Home > Råvarubrevet: Fiasko i Doha – vad händer härnäst?

Råvarubrevet: Fiasko i Doha – vad händer härnäst?

Mötet i Doha om en fryst produktionsnivå slutade i ett fiasko efter att Saudiarabien ställt krav på att även Iran måste delta i en sådan uppgörelse, vilket Iran mycket tydligt motsatt sig. En strejk i Kuwaits oljeindustri har delvis motverkat de negativa effekterna av det misslyckade mötet samtidigt som den senaste uppdatering av oljelagren och produktionen i USA också gett stöd. Kopparn gynnades av positiv statistik från Kina och produktionsstörningar i Chile till följd av översvämningar. Guldet och hela råvarusektorn har också gynnats av en dollardepreciering.

Analys sponsrad av Vontobel

Få ut det mesta möjliga av den volatila oljemarknaden!

→ Till instrumenten

BULL OLJA X3 VON

Entré köp $45 – 46
Målkurs $50
Nödutgång $44

I förra veckans råvarubrev skrev vi att det nu är upp till bevis för Opec och Ryssland att verkligen enas, något man dock misslyckades med och hela uppgörelsen föll på saudiska krav att även Iran måste delta. Som vi också diskuterat i flertalet av de tidigare råvarubreven har Irans linje inför mötet varit glasklar, landet har motsatt sig alla krav som innebär begränsningar av produktionen innan de nivåer som rådde innan sanktionerna mot landet infördes återigen uppnåtts (dvs. cirka 4 miljoner fat per dag). Till skillnad från den iranska policyn har den saudiska varit allt annat än tydlig och det har blivit allt svårare att följa med i de saudiska omsvängningarna.

Brent 2016-04-20
Brent 2016-04-20

Den linje som framförallt verkar ha drivits av vice kronprinsen Mohammed bin Salman där Saudiarabien villkorade sitt deltagande i en uppgörelse med att även Iran måste delta verkar nu vara den allenarådande (vilken diskuterades i det tidigare råvarubrevet ”Saudisk helomvändning?”).

Det är möjligt att de skiftande saudiska positionerna beror på en oenighet inom det saudiska toppskiktet och möjligen också en maktkamp inom detsamma, där den relativt unge bin Salman nu verkar ha en allt mer dominerande position som vice kronprins, andre vice premiärminister och tillika försvarsminister.

Uttalanden från Venezuelas oljeminister Eulogio Del Pino (som varit pådrivande för att en uppgörelse skulle nås) efter mötet tyder också på att det nu är bin Salman som har störst inflytanden även över oljepolitiken och att den saudiske oljeministern under de senaste 20 åren, Ali al-Naimi (som deltog i mötet) inte hade något mandat att förhandla:

Unfortunately, the people representing the Saudis at the meeting didn’t have any authority at all […] Even Naimi didn’t have the authority to change anything (Del Pino, via Reuters).

Samma bild gavs också av den ryske energiministern Alexander Novak:

The minister didn’t have the authority to change position on the freeze […] He had the authority to notify the OPEC meeting about the position that he was informed about, but not to change it. (Alexander Novak, via Bloomberg).

Varför föll då inte oljan mer när mötet misslyckades? Framförallt är det strejken i Kuwaits oljeindustri som inleddes under helgen som har gett stöd, och avbrottet i produktionen minskade utbudet (på kort sikt) långt mer än vad även ett lyckat möte hade gjort (givet att mötet handlade om en frysning och inte produktionsminskningar). Ytterligare stöd kom från en depreciering av dollarn (se dollarindex i slutet av råvarubrevet) och under onsdagen släpptes en för marknaden relativt positiv uppdatering av oljelagren från EIA. Utöver detta hade en uppgörelse i Doha som vi diskuterat i tidigare råvarubrev inte heller lett till en så stor reell skillnad, den föreslagna nivån för en frysning (dvs. den produktionsnivå som rådde den 11:e januari i år) var högre för Opecländerna (exklusive Iran) än var den faktiska produktionen var under februari och mars månad i år pga. produktionsstörningar under dessa månader.

Oavsett om en frysning i realiteten inte skulle påverkat (över)utbudet är det signalmässigt ett stort misslyckande. Själva poängen med mötet var snarast att sända signalen att Opec är villiga att samarbeta med andra producenter (framförallt Ryssland) och återigen ta en mer aktiv roll på oljemarknaden vilket skulle innebära ett skifte gentemot den senaste tidens policy från Opecs sida (som snarast inneburit att varje land enskild producerat så mycket som de kunnat eller velat). Något sådant policyskifte fick vi dock inte utan allt föll på de saudiska kraven på Irans deltagande.

Vad händer då härnäst? Blickarna riktas nu mot nästa ordinarie Opec-möte i början av juni men sannolikheten för att Saudiarabien återigen skulle göra en omsvängning och släppa kraven på att Iran skall delta i en frysning under de närmaste sex veckorna får ses som mycket låg. Irans linje medger faktiskt att landet framöver deltar i en överenskommelse, men landet kommer antagligen inte att nå upp till en dagsproduktion på 4 miljoner fat redan i juni. Även om vi utgår från att Iran vid den tidpunkt de når upp till just dessa 4 miljoner fat per dag är villiga att sätta sig vid förhandlingsbordet skulle det rimligen innebära att en ny överenskommelse om en ”frysning” blir än mer urvattnad och att ”frysningen” då snarast skulle innebär en högre produktionsnivå än den vi ser idag.

Under onsdagskvällen rapporterade flera medier att Iraks oljeminister sagt att ett nytt möte om produktionsfrysning skulle hållas i Ryssland eventuellt redan nästa månad, något som dock förnekades från ryskt håll.

Misslyckande i Doha får också den något paradoxala effekten att producenterna av skifferolja i USA nu inte får något (indirekt) stöd från Opec/Ryssland och balanseringen av den globala oljemarknaden kommer antagligen fortsatt framförallt att drivas av minskande produktion i USA. På kort sikt är frågan om Iran kan öka sitt utbud snabbare än vad produktionen i USA faller.

Hur Saudiarabien kommer agera framöver framstår också som allt mer oklart. Vi talade tidigare om signalpolitik och Mohammed bin Salman har under den senaste veckan gjort uttalanden om att Saudiarabien kan öka sin produktion med en miljon fat per dag omedelbart, och sen addera ytterligare en miljon fat inom 6-9 månader (Bloomberg).  Att landet kan öka sin produktion innebär ju inte nödvändigtvis att man kommer att göra det (vilket också bin Salman påpekade) men det sänder en signal till marknaden som ytterligare ökar osäkerheten. Nu är det antagligen inte ”marknaden” som dessa uttalanden riktar sig till, utan snarare Iran och kanske även de amerikanska oljeproducenterna. Den ryske energiministern Alexander Novak kommenterade detta med att: “They have the ability to raise output significantly. But so do we.” (Reuters). Inte heller Ryssland indikerade att man verkligen kommer försöka öka sin produktion, men precis som med de saudiska uttalandena ökar nu osäkerheten om hur de olika länderna kommer positionera sig efter det misslyckande mötet i Doha.

Om vi lämnar diskussionen om Doha och vänder blickarna åt andra sidan Atlanten kan vi konstatera att EIA:s senaste uppdatering av lagerstatistiken och produktionen i USA var relativt positiv från marknadens synvinkel.

US Ending Stocks excluding SPR of Crude Oil 2016-04-20
US Ending Stocks excluding SPR of Crude Oil 2016-04-20

De totala oljelagren steg med 2,08 miljoner fat men uppgången var lägre än förväntat (där en ökning med 3,0 miljoner fat förväntades). Samtidigt minskade lagren i Cushing, Oklahoma (där WTI prissätts) med 248 000 fat till 64,3 miljoner fat. Lagerstatistiken för bensin överraskade dock negativt, visserligen föll bensinlagren även denna veckan med 110 000 fat till 239,65 miljoner fat, men minskningen var långt lägre än den prognostiserade på 1,2 miljoner. Den höga efterfrågan på bensin från konsumentledet har annars varit en av ljuspunkterna under tidigare veckor.

Oljeutvinningen i USA fortsätter att minska, och föll med 24 000 fat till 8,953 miljoner fat. Precis som tidigare veckor är det en relativt marginell nedgång i produktionen, men den nedåtgående trenden fortsätter och produktionen är nu nere på den lägsta nivån sedan oktober 2014. Att de totala oljelagren fortsätter att öka trots att produktionen minskar beror på en fortsatt hög import.

Brent/WTI spread 2016-04-20
Brent/WTI spread 2016-04-20

Brent handlas fortsatt till en premie gentemot WTI på $1,6 och även om produktionen fortsätter att falla i USA ökade även denna vecka de totala oljelagren i USA vilket fortsätter att sätta press på WTI gentemot Brent.

Koppar 2016-04-20
Koppar 2016-04-20

Kopparn har gynnats av relativt positiv statistik från Kina, BNP för första kvartalet steg 6,7% (YoY) vilket var i linje med förväntningarna, och industriproduktionen under mars månad steg med 6,8% (YoY) vilket var över förväntningarna (National Bureau of Statistics of China). Den kinesiska centralbanken rapporterade också att utlåningen ökat 14.7% (YoY) vilket var något över prognoserna.

Produktionsstörningar i Chile, världens ledande kopparexportör, till följd av översvämningar har också gett stöd till kopparpriset, tillsammans med en depreciering av dollarn.

Guld 2016-04-20
Guld 2016-04-20

Guldet har gynnats av en svagare dollar som dock vände upp igen under onsdagen (se dollarindex nedan) samtidigt som ökad riskaptit på finansmarknaderna delvis verkat i motsatt riktning.

Dollarindex, DXY 2016-04-20
Dollarindex, DXY 2016-04-20

Dollarn fortsatte att deprecieras under inledningen av veckan för att sedan vända något uppåt under onsdagen. Fed chefen i Atlanta, Dennis Lockhart (som dock inte röstar i FOMC) sa till Bloomberg att han nu ändrat sin tidigare ståndpunkt och i ljuset av den senaste statistiken kommer han inte längre förespråka en höjning nu i april. Den senaste statistikskörden från USA visade också en oväntat svag notering för antalet påbörjade husbyggen i USA som föll med 8,8 procent i mars.

Avslutande kommentarer

Exakt vilka effekter det misslyckade mötet i Doha får är inte helt lätt att överblicka, hade en uppgörelse (utan Irans medverkan) kommit till stånd hade den faktiska effekten blivit begränsad, förslaget som diskuterades innebar en frysning av produktionsnivån på januarinivån fram till och med oktober månad i år. Som vi diskuterat tidigare hade en sådan nivå snarast inneburit en högre produktion än den faktiska produktionen under den senaste månaden. Betyder det då också att misslyckandet med att nå en överenskommelse heller inte spelar någon roll?

Till viss del är det så, givet att effekten hade blivit relativt liten, men samtidigt sänder det här en signal till marknaden att producenterna inte vill eller kan enas ens om en så pass begränsad uppgörelse. Nu verkar det som att övriga länder som deltog i mötet verkar ha varit villiga att ingå en överenskommelse och att det helt och hållet var på grund av den saudiska linjen som mötet misslyckades. Att mötet skulle misslyckas måste saudierna varit fullt medvetna om redan innan det hölls, då Iran inte hade någon representant med förhandlingsmandat på mötet utan enbart en ”observatör”.

Nästa frågeställning blir då bli om saudierna nu istället kommer öka sin produktion framöver, Mohammed bin Salman har indikerat att man har möjlighet att göra just detta. Precis som saudierna måste ha vetat att mötet skulle misslyckas på förhand måste de också vara medvetna om de signaler som sänds när möjligheten till produktionsökningar diskuteras. Iran är antagligen det land som dessa ”signaler” riktas till, men Iran har å sin sida inte visat några tecken på att landet kan komma att ändra sin nuvarande position.

Osäkerheten om vilken riktning oljepriset kommer åt var stor redan innan den gångna helgens möte, och denna osäkerhet blir knappast mindre nu och vi kan antagligen förvänta oss en fortsatt mycket volatil handel.

Taggar:

Anmäl dig till vårt exklusiva nyhetsbrev idag!

Skräddarsydda e-postmeddelanden

Ingen SPAM någonsin!

Alt mynt nyheter

Avprenumerera närsomhelst

Efter registrering kan du även få enstaka specialerbjudanden från oss via e-post. Vi kommer aldrig sälja eller lämna ut dina uppgifter till tredjeparter. Se vår sekretesspolicy här.