Home > Oförändrad reporänta och QE-program att vänta den 15 februari.

Oförändrad reporänta och QE-program att vänta den 15 februari.

En åtminstone för tillfället relativt hög inflation och starka sentimentsindikatorer står mot en starkare krona och osäkra globala politiska utsikter. Det kan tala för att Riksbanken tar penningpolitisk timeout vid policymötet den 14 februari (räntebesked 15 februari).

Det framgår av SME Direkts prognosenkät.

Samtliga av de tolv ekonomer som SME Direkt har tillfrågat räknar med att Riksbanken lämnar reporäntan oförändrad nu. Det är inte heller någon som tror att det pågående tillgångsköpprogrammet ändras vid detta möte. Vid decembermötet beslutade Riksbanken att förlänga köpen av statsobligationer, nominella och reala, med ytterligare 30 miljarder kronor fram till halvårsskiftet.

Riksbankens gällande mandat för Stefan Ingves och Kerstin af Jochnick att snabbt genomföra valutainterventioner löper samtidigt ut den 14 februari. En klar majoritet av de tillfrågade ekonomerna tror att det kommer att förlängas, även om Martin Flodén troligen fortsätter att reservera sig mot det beslutet.

Frågan nu kanske främst handlar om huruvida Riksbanken kommer att göra några förändringar i räntebanan. I december indikerade banan en reporänta på -0,56 procent under andra till fjärde kvartalet i år, det vill säga lägre än den aktuella nivån på -0,50 procent vilket är en indikation om att sannolikheten är högre för att räntan kommer att sänkas än att den kommer att höjas.

Vid decembermötet hade dock tre ledamöter, Martin Flodén, Henry Ohlsson och Cecilia Skingsley (som också reserverade sig mot beslutet att förlänga obligationsköpen) invändningar mot att räntebanan signalerade en för hög sannolikhet för en ytterligare räntesänkning. Ingen av dem reserverade då sig mot räntebanan, men frågan kan kanske ställas på sin spets om också den nya räntebanan skulle signalera en lika stor sannolikhet för en räntesänkning.

Ekonomerna på Handelsbanken tror att direktionen nu kommer att vara oenig om räntebanan, och att just Martin Flodén, Henry Ohlsson och Cecilia Skingsley kommer att förorda en räntebana som speglar en mindre expansiv policy, mer i linje med vad som nu prisas in av marknaden.

”Det vill säga – ingen sannolikhet för ytterligare sänkning och en första räntehöjning i början av 2018. Återigen kan Stefan Ingves utslagsröst komma att fälla avgörandet”, skriver Handelsbanksekonomerna i ett kundbrev.

Räntebanan i december signalerade att en första räntehöjning kan komma under andra kvartalet 2018, och att reporäntan sedan skulle nå upp till 0,36 procent i slutet av prognosperioden, fjärde kvartalet 2019.

Enligt SME Direkts enkät väntar sig en majoritet att den prognosen ligger kvar, medan några ser en tidigarelagd höjning till första kvartalet 2018.

Riksbanken fick äntligen en positiv inflationsöverraskning när SCB redovisade KPI-utfallet för december den 12 januari. Det visade att inflationen översteg Riksbankens prognos något enligt samtliga mått som Riksbanken för närvarande följer extra noga, KPI, KPIF och KPIF exklusive energi. KPIF-inflationen steg till 1,9 procent, 0,1 procentenhet över Riksbankens egen prognos och den högsta nivån för KPIF-inflationen sedan december 2010.

Kommentarerna från Riksbanksledamöter om inflationsutfallet har varit ganska sparsmakade; Henry Ohlsson, som har klagat över ”tiondelarnas tyranni”, sade den 13 januari att utfallet var ungefär som väntat.

”Är det någon skillnad egentligen? Har det någon ekonomisk signifikans? Utfallet var ungefär vad Riksbanken förväntat sig… Jag tror att det är väldigt viktigt att fundera över vad som är trendmässiga förändringar och vad som är brus”, sade han.

I Riksbankens decemberprognos var antagandet att KPIF-inflationen skulle nå en tillfällig topp just i december, med stöd av tillfälliga faktorer som en svag krona samt högre energi- och livsmedelspriser, för att sedan sjunka tillbaka något och inte nå högre än decembernivån förrän i maj 2018.

Det som vanligt svårbedömda januari-utfallet, som publiceras först den 17 februari, väntas enligt Riksbankens prognos visa att KPIF-inflationen har sjunkit tillbaka till 1,6 procent. Andras prognoser antyder i några fall att även januari-inflationen kan komma in över Riksbankens prognos, med stöd inte minst från dyrare grönsaker, men det är fortfarande få som är lika optimistiska som Riksbanken om inflationsutvecklingen på längre sikt.

Cecilia Skingsley sade dock till Bloomberg News den 20 januari, i Davos, att Riksbanken ”nästan är framme” vad gäller inflationen, men tillade samtidigt att kronans växelkurs var ett litet orosmoment.

Det skulle kunna vara en indikation om att Riksbanken inte vill dra några allt för stora växlar på att inflationen, åtminstone för stunden, är nära målet för att inte det i sig ska leda till en för snabb kronförstärkning – något som i sin tur kan försämra inflationsutsikterna.

Kronan handlas för närvarande omkring 3 procent starkare än vad Riksbanken prognostiserade för första kvartalet i december och det skulle i sig kunna antyda ett visst behov för Riksbanken att skruva ner inflationsprognoserna något.

Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea, skriver dock i ett kundbrev att Riksbanken än så länge troligen inte ser kronförstärkningen som hotfull. Han noterar att växelkursprognosen i december hade en ”exceptionell utgångspunkt” (kronan hade försvagats betydligt mer än väntat under hösten).

Enligt Torbjörn Isaksson är det sannolikt mer relevant att jämföra den aktuella växelkursen för kronan med de något starkare kronantaganden Riksbanken gjorde tidigare under hösten. Men en fortsatt och snabb kronförstärkning lär ändå oroa Riksbanken.

”Om det kommer signaler om att man har stimulerat klart lämnas fältet öppet för en fortsatt kronappreciering med deflationsimpulser som följd… det är en risk som Riksbanken sannolikt vill undvika”, skriver han.

Enligt Torbjörn Isaksson skulle marknaden kunna ta en höjning av räntebanan i närtid (från -0,56 procent i december) som ”ett kvitto på att det är färdigstimulerat”, med en starkare krona som följd.

Ekonomerna på SEB har dock sedan tidigare gjort bedömningen att Riksbanken kommer att skruva upp räntebanan på kort sikt till -0,53 procent i samband med februarimötet. Den prognosen bygger delvis på att SEB har en klart mer positiv syn på konjunkturutvecklingen framöver än vad Riksbanken hade i december, men också på att banken har justerat upp sin inflationsprognos till följd av högre priser på grönsaker och effekter av ett nytt sätt att mäta priset för boende i bostadsrätter.

SEB:s prognos är nu att inflationen kommer att ligga över Riksbankens prognosbana från i december nästan hela året, och att KPIF ökar med i genomsnitt 1,8 procent 2017 – 2 tiondelar mer än vad Riksbanken räknade med i december.

SEB är också ensamma i SME Direkts enkät om att prognostisera att Riksbanken kommer att höja reporäntan en första gång redan i år. Övriga räknar med att reporäntan ligger kvar på -0,50 procent över årsskiftet

”Omsvängningen i penningpolitiken klargörs under sommaren. Att omvärlden börjar lämna den okonventionella politiken bakom sig och även höjer räntan (till exempel USA) bidrar till att hålla tillbaka kronförstärkningen”, skrev SEB i den konjunkturprognos som presenterades den 7 februari.

SEB räknar också med att stabilare tillväxt och inflationsutsikter, i kombination med insikter om begränsningar och tillkortakommanden i den okonventionella politiken ger ECB skäl att redan till sommaren börja signalera ytterligare neddragningar i de månatliga värdepappersköpen.

Med andra ord – om/när ECB tar steg mot att göra penningpolitiken mindre expansiv, eller när ”elefanten i Frankfurt” börjar spruta mindre vatten, ges utrymme även för Riksbanken att börja signalera en mindre mjuk hållning (när Stefan Ingves blir mindre blöt).

Även ekonomerna på Danske Bank misstänker att Riksbanken kommer att signalera en minskad sannolikhet för att räntan ska sänkas på nytt genom att skruva upp räntebanan för den närmaste tiden med ”förslagsvis 3 punkter”, det vill säga till -0,53 procent.

Danske-ekonomerna ser dock det kommande Riksbanksmötet som ett mellanmöte och riktar redan nu blickarna mot det potentiellt mer spännande mötet i april.

”Enligt oss blir RB-beskedet i april mera intressant eftersom vi antar att man då kommer att signalera att QE-programmet avslutas vid halvårsskiftet. I och för sig kommer man att fortsätta att återinvestera förfall och kuponger men i övrigt räknar vi med att RB inte fortsätter med några obligationsköp vare sig nominellt eller realt”, skriver Danske-ekonomerna i ett kundbrev.

Torbjörn Isaksson, Nordea, påminner vidare om att det också eventuellt kan komma besked om ett återinförande av toleransintervallet runt inflationsmålet och ett skrotande av KPI som målvariabel (till förmån för KPIF eller HIKP) i samband med räntebeskedet den 15 februari.

Han påpekar att Riksbanken har krattat manegen noga för sådana förändringar, men det är inte riktigt klart när man kan vänta sig raka besked. Riksbankschefen Stefan Ingves signal, när han gav besked om att frågan om toleransintervall och ändrad målvariabel skulle utredas den 6 april 2016, var att ett ställningstagande kunde komma ”inom ett halvår till ett år”.

Flera utomstående bedömare har uppmanat Riksbanken att återinföra toleransintervallet. Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson uppmanade exempelvis, i en SvD-intervju den 4 februari, Riksbanken att återinföra toleransintervallet snarast och inte vänta.

Ett problem för Riksbanken är dock kanske att de som efterfrågar toleransintervallet egentligen inte vill ha just detta utan snarare ett målintervall – att Riksbankens ska nöja sig så länge inflationen befinner sig inom ett intervall på kanske 1-3 procent och då inte längre sträva efter att nå 2 procents inflation.

Mats Persson sade till SvD att ”det är inte tekniskt möjligt att finkalibrera inflationen med penningpolitik” och att ”det är inget problem om den underliggande inflationen är 1,5 eller 1,8 procent. Det är stabila priser”.

Riksbankens avsikt med att (eventuellt) återinföra ett toleransintervall är dock inte att nöja sig med en inflation på 1,5 procent, i så fall bör också inflationsmålet sänkas. Så länge inflationsmålet är 2 procent kommer Riksbanken att sträva mot att uppfylla just detta mål, med eller utan toleransintervall.

Riksbankschefen Stefan Ingves sade den 6 april 2016 att han hade svårt att se att ett intervall normalt skulle ändra de praktiska förutsättningarna för penningpolitiken. Riksbanken har inte haft någon stelbent fixering vid att ”i alla lägen pricka inflationsmålet på 2 procent”, men ”ett explicit mål är ändå nödvändigt som vägledning för penningpolitiken och inflationsförväntningarna”.

”Även med ett intervall skulle penningpolitiken oftast sikta på att nå mittpunkten av intervallet. Men det skulle kunna underlätta om det tar ganska lång tid att uppnå målet. Och ett intervall kan som sagt vara ett bra sätt att kommunicera osäkerheten om framtiden och om penningpolitikens effekter”, sade Riksbankschefen.

Tradingportalen/Nyhetsbyrån Direkt.
Frågor och kommentarer alltid välkomna på redaktionen[at]tradingportalen.com

Taggar:
EU
Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto