Home > The Value Investor v.27 -Sommarläsning 4- Electrolux 1987

The Value Investor v.27 -Sommarläsning 4- Electrolux 1987

Jag minns 80-talet som en tid då Sverige förändrades väldigt mycket. Istället för kollektiva lösningar, förtroende för att samhället skulle fixa allt och motstånd mot frihandel så påverkades Sverige rejält av de vindar som blåste överallt i västvärlden. Detta gällde inte minst attityden till rikedom och aktier.

För dem som är födda senare och inte har några minnen ens som barn från 70- och 80-talen så är det säkert svårt att förstå hur annorlunda Sverige var på den här tiden. Rikedom och företagande var inte välsett alls, snarast ett tecken på att man fuskade med skatten, vilket förstås alla som hade möjlighet gjorde, och inte bidrog ”till det allmänna”. Skatterna på arbete och inte minst kapital var extremt höga och börsens utveckling styrdes till mycket stor del av vilken politik som regeringen för tillfället förde.

I mitten av 80-talet så började allt detta förändras i grunden. Man började tala om privatiseringar, att entreprenörer och företagsamhet var någonting bra, att inkomstskatterna måste sänkas och börsen blev populär även bland privatpersoner. Det senare gjorde att jag som tonåring under andra halvan av 80-talet ofta satt och lyssnade på vuxna som talade om hur de köpt sina första aktier och hur mycket dessa hade gått upp senaste tiden. Det var här mitt intresse för aktier och börsen började.

Jag ville förstås också vara med och fick lov av mina föräldrar att sälja obligationer som jag köpt några år tidigare och började söka efter en aktie, med betoning på just en.

Jag minns att jag snabbt imponerades av Electrolux som köpte bolag och växte så det knakade under 80-talets högkonjunktur. På den här tiden kunde man som småsparare endast köpa och sälja aktier över disk på bankkontor. Courtaget var reglerat i lag och man fick lämna in ett skriftligt uppdrag till banken. Risken var förstås att banken, vilket det ryktades om, alltid såg till att privatpersoner som lämnat in till ”bästa dagskurs” fick de aktier som banken/mäklaren hade betalat mest för under dagen resp. fått sämst betalt för vid försäljningar, men det var så det fungerade.

Mina pengar räckte i varje fall till 64 Electrolux ”B-fria” för 200 kr (ej justerat för split utan verklig kurs då). 12 800 kr låter förstås lite idag men det motsvarade en normal månadslön på den tiden. Det var januari 1986.

Aktiekurserna kunde man följa på text-tv men saknade man, som vi, en sådan så fick man nöja sig med att läsa slutkurserna i morgontidningen dagen efter. Rörelserna dag för dag var liksom omsättningen mycket små. För många aktier stod det ”oför.” i kolumnen dvs oförändrad, eller en förändring med 50 öre eller en krona. Stockholmsbörsen var ett bakvatten i den tidens finansiella värld.

Varje dag när jag kom hem från skolan hämtade jag in DN och läste kursen. Den steg nästan varje dag. En krona eller en femtioöring åt gången. Våren och sommaren gick. Det började med tiden kännas som om aktier bara kunde gå upp. Allt steg och TV började göra inslag från handlargolvet i New York där en reporter stod och meddelade att  börsen steg och alla var glada.

Snart hade mina aktier stigit till 250 kr, 275 kr och till sist över 300 kronor. Så kom oktober 1987. TV visade stressade mäklare som sprang omkring i Börshuset i Gamla Stan och börsskärmar som lyste rött. Allting rasade i spåren av de absurda nedgångarna i USA. Jag fick se mina aktier falla som en sten och snart hade kursen fallit under de 200 kr som jag hade betalat nästan två år tidigare.

Warren Buffett har sagt att han aldrig har kunnat förklara teorin bakom värdeinvestering för någon, utan förståelsen för hur det fungerar, att man intuitivt förstår tankarna kring vad som är billigt eller dyrt, är antingen medfödd eller inte. Jag vet inte om detta stämmer, men för mig kändes det intuitivt att aktierna hade blivit billigare än tidigare och därmed borde man passa på. Inte så att jag inte sörjde att alla de pengar jag trott att jag hade inte fanns längre, men det kändes som läge att köpa trots att alla talade om att man måste sälja och ”rädda vad som räddas kan”.

Jag sålde obligationer som jag fått av min snälla morfar och mormor och körde enligt modellen ”When in trouble, double” 🙂. Jag köpte 64 nya Electrolux B-fria på 195 kr. Aktien fortsatte ned (förstås) men efter någon tia ytterligare så stannade fallet. Mitt lite vågade köp blev lyckat minst sagt.

Börsen vände snabbt uppåt igen och de närmaste åren steg den som aldrig förr ända till 90-talskrisen sänkte börsen igen men då hade jag blivit uppsalastudent och ägnade inte börsen många tankar. Jag behöll aktierna några år till och sålde till sist med med mycket fin vinst.

Lärdomen för mig blev förstås att man ska lite på sin egen känsla och analys, inte följa med strömmen. Men jag tog också mig med mig den dyrköpta erfarenheten att inte sälja bara för att man gjort vinst, vilket jag ju gjorde. Hade jag behållit aktierna under 90-talet eller längre i detta företag som fortsatte att gå väldigt bra så hade jag inte bara fått utdelning i många år, fått en liten bit av Husqvarna utdelat till mig 2006 och om jag sålt idag fått nästan sjusiffrigt för de aktier som jag en gång köpte för sammanlagt 28 280 kr. Ingenting man kan pensionera sig för direkt men bra mycket mer än de 60 000 kr jag realiserade i början av 90-talet.

Taggar:
Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto