Home > The Value Investor v.24 -Sommarläsning 1- ”Swedbank 2009”

The Value Investor v.24 -Sommarläsning 1- ”Swedbank 2009”

Detta är första delen av fem i en sommarserie om saker jag har varit med om med anknytning till värdeinvestering. Positiva såväl som negativa händelser som alla har påverkat hur jag ser på marknaden.

De svenska bankerna fick sin beskärda del av Finanskrisen som alla andra företag men inte direkt från exponeringen mot Sverige utan för att Swedbank, Nordea och SEB hade investerat i Baltikum som drabbades oerhört hårt pga att man haft en oreglerad kreditmarknad där alla hade mer eller mindre fått låna hur mycket de velat.

Skriverierna om framförallt Swedbank som gått in stort i Baltikum genom sitt köp av Hansabank några år tidigare började under hösten 2008 i kölvattnet av Lehmans Brothers-konkursen där Swedbank hade en fordran (som dock var säkrad med fastigheter). Marknaden hade dock som oftast är fallet känt på sig långt tidigare att något var i görningen och handlat ned aktien. Från att ha toppat under våren och försommaren 2007 runt 220 kr (omräknat till dagens aktie) föll den som synes nedan stadigt under hösten och under Finanskrisens 2008.

Jag började efter händelserna i september och oktober 2008 fundera på om det höll på att uppstå intressanta lägen i de svenska storbankerna. Jag hade aldrig tidigare investerat i någon form av ”finansbolag” så jag började läsa på allt om alla fyra bankerna. Först gick jag igenom det senaste bolkslutet/kvartalsrapporten. Därefter de senaste årens rapporter, presskonferenser och mer uppmärksammade nyheter. Jag jämförde bankernas vinst per aktie under de senaste fem åren. Jag jämförde eget kapital per aktie och p/e-talen räknat på 2008 års vinst samt historiskt.

Ganska snart började också SEB och Swedbank utmärka sig som de riktigt lågt värderade och deras kurser fortsatte under slutet av hösten att sjunka snabbt. Till min stora glädje i efterhand så lyckades jag hålla mig från att börja köpa för resan utför var långt ifrån avklarad när aktien vid årsskiftet nådde 38 kr .

Detta var mycket lågt med tanke på att Swedbank brukat tjäna runt 12 miljarder efter skatt, vilket 2007 och 2008 hade inneburit 22 kr per aktie. Det började kännas för bra för att vara sant. Ingen annan bank kom ens i närheten av p/e 2! Inget bolag som inte står under akut konkurshot ska sjunka ens i närheten av så låga p/e-tal.

Aktien fortsatte att sjunka i takt med att alltfler skriverier kom om om de svåra problemen i Baltikum. Med ett eget kapital runt 75 miljarder och ett aktievärde på mindre än 25 miljarder passerade Swedbank 33 % värdering mot eget kapital. Detta är vansinne tänkte jag, inte minst efter att man enkelt klarat av sin första nyemission i början av året.

Det som hände med Swedbanks aktie efter den första nyemissionen var ingenting annat än panik. Denna panik eldades glatt på av både TV-nyheterna och samtliga tidningar, men framförallt Expressen och Dagens Industri. Vissa dagar kändes det nästan som om man förde en medveten kampanj mot Swedbank.

Min egen analys var ungefär: en bank som tjänar så otroligt mycket pengar i vanliga fall har råd att förlora stora summor på dåliga krediter under en förhållandevis begränsad tid. Därtill och allra viktigast var att banken hade mycket stabila ägare (Sparbanksstiftelserna, Folksam, AP-fonderna o.s.v.) som med all sannolikhet aldrig skulle låta banken gå i konkurs (dvs staten ta över) om det fanns något annat alternativ.

Man talade i media dagligen om risken för att banken skulle gå i konkurs. Många missförstod dock hur saker och ting fungerar och trodde att staten hade rätt att närsomhelst ta över banken. Det är förstås bara om banken inte kan finansiera sig eller om den förlorar tillståndet som detta kan bli aktuellt. Staten eller snarare alliansregeringen hade dessutom inget som helst intresse av att bli sittande med en bank och möjliga kreditförluster i knät utan genomförde ett stödprogram för att underlätta alla bankers finansiering när kreditmarknaden inte fungerade som den skulle.

Jag ansåg, rätt eller fel, att risken för konkurs, dvs övertagande, var kanske 10-20 % medan chansen, om man red ut stormen var närmast garanterad mångdubbling av aktien på några år. För mig gällde det därför bara att försöka få fram så mycket pengar som möjligt för att handla Swedbank för allting som jag inte absolut behövde. All lön som blev över och allt jag kunde skrapa fram på annat sätt köpte jag för med början när aktien stod i 27 kr.

Jag trodde då inte att det var möjligt att aktien skulle kunna sjunka så mycket mer. Men jag fick som sagt mycket hjälp av media. TV visade personer utanför Swedbank-kontor som förmodligen bara väntade på att banken skulle öppna och lyckades intervjua personer som ville ta ut ”allt de hade” i banken. Alla nyheter tolkades negativt, även de goda som när regeringen höjde insättningsgarantin till EU:s nivå. Krigsrubriker skanderade att bankerna skulle förlora 30, 50, 100 miljarder i Baltikum och referenser till den svenska bankkrisen gjordes dagligen.

Aktien föll vidare och jag fick lön och köpte mer på 22 kr den 2 mars. Aktien handlades då till p/e drygt 1 sett till fjolårsvinsten justerat efter NE. Den veckan och helgen skrek svensk media, på den tiden mest tidningarna och TV eftersom smartphones och social media inte hade slagit igenom än. ”Skyll er själva, Swedbank” skanderade DI:s förstasida på lördagen.

Måndagmorgonen den 9 mars meddelades att Folksam tagit över Sparbankstiftelsernas aktier som de lämnat i pant för sitt lån hos Folksam och försäkringsbolaget hade sedan i styrelsen omedelbart begärt att utdelningen skulle ställas in. När börsen öppnade sjönk Swedbank närmast på rutin när marknaden valde att tolka dessa nyheter som någonting dåligt för bolaget till under 20 kr. Det var det förstås inte. Med den oansvarigt utlovade utdelningen inställd så minskade risken för banken och redan efter någon timme handlades aktien upp igen. 20 kr passerades, sedan 21 och 22.

Detta var det lägsta aktien skulle handlas. Därefter var det uppåt i två år. Jag och andra kunde glatt fylla på, inte minst när Folksam började sälja ut stora poster av de aktier men oväntat kommit över rakt över börsen med tillfälliga ras för kursen som följd. De sista Swedbankaktier jag köpte var sommaren 2011 när den fallit från 110 till 75 kr då oron för den amerikanska statsskulden gjorde att alla marknader föll brant.

Swedbank hade dock en lång reda kvar, först med sin andra, betydligt lugnare genomförda nyemission och stora bortskrivningar av fordringar. För mig och flera andra jag hade kontakt med denna spännande tid blev det till sist en tenbagger.

Som lite kuriosa men också en lärdom att inte lyssna för mycket på sensationslysten media så lägger jag in vad Expressens aktieexpert skrev samma dag som aktien bottnade på frågan om vad som skulle ske nu när utdelningen ställts in. En månad senare hade aktien stigit med 100 % och i början av maj, dvs mindre än två månader senare, var den uppe över 60 kr…

……………

Vad innebär detta om jag är aktieägare i Swedbank?

Där är det mer problem. Swedbank har tappat 60 procent det senaste halvåret, det är ett monumentalt ras och banken är illa ute. Akteägarna har därmed förlorat mer än halva sitt kapital på ett halvår och utförsbacken verkar inte ha något slut. Det är fråga om banken är på väg att gå i putten så aktieägarna har en dyster resa framför sig.

Taggar:

Anmäl dig till vårt exklusiva nyhetsbrev idag!

Skräddarsydda e-postmeddelanden

Ingen SPAM någonsin!

Alt mynt nyheter

Avprenumerera närsomhelst

Efter att du registrerat dig kan du också få tillfälliga specialerbjudanden från oss via e-post. Vi kommer aldrig att sälja eller distribuera dina uppgifter till tredje part. Se vår sekretesspolicy här.