Home > Månadsrapport: ”Världsekonomin någonstans kring betyget godkänt”

Månadsrapport: ”Världsekonomin någonstans kring betyget godkänt”

I de senaste månadsrapporterna har vi diskuterat hur vissa länder lyckas skapa varaktig ekonomisk utveckling medan andra misslyckas. Viktiga och nödvändiga förutsättningar för en positiv utveckling konstaterades vara inkluderande institutioner, incitament till förändring och ekonomiskt risktagande, kreativ förstörelse samt demokrati. Motsatsen gäller förstås i de länder där utvecklingen är negativ; diktatur, extraherande och exkluderande institutioner.

Centralt för teorin kring varaktig ekonomisk utveckling är sambandet mellan inkluderande ekonomiska och politiska institutioner och skapandet av välstånd. Inkluderande ekonomiska institutioner – som beivrar äganderätt och formar en spelplan som uppmuntrar investeringar i ny teknologi och kunskap – är mer gynnsamma för tillväxt än extraherande institutioner vars struktur är utformad för att omfördela resurser från ett flertal till nytta för ett fåtal och som vare sig skyddar äganderätt eller förmår skapa ekonomiska incitament.

Inkluderande ekonomiska institutioner stöds av, och stödjer, inkluderande politiska institutioner, alltså de som fördelar politisk makt i vid bemärkelse och som har förmåga att skapa tillräckligt mycket politisk centralisering för att upprätthålla lag och ordning; grunden för att trygga äganderätt och vidmakthålla ett inkluderande marknadsekonomiskt system. På liknade sätt fast tvärtom, är extraherande ekonomiska institutioner synergiskt sammanlänkade med extraherande politiska institutioner, som koncentrerar makten till ett fåtal, som har incitament att bevara och utveckla extraherande ekonomiska institutioner för egen vinning och som utnyttjar resurserna de tillskansat sig för att befästa och bevara sin politiska makt.

Detta innebär inte att extraherande ekonomiska institutioner är oförenliga med ekonomisk tillväxt. Tvärtom skulle varje elit, allt annat lika, gärna stödja så hög tillväxt som möjligt i syfte att utvinna mer rikedom åt sig själva. Extraherande institutioner som skapat åtminstone ett minimum av politisk maktkoncentration har ofta förmåga att skapa någon sorts tillväxt.

Det viktiga är emellertid att tillväxt under extraherande förhållanden inte är uthållig, främst av två skäl.

För det första förutsätter ekonomisk tillväxt innovation. Ekonomisk innovation kan inte avskärmas från kreativ förstörelse som i den ekonomiska världen ersätter det gamla med det nya och som även destabiliserar etablerade politiska maktstrukturer. Eftersom den elit som styr extraherande institutioner fruktar kreativ förstörelse, kommer den gynnade eliten att motsätta sig förändring och därför blir den tillväxt som utvecklas under extraherande institutioner kortlivad. För det andra medför förmågan hos de som dominerar extraherande institutioner att berika sig på bekostnad av resten av samhället att politisk makt under extraherande förhållanden alltid är begärlig, varför många grupper och individer konkurrerar för att erövra den. Därför kommer destabiliserande politiska krafter lättare i rörelse i de samhällen som lever under extraherande institutioner.

En del länder lyckas visserligen skapa tillväxt och en gynnsam ekonomisk utveckling under extraherande institutioner. Ibland under en längre tid, men alltid på ett sådant sätt att det främst gynnar en utvald grupp, nämligen den som lierar sig med makthavarna. Vanligtvis är makthavarna och den gynnade gruppen identiska. Ett av de tydligare exemplen på det senare var Sovjetunionen, som mellan 1928 och 1960 hade en genomsnittlig BNP-tillväxt på 6 procent per år. Andra exempel på extraherande ekonomiska system återfinns överallt i utvecklingsländerna i Latinamerika, Afrika och Asien. Mönstret är detsamma; en ekonomisk elit stöder en politisk elit i utbyte mot monopol och andra ekonomiska förmåner. Ofta agerar man med framgång på en lokal marknad, men avsaknaden av konkurrens gör företagen oförmögna att konkurrera internationellt. I gruppen av de ekonomiskt sett mer utvecklade ASEAN-länderna, Thailand, Malaysia, Singapore, Filippinerna och Indonesien samt Hong Kong (som inte ingår i ASEAN-gruppen), domineras ekonomin av 40–50 familjer. Detta är ett av skälen till varför så få asiatiska företag har någon nämnvärd närvaro globalt.

Kan dagens så kallade utvecklingsekonomier lyckas bryta de mönster som i många fall etablerats under kolonialismen och skapa välstånd baserat på demokratiska inkluderande ekonomiska och politiska system? Flera länder till exempel Brasilien och Mexico har kommit en bra bit på väg, medan till exempel Kina och Ryssland på många sätt fortfarande är fast i sin historia.

Kina har som alla känner till haft en exempellös utveckling under de sista trettio åren. Sedan början av 1980-talet har landet haft tvåsiffriga tillväxttal och en stor del av befolkningen har fått uppleva väsentliga förbättringar av sin levnadsstandard. Men efter finanskrisen har tillväxttalen sjunkit. Visserligen är den kinesiska tillväxttakten fortfarande imponerande med västerländska mått, Kinas ekonomi tros även i år växa med 7–8 procent, men det finns tecken på inbromsning och orsakerna därtill diskuteras flitigt av ekonomer över hela världen. Är det en tillfällig dämpning av takten eller ser vi början på slutet för det kinesiska tillväxtundret?

Kina inledde sin ekonomiska expansion under början av 1980-talet, och har sedan växt med tvåsiffriga tal fram tills i dag. Under finanskrisen 2008 stimulerade Kina sin ekonomi och lyckades upprätthålla hög tillväxt trots att efterfrågan från världen i övrigt dämpades. En stor del av den externa efterfrågan ersattes av intern efterfrågan som till exempel stora statliga infrastrukturprojekt. Men det finns en gräns för hur många vägar, flygplatser och hamnar man kan bygga. Kommunistpartiet har uttryckt att man önskar reformera landets ekonomiska modell och minska den exportbaserade sektorns andel till förmån för inhemsk konsumtion. Detta är en helt rimlig analys som på pappret ser ut att vara vägen framåt för Kina. Det finns dock några hinder på vägen. Ett av dem är det höga sparandet bland befolkningen på grund av svaga sociala skyddsnät.

Ett annat hinder är partiapparatens intressekonflikt mellan ambitionen att skapa ekonomisk utveckling samtidigt som man önskar behålla all politisk och ekonomisk makt. Kina har visserligen kommit mycket längre än vad Sovjetunionen lyckades med under 1900-talet – Kinas ekonomiska institutioner är väsentligt mer inkluderande än de i Sovjet – men Kina lever fortfarande under något som kom att kallas för fågelburanalogin. I början av den ekonomiska liberaliseringen under 1980-talet beskrev Chen Yun, en av Deng Xiaopings närmaste medarbetare och av många betraktad som arkitekten bakom de första reformerna, sin syn på entreprenörskap: ”Kinas ekonomi var en fågel, partiets kontroll buren som måste bli större för att fågeln skulle växa och vara frisk, men buren kunde inte öppnas eller tas bort, för då skulle fågeln flyga bort”.

Kina har kommit långt under de cirka trettio år som gått sedan man började öppna upp ekonomin. Men det är alltjämt en ekonomi under extraherande politiska institutioner. Kinas tillväxt baseras på investeringar och applicerande av befintlig teknologi – ett av skälet till varför man gärna köper företag utomlands, som exempelvis Volvo Personvagnar – men inte på kreativ förstörelse. Kreativ förstörelse skulle hota den rådande modellen där partiet och eliten gynnas av systemet med stora statligt kontrollerade företag och mindre privata företag som kontrolleras via beroendeförhållandet mellan entreprenören och dennes behov av ett gott förhållande till partiet och dess företrädare. Det är fortfarande få som skulle starta en verksamhet utan stöd från den lokala partiavdelningen. Visserligen har äganderätten och andra väsentliga förutsättningar förbättrats, men fortfarande är arbetsmarknaden reglerad, till exempel genom Hukou- systemet som begränsar rörligheten på arbetsmarknaden. Även möjligheterna att resa utanför Kina är begränsade. Endast medborgarna i 49 av Kinas 600 städer har rätt att resa till Hong Kong.

Så länge partiet behåller sitt grepp över Kina är det svårt att se hur man ska ta nästa steg. Partiet kontrollerar allt i Kina. Från den statliga byråkratin till media. Än så länge växer ekonomin med 7­–8 procent per år, och man kommer från den kinesiska ledningen att göra vad man kan för att det ska förbli så. Sju är för övrigt ett magiskt nummer för partiet, då man satt som mål att fördubbla landets BNP på tio år, räknat från 2010. En stor del av de höga tillväxttalen förklaras av att Kina var ett utvecklingsland för trettio år sedan. När behoven av att investera ifatt klingar av, gäller det att växla över till en normal tillväxtmodell, baserad på reellt utbud och efterfrågan. Om man inte lyckas med detta kommer tillväxttakten sakta men säkert att klinga av och i sämsta fall leda till stagnation. Förmår Kina och dess ledare att skapa en övergång till en inkluderande politisk och ekonomisk modell som skapar incitament till förändring, ekonomiskt risktagande, kreativ förstörelse och en demokratisering av det kinesiska samhället? Ingen kan svara på den frågan i dag. Men det kommer att ta tid. Det är en liten men mäktig grupp som har mycket att förlora på en förändring.

Centralbanker och styrräntor

Det händer inte så mycket bland centralbankerna och för FED:s vidkommande är det en händelse i sig. FED lämnade sin styrränta oförändrad på 0–0,25 procent vid sitt sammanträde den 18 september. Marknaden var som bekant inställd på att FED nu skulle börja neddragningen av stimulansåtgärderna, först och främst att minska återköpsprogrammen för stats- och bostadsobligationer. Men av detta blev det förvånande nog inget. FED bedömer att återhämtningen i ekonomin ännu inte är tillräcklig även om man generellt ser positivt på den ekonomiska utvecklingen i USA.

FED konstaterar att förhållandena på arbetsmarknaden fortsätter att förbättras, men att arbetslöshetstalen fortfarande är höga. Hushållens konsumtion och företagens investeringar fortsätter att öka och bostadsmarknaden har stärkts. Dock har räntorna stigit snabbare och mer än väntat, och dessutom pågår den fiskala åtstramningen för fullt. Båda är delkomponenter i beslutet att avvakta med att minska stimulanserna.

Så när börjar FED minskningen av de ekonomiska stimulanserna? Ingen vet, men troligen dröjer det nu tills någon gång in i 2014. Den avgående FED- ordföranden Ben Bernanke hade investerat mycket tid i att förbereda marknaden för att inleda minskningen nu i september. Kanske finner han det lika gott att låta sin efterträdare Janet Yellen ta hand om frågan när hon tillträder i februari 2014. Nästa möte i Federal Open Market Committee äger rum den 29–30 oktober.

ECB lämnade styrräntan oförändrad på 0,5 procent vid direktionens möte den 10 oktober. ECB stöder beslutet på den alltjämt låga inflationsnivån och på en allmänt svag utveckling i euroområdet. ECB framhåller att BNP-utvecklingen var positiv i det andra kvartalet då ekonomin inom eurozonen växte med 0,3 procent. Samtidigt visar statistik från industriproduktionen en svag inledning på det tredje kvartalet, medan det allmänna klimatet från enkätundersökningar tyder på en gradvis förbättring. Men arbetslösheten förblir hög och kreditförhållandena dämpade. Penningmängden i vid bemärkelse (M3) växte med 2,3 procent i augusti, jämfört med 2,2 procent i juli. Krediter till hushållen växte med 0,4 procent och krediter till icke-finansiella företag sjönk med 2,9 procent i augusti, jämfört med en minskning på 2,8 procent i juli. Alltså finns det ingen större efterfrågan på krediter för investeringar utanför den finansiella sektorn.

Även i september föll inflationen i euroområdet och noteras nu till 1,1 procent, efter att ha noterats till 1,3 procent i augusti. ECB bedömer att inflationsförväntningarna i Europa även fortsättningsvis kommer att vara låga och att inflationen kommer att förbli väl inom ramen för 2-procentmålet. Därför bedömer ECB att räntan förblir låg och att den ackommoderande penningpolitiken fortgår ”så länge det är nödvändigt”. Nästa policymöte äger rum den 7 november.

Bank of England lämnade den brittiska styrräntan oförändrad på 0,5 procent efter det senaste mötet i the Monetary Policy Committee den 10 oktober.

Programmet för köp av statsobligationer, som uppgår till totalt £375 mdr, fortsätter och kassaflödet genererat via förfallna obligationer kommer att återinvesteras. Nästa möte i MPC äger rum den 7 november.

Riksbanken behöll styrräntan oförändrad på 1 procent vid det senaste mötet den 5 september. Nästa penningpolitiska möte hålls den 23 oktober.

Styrräntor
Styrräntor

Tillväxt och konjunktur

I sin prognos över världens ekonomiska utveckling i oktober gör IMF en mindre nedrevidering av den globala tillväxten jämfört med prognosen i april. För 2013 förväntas den globala tillväxten bli 2,9 procent, för att under 2014 öka till 3,6 procent. Den globala ekonomin är alltjämt svag och IMF varnar för att riskerna för en negativ utveckling finns kvar. Drivkrafterna för en något mer positiv utveckling under nästa år är en starkare ekonomi i USA, mindre fiskal åtstramning än tidigare i USA och Europa (gäller inte Japan) och en fortsatt ackommoderande penningpolitik.

Utvecklingen drivs främst av USA, där effekterna av den fiskala åtstramningen minskar under 2014. Hushållens balansräkningar är till följd av den förbättrade bostadsmarknaden i bättre skick än tidigare, och förhållandena på kreditmarknaden har förbättras. Den amerikanska ekonomin förväntas växa med 1,6 procent i år för att öka till 2,6 procent 2014.

I Europa dämpas utvecklingen av de svaga ekonomierna i Sydeuropa. Dock finns det tecken på att utvecklingen håller på att stabiliseras. Företagen är mer optimistiska om framtiden än tidigare och effekterna av den fiskala åtstramningen minskar. Europa tros få en svagt positiv utveckling på omkring 1 procent efter att ha backat med 0,5 procent under 2013.

Tillväxten i utvecklingsekonomierna dämpas till följd av den relativt svaga tillväxten i USA och Europa. Kina väntas växa med 7,6 procent i år och med 7,3 procent nästa år. De kinesiska myndigheterna väntas inte vidta några större stimulansåtgärder på grund av detta, utan tros acceptera en lägre tillväxttakt, förenlig med målet en mer balanserad ekonomisk utveckling. Den lägre tillväxttakten i Kina slår mot de råvaruexporterande länder som är beroende av Kinas råvaruimport. Filippinerna, Malaysia och Indonesien är exempel på den typen av länder.

Indien är det land bland de större utvecklingsländerna som tappar mest i tillväxt. I år tros tillväxten i Indien minska med nästan 2 procent jämfört med IMF:s prognos från april och landa på 3,8 procent för 2013. Nästa år ökar tillväxten till 5,1 procent, men även det är en nedrevidering jämfört med bedömningen från april. I Brasilien väntas återhämtningen i ekonomin fortsätta i moderat takt, hjälpt av valutaförsvagningen men också av stigande konsumtion och förbättring av investeringsklimatet. Generellt påverkas utvecklingen i Latinamerika positivt av förbättringen i den amerikanska ekonomin.

IMF noterar att risken för bakslag i utvecklingen kvarstår av ungefär samma skäl som tidigare och riskerar att skapa nya kriser. Bland annat nämns de fragmenterade finansiella systemen i Europa, med bankernas svaga balansräkningar tyngda av Sydeuropeiska statsobligationer och hög offentlig skuldsättning i de flesta utvecklade ekonomier. För att komma till rätta med problemen anser IMF att de utvecklade länderna måste genomföra att antal policyförändringar.

USA och Japan bör man minska de offentliga underskotten och den offentliga skuldsättningen samt genomföra reformer (nedskärningar) i välfärdssystemen. För Europas vidkommande gäller det att förstärka valutaunionen och stärka upp bankerna. För Kinas del bör inriktningen mot privatkonsumtion på bekostnad av export och investeringar öka, medan strukturreformer förordas för andra utvecklingsekonomier. Dessa åtgärder låter både kloka och rimliga, men nog måste man undra om det inte är lättare sagt än gjort.

IMF
IMF World Economic Outlook oktober2013

Penningmarknaden

Den uppgång för de långa räntorna som pågått under sommaren nådde en topp kring den 10 september, då den långa svenska räntan noterades till 2,74 procent. Därefter har räntan fallit tillbaka 20 punkter och noteras nu till 2,52 procent. Orsaken till att uppgången bröts är dels att dem amerikanska centralbanken beslutat avvakta med att dra tillbaka stimulanserna, dels att ränteuppgången varit väl snabb. Inflationen är ännu försumbar både i USA och Europa, och det är inte mycket som tyder på en snar ökning.

Den korta svenska räntan är nu 1,29 procent ( Euribor, den europeiska 3-månadersräntan är 0,19 procent (0,19). I Storbritannien är 3-månadersräntan 0,52 procent (0,52). I USA är den korta räntan, 3-månaders treasuries, 0,05 procent (0,05).

Den långa svenska räntan noterades den 15 september till 2,74 procent (1,54). Den brittiska 10-årsobligationen noteras nu till 2,80 procent (1,82). Den tyska 10-åringen handlas på 1,90 procent (1,18) och den 10-åriga amerikanska statsobligationen noteras till 2,72 procent (1,75).

Korta och långa räntor
Korta och långa räntor

Valutor

Den svenska kronan rör sig i relativt snäva intervall under första halvan av oktober. I förhållande till dollarn rör sig kronan kring 6,50, till det brittiska pundet omkring 10,30 och mot euron rör sig kronan runt 8,70. Ett brittiskt pund kostar nu 10,32 kr/GBP (10,49 vid årsskiftet). En euro 8,76 kr/euro (8,62) och en amerikansk dollar 6,45 kr/USD (6,52).

Dollarn är något försvagad mot euron och noteras till 1,35 (1,32)

Kronans utveckling mot GBP, Euro & USD
Kronans utveckling mot GBP, Euro & USD
Dollar / Euro
Dollar / Euro

Aktiemarknaden

Utvecklade ekonomier

Aktiemarknaden fortsätter att röra sig sidledes. Efter att S&P 500 bottnat på 1573 (24 juni) steg index till 1709 (2 augusti) för att därefter falla tillbaka till 1630 (27 augusti). Därifrån steg index till 1725 (18 september) för att sedan falla tillbaka mot 1700. Den svenska aktiemarknaden följer som vanligt den amerikanska och noterade 1112 (24 juni), 1252 (5 augusti), 1218 (28 augusti), 1286 (19 september) och därifrån tillbaka ned till 1235 (9 september). Aktiemarknaden har rört sig sidledes sedan maj och det saknas signaler om en tydlig riktning framåt. Återhämtningen i USA är för svag, och dessutom har de amerikanska budgetproblemen ökat osäkerheten på marknaden. Däremot syns tecken på att Europa är på rätt väg. Klimatet bland företagen är betydligt mer positivt och tycks bekräfta att Europa i varje fall har bottnat konjunkturmässigt. Eurostoxx 50 har också stigit 14 procent i år, vilket är i nivå med utvecklingen på övriga utvecklade aktiemarknader.

På helårsbasis är OMX 30 upp med 15 procent, S&P 500 upp med 19 procent, FTSE 500 upp 11 procent och Eurostoxx 50 är upp 14 procent.

Utvecklade marknader
Utvecklade marknader

Asiatiska marknader

De asiatiska marknaderna visar ett liknande mönster som USA och Europa men med den skillnaden att man, med undantag av Hong Kong-börsen, ännu inte återhämtat hela nedgången från i maj. Hang Seng är nu strax över sin nivå från maj. Inledningen av september var stark för de asiatiska börserna med uppgångar på 5–8 procent, men föll därefter tillbaka. Under första halvan av oktober har börserna tagit ny sats uppåt, men inte lika starkt som i september. I oktober är Hong Kong, Kina och Taiwan upp 2–3 procent, medan Japan är några punkter ned. Nikkei 225 har inte varit över 15 000 sedan i slutet av maj och ligger nu kring 14 400.

På årsbasis är Kina minus 7 procent, Hong Kong plus 3 procent och Taiwan plus 9 procent. Japan är plus 38,9 procent.

Asiatiska marknader
Asiatiska marknader

Investeringsimplikationer

I väntan på att den amerikanska budgetprocessen ska lösas har marknaden befunnit sig i något sorts vänteläge. Det är ingen riktig fart i ekonomin någonstans just nu, även om det på ett makroekonomiskt plan ser bättre ut på flera håll än det gjorde tidigare i år. I USA fortsätter återhämtningen, men har redan fått sig en törn sedan USA stängt en del av den offentliga förvaltningen som ett resultat av budgetkonflikten i kongressen.

Som beskrivits ovan är IMF:s senaste bedömning av världsekonomin någonstans kring betyget godkänt, men inte mer. Tillväxten tar ingen riktig fart någonstans. Det beror delvis på att världen inte riktigt återhämtat sig från finans- och statsskuldkrisen. Ingen region eller land orkar vara motor i ekonomin, och i de fall där motorn trots allt är i gång är det som bäst med 80 hästkrafter, inga 300 hk. Europa ser ut att ha bottnat med positiva PMI- siffror från de större euroländerna Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Men uppgången är i bästa fall i sin inledning. Utvecklingsekonomierna påverkas förstås av den svaga efterfrågan från USA och Europa, och tillväxten är jämförelsevis svag också i dessa ekonomier.

IMF bedömer att ekonomin förbättras något nästa år med en global tillväxt på 3,6 procent. De utvecklade ekonomierna växer med 2 procent. USA väntas växa med 2,6 procent och Europa med 1 procent. Utvecklingsländerna växer med 5 procent.

Uppgången för de långa räntorna ser ut att ha avstannat, i varje fall tillfälligtvis. När obligationsräntorna stiger betyder det normalt att efterfrågan ökar och att vi står inför en starkare konjunktur. När FED nu beslutat avvakta med att dra tillbaka stimulansåtgärderna är det en signal om att den amerikanska ekonomin ännu inte bedöms vara i tillräckligt gott skicka för att en neddragning av stimulanserna ska kunna ske någorlunda friktionsfritt, vilket sannolikt var FED:s förhoppning. När neddragningen nu inte blev av i september tyder mycket på att frågan skjuts in i 2014 och överlämnas till Ben Bernankes efterträdare Janet Yellen, som tillträder som chef för FED i februari. Den expansiva penningpolitiken lär alltså fortsätta ett tag till, kanske en bit in på 2015.

Vi är alltså inte så mycket klokare rörande vart aktiemarknaden ska ta vägen än vi var förra månaden. Om man beaktar att den svenska börsen på helår är upp kring 15 procent och den amerikanska strax under 20 procent kan man fråga sig om det finns utrymme för ytterligare uppgång. Osäkerheten är alltså som vanligt stor och den försiktige investeraren väljer nog att avvakta med aktieinvesteringar tills åtminstone oron i USA minskat. Den mer riskvillige investeraren ser kanske möjligheten i europeiska aktier och köper Euroland nu.

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto