Home > The Value Investor v.09 Våga köpa onoterat? Om Hernö Gin.

The Value Investor v.09 Våga köpa onoterat? Om Hernö Gin.

Fram till för ett år sedan hade jag inte ens funderat på att äga en onoterad aktie. Alltså en som inte har någon som helst notering, utan där man måste göra upp aktieaffärer privat utanför börsen. Samtidigt inser jag i efterhand att detta också stänger en ute från tillfällen som kan ge hundrafalt igen på det investerade kapitalet. Tidiga investerare i framtida succébolag har ju i regel enormt mycket bättre avkastning än de som lyckas köpa först vid börsintroduktionen, likväl som större sannolikhet att förlora allt förstås.

Att köpa onoterade aktier i början av ett företags liv är i princip det enda sättet att komma in tidigt förutom om man är grundare eller ”angel investor”. De som på olika sätt köpte in sig i Spotify eller Facebook, för att nämna välkända exempel, gjorde fantastiska affärer helt enkelt för att de trodde på bolaget och stod ut med att inte kunna komma ur sin ofta mycket stora investering utan fördröjning och med risk för dålig kurs under lång tid pga de vanliga riskera vid mycket tunt handlade aktier. I grunden samma problem som att äga aktier på smålistor, fast värre.

Med värdeinvesteringsglasögon på ser man dock att dessa köp många gånger kan vara klockrena värdeinvesteringar. Om(!) man väljer rätt så köper man ett bolag som de facto givet tillväxt och övrig potential är värt betydligt mer än man betalar. Det är rätt logiskt att det blir så. Grundare med stora innehav i bolag som inte lämnar utdelning kan förstås vilja ”casha in” en del av sitt i regel stora innehav och får acceptera ett förhållandevis lågt pris eller så gör bolaget nyemission och måste lämna rejäl rabatt eftersom köparna som sagt inte kan komma ur aktierna så lätt samt de övriga riskerna.

Det finns naturligtvis massor av uppenbara risker med att äga små onoterade bolag. Rapporterna till marknaden lämnar i regel mycket att önska och små, nya företag kan lätt gå under pga konkurrens, avhopp i ledningen, kapitalbrist mm mm. En dominant ägare kan komma in mycket lättare än i ett större, listat bolag och utnyttja sin position och driva bolaget dit han personligen vill ha det mot småägarnas vilja. Man kan heller inte äga olistade innehav i ISK eller KF utan endast i traditionell depå av ett slag som mig veterligen endast storbankerna tillhandahåller. Detta gör att skatten blir högre även om den är något rabatterad (25 % på vinst och utdelning) mot listade bolag (30 %). Att äga onoterat är kanske lite som med optioner, det räcker inte med att man kan aktier man behöver även förstå i detalj vilka specifika risker onoterat medför.

Jag hade som sagt ingen erfarenhet av onoterade innehav men fick av en vän som också tycker mycket om gin höra talas om Hernö Gin för ett år sedan. Hernö påstods producera Europas eller rentav världens bästa gin. Jag tycker ofta det är enbart larvigt när svenska regioner, städer och småföretag påstår att de är/har ”Europas bästa/finaste…”. Det var därför med väldigt mycket skepsis jag såg på påståendet om Hernö som hade sitt ursprung i vad en bartender på en exklusiv ginbar i London hade berättar för honom.

Jag tänkte mest ”Ånej, ännu ett Mackmyra”. Jag provade deras i mitt tycke fantastiskt goda gin. Lite tur hade jag då företaget någon månad senare presenterade ett prospekt för sin ”spridningsemission”. Denna kom av att man dels investera i sin anläggning, inte minst ett större besökscentrum, men de har nytta av att ha många (små) aktieägare då de blir utmärkta ambassadörer för företagets produkter. Jag tyckte om allt jag såg och lyckades teckna mig för betydligt mer än standardtilldelningen bl.a. genom att jag var villig att köpa de aktier som inte lösts ut av tecknande. Bolagets utveckling har varit lysande sedan dess. (För mer info, se denna beskrivning från en engelsk branschorganisation och min intervju med VD i detta blogginlägg samt detta inlägg om mitt besök på destilleriet i höstas.)

Dessa kaxiga påståenden om Hernö Gin kommer dock av att det lilla ginbränneriet har tagit hem nästan alla stora priser på de årliga tävlingarna i världen sedan de började ställa upp 2013. Branschen har också röstat fram dem till ett av de trendigaste märkena i världen. Naturligtvis har detta lett till mycket stor uppmärksamhet i ginvärlden och det lilla företaget har kontaktats av hippa barer och hotell från hela världen.

De finns även efter fem års kämpande i den motvind för mindre producenter som dessvärre är institutionaliserad genom monopolet sedan den 1 december till sist i landets samtliga systembolagsbutiker. I och med att man byggt upp sitt varumärke under många år minskar risken för att man skulle åka ur standardsortimentet. Detta tillsammans med att man de senaste åren förutom försäljning till restaurangnäringen och stora framgångar i Australien sedan i höstas givit en mycket snabb försäljningsökning (se senaste årsredovisningen).

Caset jag ser i Hernö Gin är förstås potentialen för mycket stor tillväxt över tid. Detta beror inte nödvändigtvis på fortsatt medaljskörd, men kan leva ett antal år bara på att man gjort bra ifrån sig hyfsat nyligen, utan helt enkelt på att företaget är litet och dess produkter är uppenbart kommersiellt gångbara på den internationella marknaden. Bolaget omsätter trots snabb tillväxt ännu bara 16 miljoner kronor och kan förstås bli tio eller rentav hundra gånger större om precis allt skulle gå bra för dem. Vinsten ökade 2017 med 250 % och PE var över 100 vid nyemissionen men är nu förstås lägre men då det ju inte finns någon ”officiell” kurs kan detta inte räknas fram.

Hernö Gin har enligt mina senaste samtal med VD Jon Hillgren efter rapportsläppet kommit över en tröskel vad gäller lönsamheten, vilket också syns i marginalen (ovan) de senaste två åren. Även om investeringsbehov i framförallt buteljeringsmaskin (allt har hittills skett manuellt) återstår så kan man idag producera långt mycket mer än vad man gör idag.

Den riktigt stora fördelen med gin framför t.ex. vin, whisky och andra lagrade drycker är att även gin av högsta kvalitet tillverkas snabbt, i regel på några dagar till veckor. Man kan alltså omedelbart ställa om till högre produktion för att möta plötslig efterfrågan från kund. Detta i kombination med tack vare skalan allt lägre produktionskostnad är förstås explosivt för vinsten.

För året som kommer ser man mer utvecklat samarbete med distributörer och grossister. Man har som uttalat mål att rejält öka sin närvaro i travel retail, hittills har man endast kommit in hos Tallink Silja och gränsshandeln och flyget hägrar. Man säljer nu tillräckligt i 25 länder för att transportkostnaden inte ska vara ett problem men givetvis är det här som den stora potentialen finns. Man vill fortsätta hitta distributörer som den nya i Storbritannien som är intresserade av att bygga varumärket och inte bara ta in dem i sitt sortiment.

Riskerna är förstås betydande. Att man säljer för dåligt för att vara kvar i Systemets standardsortiment är troligen osannolikt men vore väldigt dåligt om det inträffade. Man är förstås beroende av sin fysiska anläggning där all produktions- och besöksverksamhet bedrivs och av sina nyckelpersoner i mycket högre grad än de flesta företag. Populära smaker kan förändras över tid liksom trender. Man skulle i allra värsta fall kunna råka ut för en skandal typisk för livsmedelsbranschen. Sannolikheten för dessa bedömer jag trots allt som låg- VD/huvudägare är unga och extremt hängivna gin och företaget och driver det med passion. I takt med att företaget blir mer känt kommer dessutom en allt större och väldigt lönsam besöksnäring, idag mer än 10 % av omsättningen och upp 66 % förra året. Denna kan på sikt kan ge i alla fall en viss diversifiering.

Deras specialutgåvor som kommer några gånger per år säljs alltid slut på några minuter trots klart högre pris än de fyra standardvarianterna och upplagorna kan ökas varje år. VD är alltid försiktig med att uttala sig om när en framtida börsnotering skulle kunna ske men min personliga tolkning är att man liksom med allt annat vill skynda långsamt och inte notera sig förrän man har blivit betydligt större. Bolaget ägs till 60 % av de två grundarna och en lokal affärsman. Runt 1000 aktieägare står för resten.

I den mån det går att köpa aktien rekommenderar jag den. Denna rekommendation är förstås på lång sikt, minst fem år tror jag att det tar tills bolaget är noterat och i bästa fall ett av de största craftgin-destillerierna i Europa. Observera att jag alltså inte har för avsikt att sälja på många år.

För den som enkelt vill prova denna ädla dryck, t.ex. som AW idag, rekommenderar jag baren på Haymarket vid Hötorget där man även brukar ha specialutgåvor, men de finns även på massor av andra ställen i de större städerna och som sagt på närmaste systembutik.

Taggar:
Begränsat specialerbjudande - 0% Provision & 0% Stämpelskatt på ALLA Lager!
Prisbelönad plattform - köp fysisk tillgång eller handel med hävstång
11 betalningsmetoder, inklusive PayPal
Öppna mitt konto