Home > Månadsrapport: ”Börsuppgången bruten eller bara tillfällig paus?”

Månadsrapport: ”Börsuppgången bruten eller bara tillfällig paus?”

Visserligen ser utvecklingen i USA ut att gå i rätt riktning, men det är fortfarande långt kvar tills man är tillbaka där man var innan krisen bröt ut 2008, och för att komma tillbaka dit krävs tillväxt i ekonomin, ganska mycket faktiskt.

Politiker över hela världen talar om att man måste få fart på tillväxten i ekonomin. Om tillväxten kommer i gång skulle statsskulderna sjunka och sysselsättningen stiga. Men vad är det egentligen som säger att tillväxten i ekonomin ska vara 2–4 procent per år och vad är det som säger att tillväxttakten i ekonomin kommer att återgå till den nivå vi vant oss vid under 1900-talet?

Robert Gordon, professor i ekonomi vid Northwestern University i Chicago, har utvecklat en hypotes kring detta. Gordon tar läsaren med på en resa tillbaka i tiden som möjligen besvarar frågan om vi kan ta ekonomisk tillväxt för givet, eller varför vi inte kan göra det.

Gordon konstaterar att ekonomin i Storbritannien mellan år 1300 och fram till 1700 växte med omkring 0,2 procent per år. I stort sett stod alltså den ekonomiska utvecklingen stilla under 400 år.

Det var inte förrän vid mitten av 1700-talet som takten ökade under det vi kallar den första industriella revolutionen som skapade ångmaskinen, bomullsspinnmaskinen och järnvägen.

Den andra industriella revolutionen medförde den största förändringen i världshistorien avseende människans levnadsvillkor. Mellan 1870 och 1900 uppfinns saker som vi i dag betraktar som självklarheter och utan vilka vårt samhälle inte skulle fungera. Två av de viktigaste uppfinningarna gjordes under bara några månader 1879; förbränningsmotorn och elektriskt ljus. Andra uppfinningar i slutet av 1800-talet var radion, telefonen, grammofonen, rörliga bilder, utvecklandet av molekylläran samt nyttjandet av kemikalier och olja. Därtill kom rinnande vatten med avloppssystem till hushållen.

År 1870 var en brytpunkt i den amerikanska ekonomin på flera sätt. Inbördeskriget var över och de uppfinningar som gjordes under åren fram till sekelskiftet kom att innebära det mest omfattande paradigmskiftet i mänsklighetens historia. Elektricitet fanns inte 1870. Bostäderna var kalla, rökiga och allmänt ohälsosamma. Barnadödligheten hög. År 1870 var den förväntade livslängden 45 år jämfört med 79 år i dag. Värme fanns bara vid den vedeldade spisen eller kaminen, och sovrummen var iskalla på vintern. En annan stor skillnad mellan nu och då var avsaknaden av rinnande vatten. Allt vatten, vare sig det var till matlagning, tvätt, eller sanitet, bars in och ut ur bostäderna, vanligtvis av kvinnorna. År 1885 gick en kvinna i North Carolina 24 mil och bar 35 ton vatten per år. Kol och ved bars på samma sätt år ut och år in. Ur aspekten kvinnlig frigörelse är ingen uppfinning i världshistorien viktigare än införandet av rinnande vatten och vattenledningar, vilket skedde i USA mellan 1890 och 1930. P-pillret får ursäkta.

I USA hade merparten av dessa uppfinningar nått och implementerats i de amerikanska hushållen omkring 1929. Följdupptäcker- eller uppfinningar som jetplan, tv, centralvärme, luftkonditionering och motorvägar förändrade det amerikanska samhället i grunden mellan 1950-1970. Uppfinningarna under den andra industriella revolutionen var så omvälvande att de tog nära 100 år att implementera.

Under 1930 och 1940-talen upptäcktes sulfa och antibiotika och med dem ökade den förväntade livslängden. Medellivslängden ökade tre gånger snabbare under första delen av 1900-talet än den gjorde under andra halvan av århundradet.

Den tredje industriella revolutionen förknippas vanligtvis med IT och införandet av persondatorer under 1990-talet. Men faktum är att datorn började utnyttjas kommersiellt redan runt 1960 och processen att ersätta manuellt rutinartat kontorsarbete med datorer, i stort sett redan genomförd när internet kom i mitten av 1990-talet. Manuella telefonister försvann under 1960-talet, telefonräkningen och bankkontoutdragen var snart därefter en effekt av datorstödda processer. Internet förändrade visserligen förutsättningarna för en mängd olika jobb, men var ingen revolution i bemärkelsen att öka produktiviteten jämförbar med till exempel förbränningsmotorn och elektriciteten.

Professor Gordons artikel studerar olika innovationers inverkan på tillväxten. När maskiner kommer in i produktionen och ersätter människan, frigörs resurser som tillvaratas i en annan del av produktionen och skapar ett högre förädlingsvärde. Detta är en av de viktigaste orsakerna till tillväxt i produktivitet.

Uppfinningarna som fundamentalt förändrar förutsättningarna sker bara en gång. Ångmaskinen, bilen och elektriciteten förändrade förutsättningarna i grunden, men kommer inte att uppfinnas igen. Under de hundra åren mellan 1870 och 1970 förändras den industrialiserade världen totalt. Men efter 1970 går utvecklingen betydligt långsammare. Jetplanet som introducerades av Boing 1958 flyger inte fortare i dag. En resa över Atlanten tar ungefär lika lång tid idag som den gjorde för 50 år sedan. År 1970 hade USA:s motorvägssystem byggts färdigt och täckte hela landet. Luftkonditionering och våra vanliga hushållsmaskiner fanns i alla hem. De enda viktiga nya apparaterna i hemmen efter 1970 är mikrovågsugnen och persondatorn. Samma sak gäller urbanisering. Inflyttningen till städerna pågår visserligen bland utvecklingsekonomierna, men kommer även där vara genomförd inom några årtionden.

Professor Gordon beskriver hur den reala produktivitetstillväxten i förändras under olika perioder. Mellan 1891 och 1972 var den genomsnittliga tillväxten i produktivitet i USA 2,33 procent. Därefter sjunker den till 1,38 procent mellan 1972 och 1996, för att öka till 2,46 procent under IT-boomen mellan 1996 och 2004. Därefter klingar effekten av internet av och tillväxten i produktivitet faller återigen tillbaka till 1,33 procent mellan 2004 och 2012. Utvecklingen för de amerikanska hushållens disponibla inkomst sammanfaller delvis med dessa iakttagelser.

Genomsnittlig produktivitetstillväxt i USA 1891-2012
Genomsnittlig produktivitetstillväxt i USA 1891-2012

Under finanskrisen förlorade USA omkring 8,8 miljoner arbetstillfällen och efter fyra år har endast 4 miljoner av de förlorade jobben återskapats i ena eller andra formen. En del av de 8,8 miljoner arbetstillfällena exporterades till Asien och andra har rationaliserats bort. Den amerikanska medelklassen har fått se sin levnadsstandard sjunka. Medelhushållet i USA är i dag 4,8 procent ”fattigare” än vid starten av återhämtningen i den amerikanska ekonomin 2009. Medianinkomsten har fallit till 1993 års nivå, alltså innan internet. Hela hushållens standardökning från Clintonåren är nu borta.

Vad kan man dra för slutsatser av Gordons resonemang? En är att vi överskattar betydelsen av de IT-relaterade innovationerna relativt tidigare landvinningar. En annan att utvecklingstakten är långsammare i dag än under förra seklet.

För att illustrera betydelsen av olika uppfinningars betydelse föreslår Gordon följande tankeexperiment. I alternativ A får du behålla alla innovationer fram till 2002, inklusive laptops och rinnande vatten. I alternativ B får du behålla alla innovationer efter 2002, Facebook, Ipad, Twitter etc. Men du måste avstå från rinnande vatten. Svaret är naturligtvis givet och sätter betydelsen av innovationerna i perspektiv.

Vad är det som hänt som gjort att medelklassamerika har blivit fattigare efter att i princip oavbrutet fått en allt högre levnadsstandard sedan efter andra världskriget? En förklaring är att utvecklingen i västvärlden går långsammare nu än tidigare. En annan är globaliseringen. De flesta av oss associerar globalisering till något positivt. Utvecklingsländer vars befolkning lyfts ur fattigdom, billig hemelektronik, möjlighet till kommunikation med vem som helst på jorden och resor till alltmer exotiska semestermiljöer är saker man tänker på i samband med globalisering.

USA är alltjämt världens ledande ekonomi- och tekniknation. Men omvärlden närmar sig och skillnaderna mellan utvecklingsekonomierna och OECD-ekonomierna minskar. Men den för majoriteten av jordens befolkning positiva utvecklingen sker på bekostnad av den västerländska medelklassens levnadsstandard. Västerländska arbetstillfällen exporteras till länder med lägre löner i framför allt Asien men även Östeuropa.

Det finns inget som säger att den sjundedel av jordens befolkning som råkar vara född i västvärlden skulle ha rätt till högre levnadsstandard än resten av världens befolkning. Rimligen kommer lönerna för majoriteten av den västerländska arbetskraften att falla medan lönenivån kommer att stiga för befolkningen i utvecklingsekonomierna. Inom vissa yrkesgrupper är inkomstskillnaderna i princip utjämnade. En specialist inom till exempel finanssektorn kostar ungefär lika mycket oavsett om personen bor i New York eller Shanghai. Utvecklingen gynnar en högutbildad elit inom olika specialistkompetenser. Den stora massan får sannolikt en svagare utveckling.

Utvecklingen och tillväxten i ekonomin kommer inte att upphöra, men den kommer att ske i en långsammare takt. Gordon uppmärksammar sex faktorer som hämmar utvecklingen; en åldrande befolkning, faktorprisutjämning beroende på globalisering och internet, det dubbla utbildningsproblemet (dyrare universitetsutbildning[1] och sjunkande studieresultat på grundskolenivå), miljöregler och skatter samt hög skuldsättning i såväl privat som offentlig sektor.

Att utvecklingsekonomiernas levnadsstandard närmar sig västvärlden i är sannolikt den starkaste drivkraften för tillväxt under överskådlig tid. Att det skulle räcka för att driva hela världsekonomin och leda till en fortsatt ökad levnadsstandard i västvärlden är mindre troligt.

Så vad skulle detta innebära för aktiemarknaden? Om tillväxten i väst planar ut borde det återspeglas i kursutvecklingen för index. Att placera efter den traditionella modellen där man har en viss andel i Sverige, en annan del i USA osv. kommer inte att ge mer än ungefär den avkastning som respektive marknad levererar i tillväxt. Slutsatsen borde bli att indexförvaltning inte kommer att fungera som tidigare.

Bolag som är framgångsrika på tillväxtmarknader kommer att ha en bättre vinstutveckling än bolag som har mindre andel av sin verksamhet i tillväxtregioner. Bolag med hög andel av verksamheten i Asien och Latinamerika borde prestera högre avkastning än bolag som bara är verksamma i EU. Valet av enskilda aktier bör bli viktigare än geografisk allokering. Stockpicking kan bli det nya temat inom kapitalförvaltning i framtiden.

ECB och Bank of England lämnade styrräntorna oförändrade vid sina policymöten i början av oktober. FED och den svenska Riksbanken håller policymöten i slutet av oktober. Riksbanken avvaktar troligen till mötet i december innan man sänker ytterligare. Frågan är om det spelar så stor roll längre om man sänker räntan ytterligare. Riksbanken har visserligen en bit kvar till noll, och kan motivera en ytterligare sänkning med att det bidrar till att anpassa kronkursen. För centralbanker som närmar sig noll är det tveksamt om det blir någon effekt av nya stimulansåtgärder.

Som framgår av diagrammet nedan var effekten av QE1 kraftfull. Aktiemarknaden steg 50 procent från mars 2009 till april 2010. Effekten av QE2 blev kortare. Från augusti 2011 till mars 2012 steg S&P 500 knappt 20 procent. Den senaste uppgången som inleddes i somras förefaller vara svagare och kortvarigare än sina föregångare. Effekten av stimulansåtgärderna blir alltså mindre och verkningstiden kortare. Det ser ut som om stimulanspolitiken kommit till vägs ände i varje fall vad beträffar aktiemarknaden.

Stimulansåtgärdernas verkningstid
Stimulansåtgärdernas verkningstid

ECB behöll styrräntan oförändrad på 0,75 procent vid direktionens möte den 4 oktober. Det presenterades inga nya åtgärder eller program. ECB konstaterade att inflationen i euroområdet är något förhöjd, beroende på energipriser och ökning av vissa indirekta skatter, men bedömer att inflationen faller tillbaka till kring 2 procent under 2013. Vidare konstaterade Draghi att tillväxten i ekonomin fortsätter att vara svag på grund av spänningar på finansmarknaden, osäkerhet beträffande marknadssentimentet och förtroendet i ekonomin.

Även Bank of England lämnade den brittiska styrräntan oförändrad på 0,5 procent efter det senaste mötet i the Monetary Policy Committee den 4 oktober. Programmet för köp av statsobligationer, som uppgår till totalt £325 mdr efter att det utökats med £50 mdr i februari, fortsätter och MPC bedömer att det tar ytterligare en månad att genomföra. Utöver att man beslutade att se över programmet lämnades inga uppgifter om eventuell utökning.

FED lämnade sin styrränta oförändrad på 0–0,25 procent vid sitt sammanträde den 13 september. Nästa möte i direktionen äger rum den 23–24 oktober.

Riksbanken sänkte styrräntan med 0,25 procent till 1,25 procent vid det senaste mötet den 6 september. Nästa möte i direktionen äger rum den 24 oktober.

Styrräntor september 2012
Styrräntor september 2012

Tillväxt och konjunktur

I sin senaste konjunkturprognos reviderar IMF återigen ned tillväxtförväntningarna. IMF konstaterar att de åtgärder som centralbankerna vidtagit i termer av expansiv penningpolitik inte lyckats bryta det negativa sentimentet i ekonomin. Återhämtningen i världsekonomin har ännu en gång drabbats av motgångar och politikerna i de utvecklade ekonomierna har inte lyckats återskapa förtroendet i ekonomin. Konsumenterna och företagen tvivlar på att problemen är över. Konsumenterna håller tillbaka konsumtionen och företagen investeringarna.

IMF bedömer i sitt huvudscenario att tillväxten globalt kommer att vara 3,3 procent 2012 och 3,6 procent 2013, en nedrevidering med 0,2 respektive 0,3 procent. De utvecklade ekonomierna kommer enligt IMF att växa med 1,3 procent 2012 och 1,5 procent 2013, en nedjustering med 0,1 respektive 0,3 procent jämfört med juniprognosens.

För Euroland prognostiserar IMF tillväxten till -0,4 procent 2012 och svagt positiv 0,2 procent under 2013. För USA bedömer IMF tillväxten 2,2 procent 2012 och 2,1 procent 2013. Sverige tros landa på 1,2 procent 2012 och växer med 2,2 procent 2013.

I utvecklingsekonomierna kommer tillväxten att vara högre, med 5,3 respektive 5,6 procent 2012–2013. Den kinesiska ekonomin växer, om än inte lika snabbt som tidigare.  I IMF:s prognos ökar Kina sin tillväxt från 7,8 procent 2012 till 8,2 procent 2013.

World Output Utvecklade ekonomier
World Output Utvecklade ekonomier

Prognossiffrorna bygger på några viktiga antaganden. För det första att USA tar itu med sina budgetproblem. USA står som bekant inför tvingande skattehöjningar och andra finanspolitiska åtstramningar på cirka $500 mdr, som ett resultat av den politiska oförmågan att lösa det så kallade skuldtaket förra sommaren. I händelse av att USA inte lyckas lösa sina budgetproblem bedömer IMF risken för att den amerikanska ekonomin återfaller i recession som stor. Skulle åtstramningarna genomföras fullt ut krymper en amerikanska ekonomin med 4 procent nästa år.

För det andra att EU antar policybeslut på flera områden. Frånvaron av åtgärder skulle innebära en betydande risk för att eurokrisen tar ny fart. Enligt IMF måste reformarbetet i Sydeuropa fortsätta, samtidigt som den monetära politiken behålls expansiv för att så gott det går motverka den negativa inverka på efterfrågan som saneringsåtgärderna innebär.

Det är också viktigt att bryta den negativa kopplingen mellan bankerna och staten. Konsolidering av banksystemet bör frikopplas från statens balansräkning. IMF anser direkta kapitalinjektioner i bankerna via något av ECB:s program som helt nödvändigt.

En annan viktig åtgärd i Europa är att skapa en bankunion, innebärande gemensam systemövervakning, ett harmoniserat regelverk och lagstiftning samt en gemensam insättningsgaranti. Som en följd av en bankunion anser IMF att en djupare fiskal integration är nödvändig för eurons fortlevnad och för att förhindra fragmentering i Europa.

Osäkerheten kring hur de höga statsskulderna i USA, Europa och även Japan ska fås under kontroll utgör avgörande hinder för att tillväxten ska ta fart. För att skingra osäkerheten krävs att ansvariga politiker förklarar hur man tänker hantera de problem man har framför sig. IMF konstaterar att USA för närvarande saknar en sådan handlingsplan, att Japan måste fatta beslut i budgetfrågor samt att Europa har en hel del att göra. När man begrundar alla problem som världsekonomin står inför, får nog en tillväxttakt på 1,5 procent i de utvecklade ekonomierna anses som rätt bra trots allt.

Prognossiffrorna bygger på några viktiga antaganden. För det första att USA tar itu med sina budgetproblem. USA står som bekant inför tvingande skattehöjningar och andra finanspolitiska åtstramningar på cirka $500 mdr, som ett resultat av den politiska oförmågan att lösa det så kallade skuldtaket förra sommaren. I händelse av att USA inte lyckas lösa sina budgetproblem bedömer IMF risken för att den amerikanska ekonomin återfaller i recession som stor. Skulle åtstramningarna genomföras fullt ut krymper en amerikanska ekonomin med 4 procent nästa år.

För det andra att EU antar policybeslut på flera områden. Frånvaron av åtgärder skulle innebära en betydande risk för att eurokrisen tar ny fart. Enligt IMF måste reformarbetet i Sydeuropa fortsätta, samtidigt som den monetära politiken behålls expansiv för att så gott det går motverka den negativa inverka på efterfrågan som saneringsåtgärderna innebär.

Det är också viktigt att bryta den negativa kopplingen mellan bankerna och staten. Konsolidering av banksystemet bör frikopplas från statens balansräkning. IMF anser direkta kapitalinjektioner i bankerna via något av ECB:s program som helt nödvändigt.

En annan viktig åtgärd i Europa är att skapa en bankunion, innebärande gemensam systemövervakning, ett harmoniserat regelverk och lagstiftning samt en gemensam insättningsgaranti. Som en följd av en bankunion anser IMF att en djupare fiskal integration är nödvändig för eurons fortlevnad och för att förhindra fragmentering i Europa.

Osäkerheten kring hur de höga statsskulderna i USA, Europa och även Japan ska fås under kontroll utgör avgörande hinder för att tillväxten ska ta fart. För att skingra osäkerheten krävs att ansvariga politiker förklarar hur man tänker hantera de problem man har framför sig. IMF konstaterar att USA för närvarande saknar en sådan handlingsplan, att Japan måste fatta beslut i budgetfrågor samt att Europa har en hel del att göra. När man begrundar alla problem som världsekonomin står inför, får nog en tillväxttakt på 1,5 procent i de utvecklade ekonomierna anses som rätt bra trots allt.

Ledande indikatorer motsäger delvis IMF:s prognos. Inköpschefsindex i USA pekar uppåt och når 51,5; den högsta noteringen sedan i maj. Även Kina går i positiv riktning och noterar i september 49,8 efter att ha stigit tre månader i rad. I Sverige rasade index i september och noterade 45,9; den lägsta nivån sedan december 2011. I Tyskland är utvecklingen minst lika svag. Tyska ISM faller för femte månaden i rad och var i september 101,4; den lägsta nivån sedan mars 2010.

Jämförelsevis ser USA bättre ut än Europa. Bostadspriserna har stigit sex månader i rad nu och hushållens förtroende för den amerikanska ekonomin stiger, om än från en historiskt sett låg nivå. Arbetslösheten föll i september till under 8 procent för första månaden sedan april 2012, men är fortfarande för hög. I Euroland är arbetslösheten 11,4 procent och det är i stort sett bara i Tyskland som nivån är någotsånär normal med 5,4 procent. Det är långt kvar innan återhämtningen är tillbaka på samma nivå som innan kriserna började.

Penningmarknaden (19 oktober)

Under september–oktober har trenden med stigande långa räntor och fallande korta räntor fortsatt. De korta räntornas fall beror på låga styrräntor och som i Sverige, en förväntan om ytterligare sänkningar, trots Riksbankschefens försäkran om att nya sänkningar inte är aktuellt. Att de långa räntorna stiger får tolkas som att marknaden på lång sikt tror på stigande inflation.

De långa räntorna har fortsatt uppåt och har stigit med omkring 20 punkter under september – oktober. Storbritannien avviker med en brantare stigning på drygt 40 punkter. På årsbasis är det emellertid inte lika dramatiskt. En tysk och brittisk 10-åring har fallit cirka 31 respektive 9 punkter och en amerikansk med 11 punkter. Den svenska tio-åringen har däremot stigit 11 punkter räknat från årsskiftet.

Den korta svenska räntan är nu nere på 1,51 procent (2,64). Euribor, den europeiska 3-månadersräntan är nere på 0,20 procent (1,33). I Storbritannien har 3-månadersräntan fallit till 0,53 procent (1,08). I USA ligger den korta räntan, 3-månaders treasuries, så gott som stilla på 0,10 procent (0,02).

Den svenska 10-åringen noteras nu till 1,66 procent jämfört med 1,54 vid årsskiftet. Som högst har den svenska långräntan noterats till 2,0 procent kring den 19–20 mars för att därefter falla tillbaka. Den brittiska 10-årsobligationen noteras nu till 1,89 procent (1,98). Den tyska 10-åringen handlas på 1,48 procent (1,78), och den 10-åriga amerikanska statsobligationen noteras nu till 1,77 procent (1,88).

Korta och långa räntor
Korta och långa räntor

Valutor (19 oktober)

Valutamarknaden är som vanligt volatil. Sett under året har den svenska valutan stärkts mot de andra större valutorna. Den svenska kronan har stärkts 16 öre mot det brittiska pundet, 38 öre mot euron och med 37 öre mot dollarn. Det är inte omöjligt att kronan fortsätter att stärkas mot de viktigaste valutorna. De stora centralbankerna har inte intresse av annat än att försvaga sina valutor, och med de starka svenska statsfinanserna har den svenska kronan blivit hårdvaluta. Beroende på hur man betraktar det hela finns såväl möjlighet som risk att kronan blir ett alternativ till schweizerfrancen, såvida inte Riksbanken fortsätter sänka räntan för att följa med de andra valutorna nedåt.

Ett brittiskt pund kostar nu 10,52 kr/GBP (10,68 vid årsskiftet). En euro 8,56 kr/euro (8,95) och en amerikansk dollar 6,55 kr/USD, (6,92).

Dollarn har under hösten försvagats mot euron efter att som lägst ha noterats till 1,21. Dollarn noteras senast till 1,30 (1,30).

Valutor
Valutor

Aktiemarknaden (19 oktober)

Utvecklade ekonomier

Efter uppgången som började i somras har utvecklingen på aktiemarknaden dämpats sedan i mitten av september. Stimulanspaketen som avlöst varandra sedan i mars 2009 får allt kortare verkningstid. Frågan är om börsen orkar fortsätta uppåt under resten av året. Tillväxtprognoserna har som beskrevs ovan justerats ned, och rapporterna från tredje kvartalet indikerar inte att vi står inför en ny stor uppgång. Den amerikanska aktiemarknaden är den som utvecklats bäst under 2012. S&P 500 är upp med 14 procent efter att ha fallit tillbaka något under oktober. Eurostoxx 50 är upp 10 procent på årsbasis, men sedan mitten av september är utvecklingen även i Europa blandad. Även OMX 30 har fallit tillbaka under hösten men är sedan årsskiftet upp knappt 8 procent. FTSE 100 är upp 6 procent. Den brittiska ekonomin utvecklas fortfarande svagt och har svårt att ta tillräcklig fart för att ta sig ur recessionen.

Aktiemarknaden: Utvecklade marknader
Aktiemarknaden: Utvecklade marknader

Asiatiska marknader

De asiatiska marknaderna har tagit sig sedan i början av september. Efter att ha fallit under sommaren har utvecklingen åter vänt uppåt. Kina är den aktiemarknad som utvecklats starkast från tredje kvartalet och är upp drygt 11 procent sedan halvårsskiftet. Bara under oktober har Hang Seng China Enterprise stigit 8,7 procent. Kina förbereder ledarskifte och förväntningarna på att statsledningen ska öppna plånboken är stora. På årsbasis är den kinesiska aktiemarknaden upp 7,5 procent.

Hong Kong har också stigit. Sedan årsskiftet är Hang Seng upp med 17 procent, varav 11 procent sedan halvårsskiftet. Japan och Taiwan har haft en svagare utveckling och är på helår upp med 6,5 respektive 4,8 procent.

Aktiemarknaden: Asiatiska marknader
Aktiemarknaden: Asiatiska marknader

Marknadsvolatilitet

Ett tecken på att börsuppgången kan vara bruten är den stigande volatiliteten. Volatiliteten har stigit sedan mitten av september och är nu uppe på 17, efter att som lägst noterat 13,45 den 17 augusti.  Det 10-åriga medelvärdet är 22. Under året har marknadsvolatiliteten som högst varit 26,7 (1/6).

Investeringsimplikationer

Det finns alltså signaler på att effekten av centralbankernas stimulansåtgärder klingar av snabbare än väntat. Verkningstiden tycks halveras för varje nytt paket. Den stigande volatiliteten är en signal, IMF:s nedrevidering av tillväxtprognoserna, de svaga kvartalsrapporterna och de sedan i somras ökade antalet varsel om uppsägning inom industrin är andra tecken på en dämpad utveckling.

Vår bedömning i förra Marknadskommentaren var att effekten av centralbankernas stimulansåtgärder kombinerat med de låga räntorna skulle stödja börsen ytterligare några månader. Frågan är nu om uppgången på börsen är bruten eller om det bara är fråga om en tillfällig paus.

Som tidigare konstaterats är det normalt ingen bra strategi att gå emot de stora centralbankerna. Så länge penningpolitiken är expansiv och räntorna ligger kvar på dagens extremt låga nivåer är det svårt att finna alternativ till aktier och fastigheter. Båda har ett visst inbyggt skydd mot inflation och alternativet statsobligationer ger inte ens avkastning som täcker inflationen. Det enda som återstår är företagsobligationer, som är högt korrelerade till aktier och vissa råvaror som till exempel guld.

Det finns heller ingen brist på riskfaktorer. Förnyad oro i euroland, svag tillväxt under fjärde kvartalet och in i 2013, svaga kvartalsrapporter samt förhöjd risk för konflikter i Persiska viken och Östkinesiska havet skulle alla kunna vara orsak till nya börsfall.

Mot detta står en jämförelsevis positiv utveckling i främst USA, hoppet om att den nya kinesiska regeringen kommer med nya stora stimulanspaket under nästa år samt att utvecklingsekonomiernas tillväxt fortsätter, låt vara på en lägre nivå än vi vant oss vid.

Det bästa argumentet för aktier är att det inte finns så många attraktiva alternativ. Det är möjligt att de närmaste månaderna inte har så mycket uppsida att erbjuda, men förutsatt att inte något av katastrofscenarierna inträffar borde det med beaktande av den relativt låga börsvärderingen heller inte finnas så stor fallhöjd att det motiverar en dramatisk minskning av andelen aktier i portföljen.

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto