Home > The Value Investor v.13 Hoppa av i tid

The Value Investor v.13 Hoppa av i tid

Att sitta still i båten är nog den vanligaste regeln man kopplar ihop med värdeinvestering. Den har dock en väldigt bra sida- att man inte ska luras att hoppa av från aktier på mindre svackor och mer eller mindre betydelselösa nyheter som insidersälj (se förra veckans inlägg). Den betydligt sämre effekt av regeln kommer av att ta den väl bokstavligt och så att säga sitta kvar i båten trots att båten läcker ohjälpligt. Tålamod är förstås en fin egenskap i de flesta situationer i livet. När det gäller aktier är det dock bara en dygd när man äger bra aktier, äger man dåliga aktier är tålamod det sista man ska ha.

Observera att jag här inte menar att man säljer innan någon aktie tillfälligt dyker pga någon dålig rapport eller liknande utan de fall där företaget verkligen har slutat gå bra. Att försöka tajma diverse små rörelser är inte värdeinvestering.

Om jag ska vara ärlig mot mig själv så är det omöjligt att missa betydelsen för min totalavkastning t.ex. de senaste 15 åren av att jag i regel har hoppat av några få aktier i tid. Mina bästa resor (Swedbank, Boliden, Apple, Starbucks, Netflix och några gamblingbolag) hade kunnat mer eller mindre raderas ut av nedgångar i andra aktier om jag inte hoppat av i tid. Enkel huvudräkning visar med all tydlighet att jag hade förlorat betydande belopp på att sitta kvar i några innehav jag haft. Nedan följer tre exempel som hade kunnat sluta riktigt illa men blev trevligt nog bara begränsade förluster.

För min del har säljandet alltid varit enkelt när jag börjat ledsna på dålig utveckling i företag. I de flesta fall har jag helt enkelt blivit arg på företagsledningen när VD och de andra gång på gång lovat att problemen är tillfälliga eller att intäkterna kommer ”snart”. Det har då känts befriande både att slippa huvudvärken och kanske lite också att ”protestera” mot dem genom att sälja mina aktier.

  • Det lilla svenska oljebolaget PA Resources kändes välskött och hungrigt åren runt 2005. Jag köpte och ökade glatt i takt med att bolaget ökade sin produktion och aktien steg. Ledningen lovade dock väl mycket och 2007 och 2008 började löftena komma ikapp dem när de utlovade 20 000 fat per dag ”snart” vilket man aldrig nådde. ”PARE” var ett av mina största innehav och jag började bli nervös. Efter att aktien återhämtat sig en del efter Finanskrisen sålde jag med runt 20 % förlust och rekommenderade andra att göra likadant. Tänkvärt är att det i flera år av ständiga besvikelser och nedgångar i aktien fortfarande fanns många som trodde på detta skräpföretag långt efter att jag hoppat av, även i finpressen, vissa trodde på det ända fram till konkursen 2016.
  • H&M (tidigare inlägg) var en av mina kelgrisar som jag skrev mycket om på min blogg från 2010 och de följande fem åren. Jag ägde ofta uppåt 20 % H&M. Även här började ledningens ständiga ursäkter att skava betänkligt med tiden. Jag började undra om vädret verkligen var så dåligt som de gång på gång påstod och om det bara var ”valutan” som orsakade de sjunkande marginalerna. Jag satt förstås kvar för länge när jag 2015 började sälja och våren -16 sålde de sista runt 290 kr men räddades av vinsterna från de första åren. Bolaget som idag står runt 120 kr är dock ett praktexempel på när ett företag som länge gått mycket bra med tiden får mycket mer kärlek just från värdeinvesterare och andra långsiktiga än vad det numera förtjänar.
  • Jag började köpa Kopparbergs våren 2015 i tron att Brexit inte skulle bli verklighet och ökade efter omröstningen på en allmän tro att oron för pundet var överskattad. Det visade sig dock att företaget mest hade skjutit upp det resultattapp pundfallet skapade genom att terminssäkra valutan, vilket men liksom många andra faktorer håller hemliga för investerare. Försäljningen ökade därtill inte lika snabbt som tidigare. Jag kände efter Q2:an i fjol att jag haft tillräckligt med tålamod och blev trevligt nog efter rapportsläppet erbjuden att sälja en stor del av mitt innehav i den tunt handlade aktien till någon som ville in. Den stod då strax under 230 kr och föll sedan stadigt till runt 180 kr.

Det översta exemplet hade kunnat göra väldigt stor skada för mig om jag följt med aktien ner i avgrunden under åren som följde, medan de två andra hade varit något mindre smällar. Om jag suttit kvar i H&M hade mina 15-20 % i aktien tappat  60 % i  värde till idag och i KOBR nästan 25 % men det var ett mindre innehav.

Psykologin är troligen det som spökar när investerare mot bättre vetande inte vill sälja aktier som t.ex. Fingerprint Cards. När man säljer en aktie som går dåligt accepterar man att man har haft fel, vilket många har mycket svårt för att göra. Så länge man sitter kvar kan man i alla fall inbilla sig att man kommer att få rätt till sist. Samma tankefel sägs ligga bakom att många säljer alldeles för snabbt efter en uppgång då de därmed är säkra på att ha fått ”rätt”.

Regeln Cut your losses and ride your winners är förstås inte enkel att följa alla gånger men ju närmare man kommer detta desto mer pengar kommer man förstås att tjäna. Att sälja i tid är i min erfarenhet i princip lika viktigt som att hitta bra aktier.

Taggar:

Anmäl dig till vårt exklusiva nyhetsbrev idag!

Skräddarsydda e-postmeddelanden

Ingen SPAM någonsin!

Alt mynt nyheter

Avprenumerera närsomhelst

Efter att du registrerat dig kan du också få tillfälliga specialerbjudanden från oss via e-post. Vi kommer aldrig att sälja eller distribuera dina uppgifter till tredje part. Se vår sekretesspolicy här.