Home > Svensk god ekonomi dämpas i svår extern miljö

Svensk god ekonomi dämpas i svår extern miljö

IMF”Arbetslösheten väntas avta endast gradvis, vilket speglar fortsatta effekter av 2009 års kris och den tid som krävs för att nyliga reformer ska leda till ökad sysselsättning”, skriver IMF.

IMF noterar vidare att hushållens skulder fortsätter att öka, trots den höga arbetslösheten. Samtidigt har inflationen fallit långt under Riksbankens mål.

”Detta speglar förstärkningen av kronan som kan ha överdrivits av flykt till säkerhet, liksom öppningen av ett mindre utbudsgap. I reala, effektiva termer är kronan ännu något under, men nära, fundamenta på medellång sikt”, enligt IMF.

IMF konstaterar att om tillväxten blir svagare än väntat och inflationen förblir dämpad längre än väntat finns det utrymme för Riksbanken att sänka räntan ytterligare. Å andra sidan kan Riksbanken vara tvungen att höja räntan om hushållens bolåneskulder ökar i en ohållbar takt.

IMF bedömer att den viktigaste utmaningen framöver för Sverige är att säkra den finansiella stabiliteten. Trots framsteg när det gäller den finansiella regleringen är hushållen skulder mycket höga och stigande, och det stora banksystemet är fortsatt en bräcklighet för ekonomin.

”Att stärka den finansiella sektorn kommer att hjälpa till att minska behovet för fiskala buffertar och begränsa behovet av att lagra utländsk valuta i Riksbanken”, skriver IMF.

Åtgärder för att minska de finansiella riskerna inkluderar en gradvis process mot att förbättra bolånekvalitet, bankkapital och finansieringsstabilitet. IMF vill att Sverige ska överväga en infasning av en reform for att bättre balanser skattebehandlingen av hushållens tillgångar, inklusive en minskning av ränteavdraget och en ökning av fastighetsskatten på medellång sikt för att motverka incitamenten att bygga upp överdrivet höga hushållsskulder.

IMF vill också komplettera bolånetaket med en neddragning av amorteringstiderna på bolån, för närvarande över 140 år på lån under 75 procent av bostadsvärdet. Det kan ske exempelvis genom att introducera ett minimikrav på amortering på nya bolån.

IMF välkomnar introduktionen av ett riskviktsgolv på 15 procent för bolån, men den höga nivån på hushållens skulder talar för att den nivån bör bli betydligt mer konservativ på medellång sikt, genom att gradvis höjas till 35 procent.

IMF ser nedåtrisker för svensk ekonomi, både från interna och externa källor. Om eurokrisen förvärras kan det skada Sveriges tillväxt genom negativa chocker mot handel och inhemsk efterfrågan. Det kan också få negativa effekter på den svenska banksektorn som är ”mycket stor” och tungt beroende av marknadsfinansering.

På hemma plan är finansiell bräcklighet också en nyckelrisk. Men hushållsskulder på mer än 170 procent av disponibelinkomsten kan ett plötsligt och stort fall i bostadspriserna få effekter på konsumtionen och på banker, höja arbetslösheten och sänka inflationen ytterligare samt öka andelen dåliga lån och öka bankernas finanseringskostnader.

Med tanke på de svenska bankerna aktiviteter i övriga Norden kan ett sådant scenario också spilla över på andra nordiska länder. På samma sätt kan en plötslig försämring i hushållens finansiella situation på andra håll i regionen utgöra en risk för Sverige.

En förbättrad samordning av makrotillsynen är en annan viktig aspekt av den finansiella reformagendan. Enligt IMF är det viktigt att säkra att alla verktyg för makrotillsyn används i rätt tid och på ett välkoordinerat sätt i såväl normala tider som i kriser.

Enligt IMF skulle första alternativet vara att lägga alla dessa instrument hos Riksbanken, som väl klarar att övervaka de makroekonomiska och finansiella frågor som kan hota stabiliteten. Alternativt kan ansvaret läggas på Finansinspektionen, men i båda alternativen bör institutionerna samarbeta nära.

Ett tredje alternativ skulle vara att undersöka möjligheterna att delegera ett slutligt godkännande av de beslut som fattats av individuella myndigheter till ett råd, i likhet med vad som föreslagits av Finanskriskommittén. Att allokera olika ansvar och instrument till olika beslutsfattare skulle däremot sannolikt komplicera snarare än att stärka den nödvändiga samordningen av makrotillsynen.

Med starka verktyg för makrotillsyn på plats skulle behovet för Riksbanken att i framtiden vidta okonventionella penningpolitiska åtgärder minimeras. Samtidigt skulle Riksbanken få en frihet att arbeta för att uppnå inflationsmålet utan att oroas över de långsiktiga makroekonomiska effekterna av räntepolitiken.

IMF konstaterar vidare att svenska banker fortsatt är känsliga för plötslig brist på likviditet i utländsk valuta. Det talar för att snabbt tillgänglig utländsk likviditet, i linje med den senaste tidens ökning i de upplånade reserverna ska hållas hos Riksbanken. Om bankerna får bära delar av kostnader för att hålla dessa reserver via en avgift, helst på ett sätt som är proportionellt till bankernas likviditetsgap i utländsk valuta, skulle ge rätt incitament att hantera likviditetsrisker. Motsvarande incitament kan uppnås genom att introducera valutareservkrav för bankerna som ska hållas i Riksbanken, vilket också skulle minska behovet av officiella reserver.

IMF anser vidare att Sveriges finanspolitiska ramverk kan förbättras genom att introducera ett explicit ankare på lång sikt, som skulle säkra att regeringens finanspolitiska buffertar är skyddade.

Av: Direkt

Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto