Home > Månadsrapport: ”Börsklimatet ser trots allt bättre ut än på flera år”

Månadsrapport: ”Börsklimatet ser trots allt bättre ut än på flera år”

Anledningen till de uppkomna problemen är USA:s budgetunderskott och finansieringen av detta. Totalt uppgår USA:s statsskuld till drygt $ 16 000 mdr. Det strukturella underskottet ligger kring 7 procent eller drygt $ 1000 mdr. År 2012 var fjärde året i rad när underskottet översteg denna nivå och inget talar för att man i närtid lyckas reducera det materiellt. Taket är i dag $ 16 400, en nivå som kommer att passeras inom någon månad. För att kunna låna upp ytterligare medel och kunna fortsätta betala statens löpande utgifter måste nivån lyftas, vilket måste godkännas av kongressen. Detta är normalt en ren formalitet, som görs i samband med att budgeten godkänns.

Det som skapat den amerikanska budgetkrisen är inte finansieringen av underskotten. Finansieringen är inget problem över huvud taget, då räntan på amerikanska statsobligationer är nära noll. I kraft av att dollarn är världens reservvaluta kan USA låna i princip hur mycket pengar som helst så gott som gratis.  Detta trots statsfinanser jämförbara med de Sydeuropeiska.

Så vad är problemet? Det finns två problem kopplade till obalanserna i de amerikanska statsfinanserna. Det första är att underskott i denna storleksordning inte kan pågå för evigt. Det andra är den politiska oförmågan att hantera orsakerna till underskotten.

USA lånar i dag nästan 30 cent för varje dollar man spenderar. Budgetunderskottet för 2012 beräknas bli 8,5 procent. För 2013 uppskattas underskottet bli 6,8 procent och för 2014 5,2 procent. Motsvarande siffror för Euroland är minus 3,3, 2,8 och 2,6 procent.

Det andra problemet är politiskt. I avsaknad av egen majoritet tvingas president Obama att förhandla. Republikanerna har majoritet i representanthuset och har valt att driva oppositionspolitiken i just budgetfrågor.

Republikanerna anser att budgetunderskottet ska reduceras genom minskning av de offentliga utgifterna medan demokraterna föredrar skattehöjningar, främst genom att låta de av Bush-administrationen beslutade temporära skattelättnaderna löpa ut.

Uppgörelsen med republikanerna på nyårsdagen innebär i korthet följande: De lägre skattesatserna som infördes av George Bush 2001 och 2003, och som löpte ut den 31 december förra året, återinförs och permanentas för alla utom för individer som tjänar mer än $400 000 och för par som tillsammans tjänar mer än $450 000. Marginalskatten för dessa inkomstgrupper höjs från 35 till 39,6 procent, den nivå som gällde 2001. Personer som tjänar över $250 000 förlorar en del avdragsmöjligheter. Beskattningen av kapitalinkomster ökar från 15 till 20 procent, kopplat till samma inkomstgränser som ovan. Vidare höjs arvsskatten samt arbetsgivaravgifterna.

Åtstramningspaketet innebär en utgiftsminskning med $737 mdr över de kommande tio åren, huvudsakligen genom beskattningen av de högre inkomstskikten. Men det betyder inte särskilt mycket för den absoluta nivån på underskottet. Enligt en oberoende amerikansk analys krävs förstärkningar av den amerikanska budgeten på $3 000–4000 mdr för att stabilisera statsskulden på 74 procent av BNP år 2022. Detta utan hänsyn till ökade hälso- och sjukvårdskostnader som drivs av demografiska faktorer efter 2022.

Genom budgetuppgörelsen har man vunnit tid. Tre frågor återstår emellertid att lösa innan mars. 1) En höjning av skuldtaket, som kommer att passeras under februari, är nödvändig för att USA ska kunna betala sina räkningar.  2) En uppgörelse om ytterligare besparingar för att undvika budgetstupet som annars träder i kraft från den 1:a mars. 3) En uppgörelse om innevarande års budget. Nuvarande budgetår löper ut den 27 mars. Om inte dessa frågor är lösta då riskerar USA att ställa in betalningarna. Det är knappast någon som tror att det kommer att gå så långt.

Lagstiftningen om skuldtaket är för övrigt en alldeles speciell amerikansk anakronism. Mellan 1788 och 1917 behandlades upptagandet av statslån ändåmålsspecifikt, som till exempel finansiering av Panamakanalen som började byggas 1903 och stod klar 1914.

När första världskriget krävde större finansieringsåtaganden, vars storlek inte var känd, beslutade kongressen att utfärda en fullmakt åt regeringen att ta upp obligationslån på $7 mdr samt att utfärda kortfristiga lån på $ 2 mdr, First Liberty Loan Act of 1917. När detta visade sig otillräckligt för att finansiera de amerikanska kostnaderna för kriget utfärdade kongressen en andra, Second Liberty Loan Act of 1917, där man utan att specificera ändamålet godkände att regeringen lånade upp till $ 9,5 mdr i obligationslån och $ 4 mdr i kortfristiga växlar.

Mandaten delades alltså upp beroende på typ av lån och varaktighet, ett förhållande som skulle vara fram till 1939. Detta lämnade utrymme åt finansdepartementet att efter eget gottfinnande finna den för landet bästa strukturen på upplåningen, utan att kongressen behövde granska och godkänna detaljer. Vid slutet av första världskriget hade man höjt ramen för upplåning till $ 43 mdr, vilket var betydligt mer än vad som faktiskt hade lånats upp, nämligen $ 25 mdr. Så för flera årtionden framåt rymdes upplåningsbehoven inom den ram som kongressen beslutat om. Nya upplåningsbehov kunde alltså hanteras inom ramen för The Second Liberty Loan Act, och utgör, även om flera tillägg har gjorts genom åren, ännu den grundläggande lagstiftningen kring USA:s statliga upplåning.

Strax innan andra världskriget bröt ut 1939, justerades lagstiftning för upplåning såtillvida att man avskaffade uppdelningen i olika typer av lån med varierande löptider, och inordnade all statlig upplåning under en gemensam ram på $45 mdr. $ 45 mdr visade sig naturligtvis otillräckligt för kostnaderna i samband med kriget, och taket höjdes successivt under krigsåren för att fastställas till $ 300 mdr i april 1945. Sedan dess har kongressen successivt justerat taket för den offentliga upplåningen upp till dagens nivå på $16 394 mdr.

Lagstiftningen om skuldtaket är föråldrad. The Second Liberty Loan Act från 1917 tjänar i dag i stort sett inget annat syfte än som en möjlighet för oppositionen att obstruera. Alternativet till att inte höja skuldtaket är ju att USA ställer in betalningarna och frivilligt går i statskonkurs, vilket faller på sin egen orimlighet.

Men fram till dess man finner en lösning på dessa frågor, temporär eller långsiktig, kommer det att råda politisk turbulens i USA. Det amerikanska politiska systemet har på så vis blivit likt det europeiska. Dels i att den statsfinansiella situationen alltmer liknar Europas, dels oförmågan att fatta politiska beslut som innebär en verklig lösning på långsiktiga problem.

Centralbanker och styrräntor

ECB behöll styrräntan oförändrad på 0,75 procent vid direktionens möte den 10 januari. ECB bedömer att inflationen i euroområdet är i linje med sitt mål, under men nära 2 procent. Inflationen i euroområdet var i december 2,2 procent, men förväntas falla under 2 procent under 2013.

Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet väntas bli svag även under 2013, men ECB tror att utvecklingen vänder under senare delen av året. ECB skriver att en återhämtning i ekonomin sker under senare delen av 2013 då den ackommoderande penningpolitiken och ett förbättrat förtroende på de finansiella marknaderna resulterar i ökad konsumtion inom den privata sektorn. Vidare bedömer ECB att tillväxten påverkas positivt på grund av ökad efterfrågan utanför EU. Nästa policymöte är den 7 februari.

Bank of England lämnade den brittiska styrräntan oförändrad på 0,5 procent efter det senaste mötet i the Monetary Policy Committee den 10 januari.

Programmet för köp av statsobligationer som uppgår till totalt £375 mdr, efter att det utökats med £50 mdr i juli, fortsätter. Nästa möte i MPC äger rum den 7 februari.

FED lämnade sin styrränta oförändrad på 0–0,25 procent vid sitt sammanträde den 12 december. Nästa möte i Federal Open Market Committee sker den 29–30 januari.

Riksbanken behöll styrräntan oförändrad på 1,25 procent vid det senaste mötet den 18 december. Nästa penningpolitiska möte hålls den 12 februari.

Styrräntor september 2012
Styrräntor september 2012

Tillväxt och konjunktur

Det har ännu inte kommit några nya prognoser från de stora ekonomiska instituten. I de senaste prognoserna från OECD och IMF förra året justerades tillväxtutsikterna för 2013 ned. För OECD området beräknas BNP-tillväxten för 2013 bli 1,4 procent. IMF uppskattar att BNP-tillväxten i världsekonomin blir 3,6 procent medan tillväxten i de utvecklade ekonomierna stannar på 1,5 procent.

I USA fortsätter återhämtningen men i ett lågt tempo. Ända sedan den akuta fasen i finanskrisen var över i och med FED:s första stimulanspaket på våren 2009 har marknaden väntat på att tillväxten i den amerikanska ekonomin ska ta riktig fart. Med riktig fart avses allmänt 3,5–4 procent, men dessa tillväxttal har låtit vänta på sig. Så troligen även i år då den amerikanska ekonomin förväntas växa med blygsamma 2–2,5 procent. En faktor som dämpar förväntningarna om en högre tillväxt i världens ledande ekonomi är den politiska oron kring de amerikanska statsfinanserna och Washingtons oförmåga att finna en partiöverskridande lösning på budgetproblemen. Investeringarna är fortfarande låga då de amerikanska företagen förhåller sig avvaktande till investeringar när de långsiktiga förutsättningarna för dessa är okända.

Arbetslösheten är fortfarande hög. Visserligen skapades 155 000 nya arbetstillfällen i servicesektorn, men i december låg arbetslösheten trots det kvar på 7,8 procent. En ljuspunkt i ekonomin är fastighets- och bostadsmarknaden som stabiliserats och nu ser ut att vända uppåt.

De senaste siffrorna från Kina signalerar att den kinesiska ekonomin är på väg ur den svacka den befunnit sig i under 2011–2012. Exportindustrin växte i december på årsbasis med 14 procent driven av stark efterfrågan från USA och Europa, den starkaste siffran på sju månader. Den region där den kinesiska exporten relativt växter snabbast är dock Sydostasien. Att exporten till Sydostasien växer snabbast väcker flera tankar kring hur man ska allokera investeringar på aktiemarknaden.

Enligt den kinesiska statistiska centralbyrån var produktionstillväxten inom industrin och detaljhandeln under december på årsbasis 10,1 respektive 14,9 procent. (Visst, det finns all anledning att ta officiell kinesisk statistik med en nypa salt.) Bland de sektorer som visat högst tillväxt märks stålindustrin och byggsektorn. Detta pekar mot att tillväxttalen alltjämt drivs av infrastruktur och lättnader på kreditsidan ledda av den kinesiska regeringen. En risk för den fortsatta tillväxten i Kina är att den privata sektorn inte följer med. Fortfarande är ett av Kinas största problem obalanserna mellan de statliga investeringarna, den alltjämt exportbaserade ekonomiska modellen och den privata konsumtionen, ett förhållande som regeringen uppmärksammat och önskar förändra. På kort sikt har alltså utsikterna i Kinas ekonomi förbättrats, men på längre sikt måste den kinesiska ekonomiska modellen förskjuta tyngdpunkten i ekonomin mot privat konsumtion och en större andel privata investeringar.

I Europa blir tillväxten svag även i år. Åtstramningspolitiken, som ECB kallar strukturreformer, fortsätter att förlama ekonomin bland EU-länderna. Men förhoppningsvis börjar vi se botten på den europeiska ekonomin under 2013. Enligt EU-statistik visade länderna i euroland ett överskott i handeln med omvärlden på € 13,7 mdr jämfört med € 4,9 mdr för ett år sedan. Även om överskottet delvis orsakats av minskad import på grund av åtstramning kan det vara så att strukturreformerna trots allt börjar visa resultat. Att den europeiska ekonomin vänder uppåt under 2013 vore välkommet. Som det ser ut i Spanien och Grekland, inte minst med arbetslöshetstal på drygt 25 procent, är det nog dessutom politiskt nödvändigt att det börjar ljusna.

Penningmarknaden (18 januari)

Under december–januari har de långa räntorna stigit i både Sverige, USA, Tyskland och Storbritannien. De korta räntorna är i stort sett oförändrade. Räntornas stigning beror på det förbättrade klimatet på aktiemarknaden och omallokering av kapital från obligationer till aktier. Inflationsförväntningarna förblir fortfarande dämpade på båda sidorna om Atlanten.

Den korta svenska räntan är nu nere på 1,21 procent (1,29). Euribor, den europeiska 3-månadersräntan nere i 0,21 procent (0,19). I Storbritannien är 3-månadersräntan oförändrad på 0,51 procent (0,52). I USA har den korta räntan, 3-månaders treasuries stigit några punkter till 0,08 procent (0,05).

Den svenska 10-åringen noteras nu till 1,81 procent efter en snabb stigning med knappt 30 punkter under januari (1,54). Den brittiska 10-årsobligationen noteras nu till 2,03 procent efter en liknande stigning (1,82) Den tyska 10-åringen handlas på 1,51procent (1,18), och den 10-åriga amerikanska statsobligationen noteras nu till 1,85 procent (1,75).

Korta och långa räntor
Korta och långa räntor

Valutor (18 januari)

Den svenska kronan har under januari stärkts mot det brittiska pundet, försvagats mot euron och är sedan årsskiftet så gott som oförändrad i förhållande till dollarn. Ett brittiskt pund kostar nu 10,37 kr/GBP (10,49 vid årsskiftet). En euro 8,69 kr/euro (8,62) och en amerikansk dollar 6,50 kr/USD, (6,52).

Dollarn ligger sedan årsskiftet oförändrad mot euron och noteras för närvarande till 1,33 (1,32). Euron har stärkts mot dollarn sedan i somras då ECB förklarade sitt oreserverade stöd för den gemensamma valutan. Som bäst 2012 noterades USD till 1,21 den 24 juli.

Krononas utveckling
Krononas utveckling
Dollar / Euro
Dollar / Euro

Aktiemarknaden (18 januari)

Utvecklade ekonomier

Aktiemarknaden befinner sig i en uppåtgående trend som faktisk började i juni förra året. S&P 500 bottnade den 1 juni på 1278 och har sedan dess stigit med 16 procent. De andra börserna bottnade ungefär samtidigt och har även de gått starkt. Sedan vändningen i juni är OMX upp 20 procent, FTSE upp 17 procent. Överlägsen vinnare är Eurostoxx 50 som är upp hela 31 procent sedan i somras. Det verkar alltså som att marknaden ännu en gång förutsett utvecklingen rätt. Dels ser vi ett allmänt förbättrat konjunkturläge, främst i USA, där finans- och bostadsmarknadskrisen definitivt är över. Dels ser vi tecken på att den akuta fasen i eurokrisen är över. Därtill gör många investerare bedömningen att aktier är ganska attraktivt värderade i förhållande till obligationer och väljer att skifta över från det ena tillgångsslaget till det andra.

På helårsbasis blev 2012 alltså ett bra börsår. OMX 30 steg med 12 procent, S&P 500 steg med 13 procent, FTSE 500 med 6 procent och Eurostoxx 50 med  14 procent. Det goda börshumöret har fortsatt under inledningen av 2013 med uppgångar på mellan 3–4 procent.

Utvecklade ekonomier
Utvecklade ekonomier

Asiatiska marknader

De asiatiska marknaderna rör sig sidledes under sommaren och en tydlig uppgång börjar först under de första dagarna i september. Kina-indexet Hang Seng China Enterprise Index bottnade den 5 september och sedan des är uppgången stark. Hang Seng China är sedan botten upp med 34 procent, Hong Kong upp 23 procent och Nikkei 225 med 26 procent. En för den japanska aktiemarknaden bättre perioderna sedan uppgångsfasen under 2009-2010. Den taiwanesiska börsen hänger dock inte riktigt med och har endast en mindre uppgång på 5 procent under perioden september fram tills nu.

År 2012 blev alltså även för de flesta asiatiska marknaderna ett fint börsår. HSCEI steg på under förra året 15 procent, Hong Kong 23 procent, Japan också 23 procent och Taiwan med 9 procent. I likhet med de utvecklade marknaderna har även de asiatiska börserna inlett året i positiv riktning med uppgångar på mellan 4–6 procent. Taiwan ligger efter med på plus 0,4 procent.

Asiatiska marknader
Asiatiska marknader

Marknadsvolatilitet

Volatiliteten har fallit tillbaka från att ha stigit till 22 under de sista handelsdagarna 2012. Volatiliteten är nu nere på 12,5 den lägsta nivån sedan den 17 augusti då Vix noterade 13,5. Medelvärdet för de senaste 10 åren är 22. Under de senaste 12 månaderna har marknadsvolatiliteten som högst varit 26,7 (1/6). Låg volatilitet har ett samband med god avkastning på aktiemarknaden. Den som är mer pessimistiskt lagd bedömer kanske den låga volatiliteten som ett tecken på lugnet före stormen.

Investeringsbedömning

Börsen fortsätter alltså upp efter ett starkt andra halvår 2012. Så hur kommer börsen gå under det år vi har framför oss? Den som inte har en aning brukar svara 10 procent upp. Den som är lite mer övertygad optimist svarar 12–15 procent. Men nog känns marknadssentimentet bättre än på länge. Det kan förklaras av att vi fått en hel del positiva konjunktursignaler främst från USA, men även från Kina och andra delar av Sydostasien. I Europa är den akuta fasen i eurokrisen sannolikt över. Räntorna på Sydeuropeiska statsobligationer har också fallit rejält under hösten.

Sydeuropeiska statsobligationer
Sydeuropeiska statsobligationer

Det betyder förstås inte att problemen är lösta och att krisen inte kan blossa upp igen. Europa befinner sig fortfarande i recession, arbetslösheten är skyhög och det kommer att ta år innan tillväxten återvänder till normala nivåer. Ett frågetecken är Frankrike. Landet har ännu inte dragits in i eurokrisen, men har ett kroniskt budgetunderskott sedan år tillbaka och tack vare politisk ovilja mot förändringar, en försvagad konkurrenskraft. Man bedömer att Frankrike skulle behöva genomföra en interndevalvering på 15–20 procent för att återställa balansen med Tyskland. Den franska regeringen har signalerat att man ska genomföra strukturreformer, men om det låter sig göras just i Frankrike återstår att se. Skulle eurokrisen drabba Frankrike är det tveksamt om ens den mäktiga europeiska centralbanken klarar att stå emot.

Andra risker är olika konflikthärdar runt om i världen. Mellanöstern är alltid på risklistan, inte minst efter de senaste veckornas oroligheter i Mali och terrordåden i Algeriet. Längre österut finns Israel, Palestinafrågan och Iran. Ingen av dessa tros ha någon större inverkan på aktiemarknaden förutsatt att de inte eskalerar och sprider sig utanför sitt närområde. Ännu längre österut finns Kina där man av svårförklarliga skäl eskalerat gamla gränskonflikter med flera grannländer, bland andra Japan. Kinas aggressivitet är inte helt lätt att förstå. Om Kina skulle använda militära medel, riskerar man en storkonflikt i Sydostasien, där utgången är oviss, men med garanterat negativt politiskt och ekonomiskt utfall. Därför är risken för att Kina fullföljer konflikten militärt minimal, men utvecklingen är värd att bevaka.

Börsklimatet ser trots allt bättre ut än på flera år. Förutsatt att återhämtningen i USA fortsätter och budgetfrågorna löses, att tillväxttakten i den kinesiska ekonomin inte dämpas, samt att eurokrisen inte förvärras, finns goda möjligheter till ännu ett bra börsår. Vi föreslår alltså en fortsatt successiv ökning av aktier på bekostnad av i första hand stats- och bostadsobligationer. För företagsobligationer föreslår vi att man behåller de positioner man eventuellt har, men avstår från att öka.

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto