Home > The Value Investor v.9 “Vad gick fel för Kopparbergs?”

The Value Investor v.9 ”Vad gick fel för Kopparbergs?”

Misslyckanden är väldigt lärorika, inte minst de där man egentligen gjorde allt rätt men det ändå blev fel. Jag köpte Kopparbergs våren 2016 enligt devisen bättre sent än aldrig. Bolaget hade då haft en otrolig tillväxtresa bakom sig under inte mindre än 20 år. Även om det förstås var lätt att påverkas av detta så kan jag helt ärligt säga att orsaken till mitt köp var att bolaget verkade göra precis allting rätt och värderingen var acceptabel när jag såg ytterligare många års fantastisk utveckling framför mig. Dessvärre stod bolaget då på toppen och sedan dess har varken omsättning, vinst eller än mindre aktiens resa varit något att skryta om. Man behöver bara titta i veckans Q4-rapport för att se ytterligare ett prov på detta.

Learn from your mistakes, you have paid for them.
(Buffett)

Kopparbergs består av flera bryggerier där det i Kopparberg förstås är det största och viktigaste. Man har flera av Systembolagets storsäljande öl som Sofiero i sitt sortiment men ölet har aldrig varit annat än en bisyssla för Kopparbergs då det föga förvånande inte kunnat exporteras (man har märkligt nog försökt i Storbritannien) och tillväxten är måttlig. Allt handlar om cider, närmare bestämt den variant som Kopparbergs var först med, alltså sötcider som framställs mycket billigt jämfört med riktig cider och passar utmärkt som lätt sommardryck.

Huvudägarna bröderna Bronsman fick genidraget för länge sedan att lansera sin somriga dryck i Spanien och på detta sätt nå framförallt semestrande engelsmän som sedan efterfrågade drycken hemma i Storbritannien. På detta sätt kom man billigt och extremt marknadsföringseffektivt in på den väldigt konkurrensutsatta brittiska marknaden där man sedan har haft en fantastisk position för sin högmarginalprodukt.

När jag köpte in mig 2016 gick man alltså från klarhet till klarhet. Man tog fram nya lovande produkter som ”Kopparkeg” (ovan), ”Frozen Cider” och ”Fruit Lager” på löpande band och marknadsförde dem tungt i Storbritannien framförallt med sponsring av konserter och bussreklam. Man ”förlorade” brexitomröstningen i Storbritannien men aktien återhämtade sig snabbt när rapporterna fortsatte att övertyga. Sen var det något som hände…

År 2016 blev ett rekordår för Kopparbergs men man var som vanligt märkligt tyst om hur det gick i andra länder än Storbritannien. Planer presenterades om expansion i Grekland och Cypern, Autralien m.fl. länder och den nye cypriotiske återförsäljaren var med på stämman i Kopparberg i maj som jag besökte. Något år senare talade man om expansion i USA också. Dock var det uppenbart att man skulle gå in i dessa länder långsamt och utan större kostnad för bolaget  och det tror jag är pudelns kärna här. Istället för att ta av resultatet och den varje år höjda utdelningen så hade man hoppats att komma in lika billigt i dessa länder som man gjort i UK.

Problemet med denna strategi är uppenbart. Detta skulle ta många år och under tiden kom massor av andra företag med snarlika kopior. Vi som åkte till Grekland varje år kunde se hur det blev trångt på hyllorna där Spendrups ”Rekorderlig” ramlade in samt en massa utländska ”svenska” cider som ”Älska”. Därmed hade man försuttit sin chans att komma in i tid innan kopiorna kom och att som i Sverige och UK ha uppfattats som originalet även på dessa marknader.

 

Åren som följt har bolagets omsättning och vinst som synes ovan inte övertygat marknaden alls och aktien har halverats sedan toppen i slutet av sommaren 2016. Samtidigt har som sagt utdelningen höjts varje år, även detta. Om man vill vara sån så kan man säga att ägarduon har brytt sig betydligt mer om att bevara sin fina kassako än att växa den. I vilket fall har man inte velat ta några risker med vinsten eller utdelningen. Detta är typiskt för ”gamla” familjeföretag som sålt ut en del av bolaget men behållit makten. Exakta motsatsen mot LVMH som också helt kontrolleras av ägarfamiljen men med tydligt fokus på tillväxt och med beredskap att satsa stort för att nå den.

Jag hade tur som fick ett bud på mina aktier på 230 kr samma dag som Q2-rapporten 2018 och ägde sedan bara några få aktier i ett halvår ytterligare varefter jag sålde även dessa. Anledningen till att jag sålde var just tron att KOBR hade missat tåget till fortsatt expansion och att de nu skulle få alltmer konkurrens. Bolaget har talat betydligt mindre om de produkter man lanserade med cidertema och istället gjort en satsning på fruktgin mot den engelska marknaden (igen…).

Min poäng är förstås inte att man aldrig ska känna sig säker. Gör man det är det omöjligt att fokusera sina investeringar eftersom man hela tiden kommer att tvivla på sin analys. Istället bör man hela tiden hålla koll på de små tecken som alltid kommer innan det börjar gå dåligt på allvar. Jag hade kunnat komma ut tidigare när alla rapporter blev mer eller mindre svaga från vintern 2016. Trevligt nog följde jag inte med ner på dagens nivåer.

Taggar:
Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto