till mellan 7–10 % av BNP.

USA har ett tvåkammarsystem och budgeten måste passera både representanthuset och senaten för att vinna laga kraft. Republikanerna majoriteten i representanthuset sedan 2011. När budgettaket så skulle höjas 2011 såg republikanerna ett tillfälle att underminera president Obamas ställning genom att vägra gå med på en höjning av skuldtaket. Detta ledde under våren–sommaren 2011 fram till USA:s budgetkris.

Till sist nåddes en kompromiss som innebar att skuldtaket kunde höjas stegvis. Höjningen villkorades bland annat av att en kommitté, sammansatt av tolv ledamöter, lika många demokrater som republikaner, utarbetade en besparingsplan på minst $1500 miljarder. Planen skulle vara godkänd senast den 23 december 2011, annars skulle besparingar på skillnaden mellan $1200 miljarder och det kommittén till äventyrs enats om, automatiskt träda i kraft den 1 januari 2013. Det är detta som kallas för ”The Fiscal Cliff” och som bedömare över hela världen nu fruktar ska skicka den amerikanska ekonomin tillbaka i ännu en recession.

Enligt CBO innebär de automatiska åtstramningarna att underskottet krymps med cirka $600 miljarder från $1100 till $641, eller minskas från 7 % till omkring 4 % av BNP 2013. Åtstramningarna är en mix av besparingar och skattehöjningar. Den största effekten nås under första halvåret 2013 då ekonomin antas krympa med hela 2,9 % för att därefter återhämta sig. På årstakt skulle det innebära att ekonomin krymper med 0,5 %. Detta för med sig att arbetslösheten stiger till 9 %. Effekterna smittar förstås av sig på hela världsekonomin och eftersom Europa redan befinner sig i recession är det inget önskvärt scenario för någon.

Så hur ska Obama hantera situationen. Vill han undvika att de automatiska besparingarna träder i kraft 2013, måste han finna en kompromisslösning tillsammans med republikanerna. Republikanerna har mjuknat i sitt förhållande till skattehöjningar. Från att under valrörelsen kategoriskt motsatt sig allt vad skattehöjningar heter, har man nu, bara en vecka efter valet antytt att man trots allt kan tänka sig att höja skatterna. Förutsättningarna att nå en uppgörelse har alltså förbättrats.

Men eftersom Obama inte behöver tänka på omval har hans förhandlingsposition stärkts. USA måste förr eller senare hantera sin budget och se till att statsfinanserna kommer i balans. Att år efter år öka statsskulden med $1000 miljarder kommer i längden inte att vara hållbart. Ännu så länge lånar USA i det närmaste gratis, men den dag då Kina låter sin valuta att flyta fritt är det inte säkert att amerikanska statspapper blir ett lika självklart placeringsalternativ som idag. Obama skulle kunna bli historisk genom att bli den president som tar itu med statsfinanserna och skapar en varaktig lösning.

Detta kräver stort politiskt mod, men det är tänkbart att han skulle kunna utnyttja ”The Fiscal Cliff” till att tvinga fram skattehöjningar och besparingar som på sikt leder till en sanering av de amerikanska statsfinanserna. Ingen vill ha en ny amerikansk recession, och många ekonomer varnar för att besparingar nu skulle innebära så stora negativa ekonomiska konsekvenser att man bara av det skälet bör vänta med att göra något. Men förr eller senare blir problemen tvingande och ingen kan med säkerhet säga när ekonomin återhämtat sig tillräckligt mycket för att det ska vara lämpligt att genomföra budgetnedskärningar. Kanske tar Obama chansen och genomför den omläggning av den ekonomiska politiken som borde skett för länge sedan.

Centralbanker och styrräntor

ECB behöll styrräntan oförändrad på 0,75 procent vid direktionens möte den 8 november. Inga nya åtgärder eller program presenterades. ECB konstaterade att inflationen i euroområdet är något förhöjd beroende på oljepriset och bedömer mot bakgrund av priserna på terminsmarknaden, att inflationen kommer att vara högre än önskat under resten av året innan den faller tillbaka till kring 2 procent under 2013. Det underliggande pristrycket anses alltjämt lågt.

Bank of England lämnade den brittiska styrräntan oförändrad på 0,5 procent efter det senaste mötet i the Monetary Policy Committee den 8 november. Programmet för köp av statsobligationer, som uppgår till totalt £325 mdr, efter att det utökats med £50 mdr i februari fortsätter.

FED lämnade sin styrränta oförändrad på 0–0,25 procent vid sitt sammanträde den 24 oktober. FED konstaterar att den ekonomiska aktiviteten utvecklats i moderat tempo under de senaste månaderna. Jobbtillväxten går sakta och nivån på arbetslösheten är (för) hög. Hushållen konsumerar i något högre tempo än tidigare, medan företagens investeringar fallit tillbaka. Bostadssektorn visar tecken på återhämtning, om än från en låg nivå. FED konstaterar att inflationen ökat något, främst beroende på energipriser. De långsiktiga inflationsutsikterna anses stabila. På medellång sikt ligger enligt FED risken snarare i att inflationen understiger 2 procent än tvärtom.

Därför kommer FED att fortsätta programmet att köpa bostadsobligationer med $40 miljarder per månad. FED kommer också att under återstoden av året fortsätta investera de medel som flyter in i via återbetalningar från obligationsinnehav i nya bostadsrelaterade krediter. Tillsamman innebär detta att bostadskreditmarknaden tillförs $85 miljarder i månaden så länge programmet fortgår.

FED gör ingen ny bedömning över hur länge den nuvarande lätta penningpolitiken kommer att fortsätta, utan upprepar att det låga ränteläget åtminstone kommer att bestå fram tills mitten av 2015.

Riksbanken behöll styrräntan oförändrad på 1,25 procent vid det senaste mötet den 25 oktober. Riksbanken bedömer att den svenska ekonomin nu bromsar in till följd av den svaga utvecklingen i omvärlden. Arbetslösheten väntas stiga något och inflationstrycket förblir lågt. Då inflationen är under 2 procent kommer Riksbanken att fortsätta hålla ett lågt ränteläge i syfte att stimulera ekonomin. Riksbanken medger nu att inflationen är för låg och anser det mer sannolikt att räntan kommer att sänkas under vintern än att höjas.

Styrräntor september 2012
Styrräntor september 2012

Tillväxt och konjunktur

Utvecklingen i omvärlden, framför allt inom euroområdet påverkar nu svensk ekonomi. De stora bolagen har varslat om nedskärningar sedan i somras och intrycket är att detta accelererat under hösten. Till exempel var Ericssons neddragning av personal i Sverige för någon vecka sedan ett tecken på hur kraftigt konjunkturen nu faller. Andra svenska börsbolag som varslat under oktober är Husqvarna, Atlas Copco, Volvo och Trelleborg.

Utvecklingen i Europa är svag. Inköpschefsindex i Tyskland föll i oktober för sjätte månaden i rad till 100, den lägsta nivån sedan mars 2010. I Sverige har inköpschefsindex fallit fyra månader i rad och noterades i oktober till 42, den lägsta nivån sedan december 2011. Arbetslösheten i Europa når ständigt nya rekordnivåer och noteras nu till 11,6 procent för euroland som helhet. I södra Europa är utvecklingen en total katastrof. Spaniens arbetslöshet är nu 26 procent, Greklands 24 procent. Portugals arbetslöshet är uppe i 16 procent och i Italien är den nästan 11 procent. Portugal brukar i EU-sammanhang framställas som det positiva undantaget i Sydeuropa, och jämfört med de andra länderna är det i och för sig korrekt, men nivåerna som sådana förskräcker. Protesterna blir också alltmer våldsamma och man undrar hur länge sparandet kan fortsätta utan att något görs för att lindra effekterna.

I USA utvecklas ekonomin bättre. Bostadspriserna har stigit sju månader i rad nu och hushållens förtroende för den amerikanska ekonomin stiger, om än från en låg nivå. Case-Shillers prisindex för bostäder noteras nu till 158 vilket är den högsta noteringen på två år. Consumer Confidence Index som mäter konsumenternas humör är nu på 72. Detta är den högsta nivån sedan februari 2008. Det är dock viktigt att sätta det hela i perspektiv. Medelvärdet för Consumer Confidence avseende de senaste 15 åren är strax under 100, vilket indikerar att det är en bra bit kvar innan USA:s återhämtning är fullbordad.

Penningmarknaden (13 november)

Under oktober ­– november har de långa räntorna fallit i Sverige, USA och Tyskland medan de stigit något i Storbritannien. De korta räntorna har också fallit något. Räntornas fall beror på den fallande konjunkturen och låg efterfrågan på krediter samt att inflationsförväntningarna under hösten dämpats på båda sidorna om Atlanten.

Den korta svenska räntan är nu nere på 1,45 procent. Euribor, den europeiska 3-månadersräntan nere i 0,19 procent (1,33). I Storbritannien har 3-månadersräntan fallit till 0,52 procent (1,08). I USA ligger den korta räntan, 3-månaders treasuries stilla på 0,11 procent (0,02).

Den svenska 10-åringen noteras nu till 1,41 procent jämfört med 1,54 vid årsskiftet. Som högst har den svenska långräntan noterats till 2,0 procent kring den 19–20 mars för att därefter falla tillbaka. Den brittiska 10-årsobligationen noteras till 1,71 procent (1,98) efter att ha stigit något under november. Den tyska 10-åringen handlas på 1,21 procent (1,78), och den 10-åriga amerikanska statsobligationen noteras till 1,55 procent (1,88).

Korta och långa räntor
Korta och långa räntor

Valutor (13 november)

Den svenska kronan har under oktober – november försvagats med 15 öre mot både pundet och euron. Mot dollarn har kronan försvagats med 25 öre. Utvecklingen på lite längre sikt beror på om Riksbanken sänker styrräntan ytterligare eller inte samt på utvecklingen i den svenska ekonomin.

Ett brittiskt pund kostar nu 10,75 kr/GBP (10,68 vid årsskiftet). En euro 8,59 kr/euro (8,95) och en amerikansk dollar 6,78 kr/USD, (6,92).

Dollarn har under hösten försvagats något mot euron efter att som lägst ha noterats till 1,21. Dollar noteras senast till 1,27 (1,30).

Kronans utveckling mot GBP, Euro & USD
Kronans utveckling mot GBP, Euro & USD
Dollar / Euro
Dollar / Euro

Aktiemarknaden (13 november)

Utvecklade ekonomier

Som väntat blev effekten av centralbankernas stimulansåtgärder kortvarig. Uppgången som inleddes i mitten av sommaren varade fram till mitten av september. Den amerikanska börsen toppade den 14 september på 1466 och har fallit tillbaka till 1374 sedan dess (-6 %). Mätt från årets början var S&P 500 upp 16 procent den 14 september och är nu upp 9 procent. Övriga europeiska marknader har en likartad utveckling. Den 14 september var OMX 30 plus 13 procent, FTSE 500 plus 5 procent och Eurostoxx 50 plus 11 procent. Sedan dess har OMX 30 fallit cirka 6 procent, FTSE 500 2 procent och Eurostoxx 50 knappt 4 procent. Än så länge är det kanske inte frågan om så mycket mer än en korrigering, men börssentimentet får nog betecknas som skört, dvs. marknaden kommer att vara ganska känslig för nya negativa överraskningar.

På helårsbasis är OMX 30 upp med 6,6 procent, S&P 500 upp med 9,3 procent, FTSE 500 plus 3,8 procent och Eurostoxx 50 plus 7,6 procent.

Utvecklade ekonomier
Utvecklade ekonomier

Asiatiska marknader

Marknaderna i Asien följde inte med de amerikanska och europeiska börserna nedåt i september. Uppgången i Asien fortsatte drygt ytterligare en månad, men från början av november är utvecklingen negativ. Under november har de asiatiska börserna fallit 2 – 3 procent. Det finns flera osäkerhetsmoment som påverkar utvecklingen. Kina och andra länder i området är extremt beroende av export och påverkas därför av konjunkturutvecklingen i Europa. I Kina pågår ett ledarskifte och ingen vet hur detta påverkar den ekonomiska politik som Kina kommer att föra framöver. En gissning blir att de nya kinesiska ledarna kommer att försöka få igång tillväxten igen, men i ett lugnare tempo. Om det räcker för att åter få igång aktiemarknaderna återstår att se.

Bäst i år är fortfarande Hong Kong som stigit 15 procent på årsbasis. Kina är plus 3 procent och medan Japan är upp drygt 2 procent. Taiwan har tappat nästan hela årets uppgång och ligger nu plus knappt 1 procent.

Asiatiska marknader
Asiatiska marknader

Marknadsvolatilitet

Volatiliteten har stigit sedan mitten av september samtidigt som aktiemarknaden fallit tillbaka. Volatiliteten är nu uppe på 18 jämfört med det 10-åriga medelvärdet 22. Nivån är alltså fortfarande en bit under normal nivå men börjar närma sig denna. Under året har marknadsvolatiliteten som högst varit 26,7 (1/6).

Marknadsvolatilitet
Marknadsvolatilitet

Investeringsimplikationer

Den börsnedgång som inleddes i mitten av september har fortsatt. Aktiemarknaden tycks inte imponerad av president Obamas omval, eller så är man oroad över osäkerheten kring den amerikanska budgetprocessen. Trots att USA:s ekonomi visar alltfler tecken på att återhämtningen rullar på, om än i makligt tempo, återspeglas inte detta i börskurserna.

Att Europa kommer att ha det tungt ett bra tag till råder det ingen tvekan om. Spaniens ekonomi blir alltmer kaotisk och inget konkret görs för att mildra effekterna av de statliga sparåtgärderna. Visserligen har EU signalerat att man inte kräver ytterligare åtgärder från den spanska regeringen och att man kan överse med att minskningen av budgetunderskottet tar längre tid än planerat, men de sociala konsekvenserna gör att det antagligen är en tidsfråga innan situationen blir ohållbar.

Utvecklingen i Asien är blandad. En del av den asiatiska ekonomin går givet förutsättningarna i omvärlden bra. Exportberoendet är för högt för att Kina ska kunna återgå till en tvåsiffrig tillväxttakt. Det är inte ens troligt att Kinas ledare tycker sådan tillväxttakt är önskvärd, utan antagligen kommer de att försöka stabilisera tillväxten på en lägre, mer uthållig nivå på mellan 5–7 %. Om man bedömer att denna nivå inte nås nästa år är sannolikheten för nya ekonomiska stimulanser hög.

På penningmarknaden har räntorna fortsatt att falla. Ingen vet om fallet fortsätter ett tag till eller om vi nu ser ett bottenläge. Spreadarna på företagsobligationer har tryckts ihop och det blir allt svårare att finna en vettig relation mellan avkastning och risk.

Sammantaget blir bedömningen att sentimentet på de finansiella marknaderna är känsligt nu. Förvisso signalerar volatiliteten på aktiemarknaden att läget är stabilt, men en förändring av detta kan gå fort. Marknadens förmåga att absorbera en ny chock, till exempel en ny spansk statslånekris, är rimligen minimal. Det ska alltså inte mycket till för att få en ny större nedgång på börsen.

Men man kan heller inte stå helt utanför aktiemarknaden. Därför är den amerikanska börsen för tillfället det minst riskfyllda alternativet. Man kan dock inte räkna med några underverk i form av hög avkastning. Fortsätter den amerikanska ekonomin uppåt kommer börsen att stiga igen. Blir utvecklingen sämre än väntat, är det den amerikanska aktiemarknaden som är i bäst skick att möta en nedgång.

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto