Home > Månadsrapport: Återhämtningen i USA förefaller vara mer robust än tidigare

Månadsrapport: Återhämtningen i USA förefaller vara mer robust än tidigare

Även Italiens nye premiärminister Enrico Letta har uttryckt att åtstramningarna i Italien driver väljarna i armarna på populister och har som en av sina första åtgärder rivit upp €6 mdr i tidigare beslutade skattehöjningar. Även opinionsundersökningar ute i Europa indikerar att väljarna har fått nog av EU:s sparpolitik. Men man ska inte hysa alltför stora förhoppningar om att EU kommer att reversera sin politik. Det har investerats stora mängder politiskt förtroendekapital i åtstramningspolitiken och att backa nu vore att erkänna ett totalt misslyckande. Därför kommer det att ta lång tid innan något förändras.

Medborgarna i euroland är trötta på att besparingarna inte leder till resultat. Arbetslösheten i Spanien och Grekland närmar sig 30 procent, och bland ungdomar i åldern 15–25 år saknar hälften fast sysselsättning. I Spanien och Frankrike fortsätter arbetslösheten att stiga, och enligt spanska uppgifter saknar nästan vart tionde spanskt hushåll en inkomsttagare.

Sparåtgärderna biter inte på den europeiska recessionen. För någon vecka sedan tvingades Olli Rehn, ansvarig för budgetfrågor inom EU-kommissionen, konstatera att ekonomin inom euroland kommer att krympa med 0,4 procent under 2013, en ytterligare nedjustering från de 0,3 procent man prognosticerade för sex månader sedan. Dessutom bedömer EU-kommissionen att tre av de fem största ekonomierna inom eurozonen – Frankrike, Spanien och Nederländerna, kommer att missa EU:s budgetmål för innevarande år. Den genomsnittliga nivån på bruttoskuldsättningen i eurozonen uppgår nu till 95 procent, långt över EU:s mål på 60 procent, vilket anses vara gränsen för hållbarhet, vad det nu egentligen betyder.

Statsskuld som andel av BNP brutto
Statsskuld som andel av BNP brutto

Så vad ska man göra och hur i hela fridens namn har Europa hamnat i det predikament där man nu befinner sig? Det finns inget enkelt svar på frågan. Som vanligt när det gäller ekonomi, och i synnerhet makroekonomi, kompliceras verkligheten av att det finns (för) många samverkande variabler. En ytterligare komplikation är att ingen riktigt vet exakt hur dessa samverkar. Vetenskapen ekonomi i ett nötskal alltså.

Rent allmänt kan krisen karaktäriseras av hög skuldsättning bland både hushåll och stater. Ännu mer allmänt anses det att låga skulder är att föredra framför höga skulder. Speciellt gäller detta privatpersoner och småföretag. När det gäller större företag beskriver den ekonomiska teorin hur skuldsättning ökar aktieägarnas möjligheter till att öka sin avkastning, bland annat genom att söka en belåningsgrad som minskar eller skjuter upp skattebetalningar. Men även privatpersoner kan gynnas av skuldsättning, till exempel genom att låna till en bostad, som kanske stiger i värde, eller genom att belåna en aktieportfölj och på så vis åstadkomma en högre avkastning än om portföljen varit obelånad. Det gäller bara att inte låna för mycket. Tyvärr finns ingen entydig definition på vad för mycket är. Det vet man bara efteråt, när man lyckats eller misslyckats med sin belånade investering.

Samma sak gäller också för staten. När det gäller nivån på statens skuldsättning utifrån ett samhällsekonomiskt nyttoperspektiv, är det inte självklart att låga skulder är bättre än höga skulder. Dessutom varierar det över tiden och med de faktiska omständigheterna. Till exempel i perioder av krig är staten tvingad att finansiera de aktiviteter som är nödvändiga för att undvika undergång. År 1816 uppgick Storbritanniens statskuld till 240 procent av BNP. Det var resultatet av 125 års krig med Frankrike. Mellan 1815 och 1855 gick nästan hälften av landets skatteintäkter till att betala räntor. Trots detta gick inte Storbritannien under. Varför inte? I mitten av 1800-talet inträffade den industriella revolutionen och ekonomin växte explosionsartat med resultat att statsskulden krympte i förhållande till BNP. Denna period av relativt hög tillväxt fortsatte fram till omkring 1970. Därefter har tillväxten varit långsammare. Detta trots it-revolutionen och tillkomsten av internet.

Skulder är egentligen bara ett problem när man inte kan finansiera dem. För ett land med en egen valuta som Sverige, USA eller Storbritannien finns alltid alternativet att monetarisera statens skulder, dvs. använda sedelpressarna, och på så vis betala – låt vara att pengarna inte har samma köpkraft som när man lånade dem. För länderna i eurosamarbetet saknas denna möjlighet, vilket begränsar de inblandades handlingsfrihet väsentligt. För att kunna fortsätta att låna i euro måste man visa att man kan betala tillbaka pengarna man lånat. Detta sker i dag genom besparingar i statsutgifterna, vilket förväntas leda till att statsskuldens andel av BNP minskar. Det går sådär. Visst har budgetunderskotten minskat något jämfört med tidigare, men tillväxttakten är alldeles för låg för att den relativa nivån på skulderna ska normaliseras inom överskådlig tid.

Orsaken till varför statsskulderna blivit så höga är omtvistad. En del menar att det beror på vårdslös hantering av statsfinanserna som i till exempel Grekland, medan andra menar att statsskulderna orsakats av den låga tillväxttakten i ekonomin. Det finns inslag av sanning i båda synsätten. En annan viktig förklaringsparameter är finanskrisen. Finanskrisen tvingade stater att ta över skulder från den privata sektorn, dvs. staten gick in och räddade banker genom att ta över eller garantera bankernas skulder. Storbritannien är ett exempel på detta, Spanien ett annat.

Som tidigare diskuterats i detta forum utgörs samhällsekonomin av flera samverkande sektorer. Lätt förenklat finns tre spelare på planen; den privata sektorn; (hushåll och företag), den offentliga sektorn; (stat, kommun och offentliga institutioner), samt utlandet. Dessa utgör tillsammans det vi kallar ”ekonomin”. Summan av det som produceras och konsumeras inom ekonomin är bruttonationalprodukten.

Om en del av ekonomin minskar sina utgifter, till exempel genom att hushållen börjar amortera sina skulder i stället för att köpa bilar och kläder, minskar helheten, såvida inte en av de andra sektorerna kompenserar hushållens minskning. Ett sätt är att staten går in och ökar sina utgifter, ett annat vore att exporten ökar. Vad som skett över stora delar av världen är att den privata sektorn tvingats minska sin konsumtion, bland annat beroende på hög skuldsättning, samtidigt som staten, som också har höga skulder, minskat sin konsumtion. Resultatet blir per definition att summan, dvs. BNP, minskar. Vilket är precis det som skett. Låg tillväxt tvingade staten att öka sin skuldbörda för att delvis kompensera bortfallet i den privata sektorn. Om så inte skett hade krisen blivit ännu värre.

De amerikanska ekonomiprofessorerna Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff vid Harvarduniversitetet trodde sig ha kommit sanningen på spåren när de publicerade sina forskningsresultat i boken ”This Time Is Different” 2010. I boken driver man hypotesen att det finns ett samband mellan låg eller avtagande tillväxt och hög statsskuld. Enligt Reinhart och Rogoff gick en gräns vid nivån på statsskulden vid 90 procent av BNP. Boken fick ett stort genomslag både i den akademiska världen och i politiska kretsar. Idén om statsskuldernas negativa inverkan på tillväxten blev en perfekt logisk bakgrund till den besparingspolitik som kommit att styra Europa under de senaste åren.

I en artikel i Financial Times (18/4) ifrågasattes forskningsresultaten av en grupp andra amerikanska forskare, Pollin, Ash och Herndon, från University of Massachusetts. Pollin, Ash och Herndon menade att sambandet mellan låg tillväxt och höga statsskulder inte existerar och att Reinhart och Rogoffs resultat delvis beror på felaktiga data.

Reinhart och Rogoff har klandrats för att deras forskningsslutsatser gav ett intellektuellt stöd för politikernas åtstramningspolitik. Det är både enkelt och mänskligt att försöka finna en syndabock när något blir fel. Men att skylla på Harvardprofessorerna är att göra det väl enkelt för sig. Att bygga ekonomisk politik på en enskild ekonomisk tes är vanskligt. Enligt denne skrivande ekonom är det till och med tveksamt att upphöja ämnet ekonomi till vetenskap. Visst finns det mycket intressant teoribildning inom ämnet, men spådomar om ett framtida förväntat utfall utifrån en ekonomisk teori grundad på historiska händelser ska man vara försiktig med. Alla ekonomiska studier bygger på historiska observationer. Från dessa drar man slutsatser om samband mellan olika händelser, till exempel inflation och BNP-utveckling, så kallad regressionsanalys. Men det är lätt att förväxla korrelation (samband) med kausalitet (orsakssammanhang). I synnerhet inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna. Hård vetenskap förutsätter att man kan upprepa ett experiment och nå samma resultat varje gång. Om man lyckas med detta inom till exempel medicinen, kan man i bästa fall ha funnit ett läkemedel som kan appliceras på en patientgrupp med lyckat resultat i flertalet behandlingsfall.

Ekonomin saknar många gånger dessa förutsättningar. I synnerhet när man ska förutse framtiden. Analyserade data är med nödvändighet alltid historiska. När man använder en teori för att förutse framtiden, ligger det i sakens natur att det ofta kommer in en ny oförutsedd parameter i händelseförloppet. En joker helt enkelt. Denna joker har en märklig förmåga att kullkasta förutsättningarna för den ekonomiska teorin.

Att spå framtiden har alltid fascinerat mänskligheten. Inte minst vår önskan att se längre in i framtiden än någon dag. Denna önskan förblir ännu så länge en dröm, tack och lov. Att spå framtiden, vare sig det gäller aktiemarknadens utveckling eller sommarvädret, är som bäst kvalificerade gissningar. Vi kan aldrig veta. Om man önskar forma framtiden är någon form av ideologisk förankring antagligen en bättre kompass. En värdegrund är betydligt mer stabil än ekonomiska teorier beroende av marknadens nyckfullhet. En värdegrund skapar bättre förutsättningar att skapa en varaktig gynnsam förändring för samhället, i motsats till att upprepa samma ekonomiska experiment om och om igen.

Centralbanker och styrräntor

ECB sänkte så styrräntan med 0,25 procent till 0,5 procent vid direktionens möte den 2 maj. ECB noterar att inflationen i euroområdet föll till 1,2 procent i april efter att ha noterats till 1,7 procent i mars. ECB bedömer att inflationstrycket i euroland förblir dämpat. Det är lätt att hålla med om den bedömningen.

Europa befinner sig i recession. För femte kvartalet i rad krymper ekonomin i euroland och arbetslösheten fortsätter att stiga. Ändå fortsätter ECB sin uppmaning till euroländerna att fortsätta att intensifiera genomförandet av de ”strukturella reformerna”, detta som ett led i det slutliga målet – en politisk och monetär union. Tidigare har ECB endast talat om en bankunion, men nu tar man bladet från munnen och förordar en fullskalig europeisk federation. Det är oklart med vilket mandat ECB uttalar sig om färdriktningen för Europa. Men för medborgarna i Europa är det bra med tydlighet. Det ökar deras möjlighet att överväga EU:s politiska ambitioner i kommande allmänna val. Nästa policymöte är den 2 maj.

Bank of England lämnade den brittiska styrräntan oförändrad på 0,5 procent efter det senaste mötet i the Monetary Policy Committee den 9 maj.
Programmet för köp av statsobligationer som uppgår till totalt £375 mdr fortsätter. Nästa möte i MPC äger rum den 6 juni.

FED lämnade sin styrränta oförändrad på 0–0,25 procent vid sitt sammanträde den 30 april–1 maj. FED bedömer i sin kommuniké att den ekonomiska aktiviteten i USA expanderar, men i ett beskedligt tempo, delvis orsakat av åtstramningarna i de offentliga utgifterna. Situationen på arbetsmarknaden förbättras successivt, men nivån på arbetslösheten är fortfarande för hög (7,5 procent). Även bostadsmarknaden har stärkts och företagens investeringar ökar. FED bedömer att inflationen är något under målet på 2 procent och att de långsiktiga inflationsutsikterna förblir stabila.

Programmet för köp av stats- och bostadsobligationer med $85 mdr fortsätter. FED nu gör ett viktigt och intressant tillägg till sin strategi. Man beskriver att man är beredd att ”öka eller minska takten på köpen för att behålla en lämplig policy allt eftersom utsikterna för arbetsmarknaden och inflationen ändras”. Uttalandet från FED visar att man är uppmärksam på den ekonomiska utvecklingen och beredd att båda öka och minska stimulanserna vid behov. Det ökar också möjligheterna för att återhämtningen i den amerikanska ekonomin håller en stabil kurs. Man får hoppas att ECB läser FED:s kommentarer och tar lärdom. Nästa möte i Federal Open Market Committee äger rum den 18¬–19 juni.

Riksbanken behöll styrräntan oförändrad på 1 procent vid det senaste mötet den 16 april. Nästa penningpolitiska möte hålls den 2 juli.

Tillväxt och konjunktur

Det tycks som att den amerikanska ekonomin nu vänt på riktigt. I varje fall om man ska dra slutsatser från den senaste arbetsmarknadsstatistiken. Nya jobb utanför jordbrukssektorn steg med 165 000 jämfört med analytikernas prognos på 140 000. Arbetslösheten föll till 7,5 procent, vilket är den lägsta nivån sedan december 2008.

Även februari och mars har visat sig vara bättre än väntat, med en upp-revidering av tidigare siffror med 114 000 nya amerikanska arbetstillfällen. Detta betyder att det skapats i genomsnitt 212 000 nya jobb i USA under de senaste tre månaderna. Detta betyder också att den senaste svaga statistiken för detaljhandeln och varaktiga konsumtionsvaror var mer beroende av dåligt väder än en förnyad nedgång i ekonomin. Detta är goda nyheter och Den amerikanska börsen var inte sen att uppmärksamma de goda nyheterna genom att notera nytt all time high för S&P 500 på över 1600 den 3 maj.

Under förutsättning att den positiva utvecklingen fortsätter är faran över vad beträffar USA. Det största orosmomentet nu är inte längre det amerikanska budgetunderskottet utan de automatiska besparingar som trädde i kraft i början av mars och som ännu inte fått fullt genomslag i ekonomin. Men vi tror att FED kan balansera de negativa effekterna av besparingarna och att man lyckas hålla återhämtningen i ekonomin på stabil kurs.

I övriga delar av världsekonomin fortsätter vintervädret. Temperaturen är frostig. Svalast är det inte oväntat i Europa där åtstramningspolitiken fortsätter. EU-kommissionen förväntar sig att tillväxten i euroland faller ytterligare 0,4 procent under 2013, en nedrevidering av föregående prognos med 0,1 procent. Att ECB nu sänker räntan med 0,5 procent lär inte hjälpa tillväxten särskilt mycket. Transmissionsmekanismen, dvs. i vilken grad den ränta som bankerna kan låna på överförs till företagen i Europa, är sedan länge bruten. Italienska och spanska företag får i dag betala 8–10 procent på sina lån, ingen ränta som direkt stimulerar till jobbskapande och investeringar. Eftersom räntevapnet av allt att döma spelat ut sin roll för ECB, är det hög tid man börjar överväga andra metoder att stimulera den ekonomiska aktiviteten i Europa.

Utvecklingen i Kina är svårare att bedöma. Helt klart är att tillväxttakten i den kinesiska ekonomin mattats av. Men det är viktigt att komma ihåg att det sker från höga nivåer. Marknaden har vant sig vid tvåsiffriga tillväxttal på 10–11 procent och får nu vänja sig vid en tillväxttakt på 6–8 procent. Aktiemarknaden tolkar detta som att den kinesiska ekonomin vore i recession. Det är fel. Kina börjar normaliseras vad gäller ekonomisk utveckling. Att en ekonomi växer med 6 procent per år är mycket. Visserligen föll det kinesiska inköpschefsindexet i april till 50,6 från 50,9 i mars. Men fortfarande befinner sig index över 50, vilket signalerar fortsatt expansion, trots att Kina rimligen inte får någon större draghjälp vare sig från USA eller Europa. Detta tyder på att Kinas interna efterfrågan förbättras och i varje fall delvis kompenserar bortfallet från exportsektorn. Det borde vara goda nyheter för världsekonomin och även för aktiemarknaden.
Penningmarknaden (10 maj )

De korta räntorna ligger i stort sett stilla sedan årsskiftet. Den korta svenska räntan är nu nere på 1,20 procent (1,29 ). Euribor, den europeiska 3-månadersräntan 0,20 procent (0,19). I Storbritannien är 3-månadersräntan 0,51 procent (0,52). I USA är den korta räntan, 3-månaders treasuries, 0,04 procent (0,05).

De långa räntorna stiger däremot. Den långa svenska räntan har sedan slutet av april stigit med 30 punkter och noterades den 10 maj till 1,79 procent. Som högst har den svenska långräntan noterats till 2,13 procent den 13 februari för att därefter falla tillbaka fram till slutet av april för att sedan vända uppåt igen. Den brittiska 10-årsobligationen noteras nu till 1,88 procent (1,82). Den tyska 10-åringen handlas på 1,36 procent (1,18), och den 10-åriga amerikanska statsobligationen noteras nu till 1,85 procent (1,75).

Korta och långa räntor
Korta och långa räntor

Valutor (10 maj)

Den svenska kronan har försvagats sedan toppnoteringen den 13 mars. Mest mot det brittiska pundet (7 procent). Mot dollarn och euron är försvagningen mindre; drygt 3 procent.

Ett brittiskt pund kostar nu 10,15 kr/GBP (10,49 vid årsskiftet). En euro 8,57 kr/euro (8,62) och en amerikansk dollar 6,58 kr/USD, (6,52).

Dollarn är oförändrad mot euron och noteras till 1,30 (1,32).

Aktiemarknaden (10 maj)

Utvecklade ekonomier

Den positiva trenden på aktiemarknaden förefaller vara tillbaka igen. Efter en tillbakagång under början av april vände utvecklingen åter uppåt från kring den 20 april. Starkast har den amerikanska aktiemarknaden utvecklats, med kursrekord för S&P 500 den 10 maj på 1634. Generellt är humöret på aktiemarknaden positiv just nu.

På helårsbasis är OMX 30 upp med 11,1 procent, S&P 500 upp med 14,5 procent, FTSE 500 plus 12,3 procent medan Eurostoxx 50 är på plus 5,7 procent.

Asiatiska marknader

Uppgången på den japanska börsen fortsätter efter det att Bank of Japan förklarat att man tänker dubbla penningmängden och skapa 2 procents inflation. Hittills har Nikkei 225 stigit med 40 procent och det är troligt att uppgången fortsätter ett tag till. Trots uppgången befinner sig den japanska börsen på samma nivå som i november 2005, dvs. kring 14 000. Den förra ”toppen” inträffade sommaren 2007 då index nådde 18 000. Detta var ändå bara knappt hälften av all time high som inträffade kring årsskiftet 1989–1990 då Nikkei toppade på över 38 000. Dit är det ännu en bit kvar.

Även övriga asiatiska aktiemarknader har vänt uppåt. Sedan den 18 april har Hang Seng China Enterprise Index stigit med inte mindre än 10,5 procent, vilket under samma period är lika mycket som Nikkei 225. Även Hong Kong är starkt upp med drygt 8 procent och Taiwan har följt med uppåt om än något mindre, 6,4 procent.

På årsbasis är Kina minus 0,8 procent, Hong Kong plus 2,9 procent och Taiwan plus 7,5 procent. Japan är plus 40,5 procent.

Marknadsvolatilitet

Volatiliteten har fallit tillbaka sedan mitten av april. Från att ha stigit till 18 har volatiliteten på S&P 500 fallit tillbaka till 13. Detta är en historiskt sett låg nivå. Det 10-åriga medelvärdet är 22. Under det senaste året har marknadsvolatiliteten som högst varit 26,7 (2012-06-01).

Investeringsimplikationer

Aktiemarknaden ser ut att klara sig ifrån den sortens vårdepression som drabbade marknaden både 2010 och 2012. Återhämtningen i den amerikanska ekonomin förefaller vara mer robust än tidigare. Jobbstatistiken har reviderats upp och situationen på bostadsmarknaden har stabiliserats. Dessutom syns ännu inga tecken på att de automatiska åtstramningarna i de amerikanska statsfinanserna skulle ha börjat påverka marknaden negativt. Detta kan dock komma senare varför det finns skäl att bevaka eventuella sådana tendenser. Risken är att effekterna fördröjs, och blir märkbara först under sommaren. Men om inte detta sker kommer troligen marknaden att fortsätta uppåt.

Det finns inte så många alternativ. De långa räntorna befinner sig alltjämt på låga nivåer, men har börjat röra sig uppåt under de senaste veckorna. Detta borde öka inflödet av pengar till aktiemarknaden med påföljande nya uppgångar. Därtill kommer att utvecklingen på de asiatiska aktiemarknaderna nu ser mer positiv ut än tidigare.

Vår rekommendation blir därför att överväga en stegvis ökning av aktier i Sverige, USA och Asien.

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto