Home > The Value Investor v.36 Utdelningar- himmel och helvete

The Value Investor v.36 Utdelningar- himmel och helvete

Ingenting verkar vara så populärt bland svenska investerare idag som att köpa högutdelande aktier och gotta sig åt vilka stora sammanlagda utdelningar man lyckas dra in per år. Förutom Finanstwitter så är olika aktieforum fulla med diskussioner om utdelningar och utdelningstillväxt. Utdelningarna verkar vara lite som den heliga graalen- man får liksom inte ifrågasätta deras underbara förmåga att skapa en fantastisk förmögenhetsutveckling.

I själva verket är utdelningsinvestering inte alls någon säker biljett till pensionsnirvana. De sammanställningar av hur ens förmögenhet skulle ha vuxit om man köpt t.ex. SHB och återinvesterat alla utdelningar över decennierna har en sak gemensamt. De företag som man skulle ha köpt är alltid företag som trots fin utdelning har fortsatt att växa år efter år. Naturligtvis finns det en hel del ”confirmation bias” i detta och bilden är inte riktigt så tydlig som man kan tro.

IMG_1686

Forskningen

Frågan har förstås ställts en hel del i den akademiska världen huruvida det finns en korrelation mellan hög utdelningsandel och vinsttillväxt eller inte. Den ”klassiska” forskningen från ung. 1960 och decennierna därefter gav att korrelationen var negativ. De företag som hade högst utdelningsandel visade sig över tid ha lägre tillväxt än de som behöll en större del av vinsten i företaget och, troligen, använde dessa pengar till att finansiera framtida tillväxt.

En annan fråga som också besvarades negativt var huruvida bolag med högre utdelningsandel hade högre PE-tal än de som delade ut mindre pengar till ägarna. Forskning under detta århundrade har dock givit en mer blandad bild, ett par inflytelserika studier har visat på ett positivt samband mellan utdelning och tillväxt och teorin har ofta varit att de bolag som törs dela ut en stor andel av vinsten också är de som känner sig säkra på att klara sin tillväxt utan dessa pengar.

Olika studier har alltså givit olika svar men själv tror jag att mycket beror på vilka företag man väljer att titta på. Forskning utförs förstås i regel på de företag som ingår i ett väletablerat index som Dow Jones och därmed utgår man  från företag som är gamla och väletablerade. Därmed missar man, precis som den inbitne utdelningsinvesteraren, unga företag som inte delar ut ett öre men däremot ofta växer väldigt snabbt. Slutsatsen man får dra är nog som sagt att det finns både fördelar och nackdelar med höga utdelningar.

 

Himmel

Att investera i utdelande företag är förstås för många ett naturligt steg mot deras dröm- att en dag leva på utdelningarna. Även om detta är en lite bräcklig dröm- man kan ju aldrig vara säker på att utdelningarna inte sänks oavsett vilka företag man investerar i- så är det naturligtvis en stor tillgång för den enskilde investeraren om han regelbundet får en utdelning som han kan investera i samma eller andra aktier. På samma sätt är det förstås ett fantastiskt tillskott i kassan för den som investerat länge och kan dryga ut sin lön eller pension med tio- eller rent av hundratusentals kronor årligen i utdelningar.

Har man hittat bra företag med både god tillväxt och utdelning, flera svenska banker och andra storföretag passar förstås in i denna beskrivning, och över tiden återinvesterar dessa utdelningar så får man en ränta på ränta-effekt i turboläge. Även om man plockat ut utdelningen istället för att återinvestera den får de som t.ex. köpte H&M under de första Decennierna som de var noterade efter IPO:n 1974 idag mer i utdelning än de betalade för aktien. Samma sak för dem som köpte vissa av storbankerna under någon av de två bankkriserna i modern tid.

 

Helvete

Myntet har dock en annan, mindre attraktiv sida. Det är uppenbarligen många som sätter som krav för att investera att bolaget har en direktavkastning på minst X %. Detta är som jag ser det vansinne. Även om utdelning ofta går hand i hand med kvalitet så är det inte samma sak. Man kan inte alls vara säker på att ett företag som har hög utdelningsandel är en bättre investering. Än värre är det att dra slutsatsen, som ovan, att en hög direktavkastning skulle vara ett bra mått på företagets och därmed ens investerings framtidsutsikter. Detta av två viktiga skäl.

Det första skälet är att väljer man alltid bort bolag med låg (eller ingen) direktavkastning går man miste om alla de relativt unga bolag som växer snabbt men behöver använda alla sina kassaflöden för att investera i sin tillväxt. Detta gäller absolut inte bara små, riskfyllda placeringar utan några av de idag största företagen i världen. Microsoft och Apple var fantastiska placeringar redan under de många år som de inte delade ut. Och vem hade de senaste åren hellre suttit med IBM som idag har över 4 % direktavkastning än Netflix, Google och Amazon vilka ännu inte har delat ut en cent till sina lyckliga ägare?

IMG_1687

Det andra skälet är att de företag som har hög direktavkastning inte sällan har det av en anledning- företaget har gått dåligt varför aktien inte gått något vidare och direktavkastningen har stigit. Många pekar idag på att H&M (länk till tidigare inlägg) har fått en mycket hög direktavkastning. Vad man kanske inte tänker på är dels att företalet tvingades skjuta på utbetalningen av andra halvan av utdelningen till i höst varför man kan betvivla hållbarheten i utdelningen och dels att man som investerare har tappat nästan halva värdet av sitt innehav sedan våren 2015. På samma sätt har många företag som länge gått bra och vars aktie därför stigit av naturliga skäl låg direktavkastning. Risken är alltså påtaglig att man väljer fel aktie om man utgår alltför mycket från utdelningen i sin analys.

 

Slutsatser

Som regeln är inom investeringar beror allt på företaget man investerar i. Det går inte att sätta upp bestämda regler och tro att bara man håller sig till dessa så når man alltid framgång. Det finns fördelar med utdelningsinvestering och man kan göra väldigt bra investeringar om man hittar kvalitetsbolag som pga tillf’älliga problem har låg kurs och hög direktavkastning.

Många påpekar att ”dividend aristocrats” (företag som under minst 20 år alltid höjt utdelningen) har slagit S&P 500 över tid. Detta visar dock bara att man kan slå index, inte att man kan slå dem som använder andra metoder för att hitta bolag. Att sätta utdelningen som målet är alltså som jag ser det helt fel. Utdelningar är bra men de är ingenting mot den avkastning man får om man hittar en tillväxtraket som hinner mångdubblas innan de börjar dela ut pengar. Eller för den delen ett företag som kanske har låg direktavkastning men har en fin vallgrav som gör att konkurrenterna inte rår på dem.

 

Taggar:

Anmäl dig till vårt exklusiva nyhetsbrev idag!

Skräddarsydda e-postmeddelanden

Ingen SPAM någonsin!

Alt mynt nyheter

Avprenumerera närsomhelst

Efter att du registrerat dig kan du också få tillfälliga specialerbjudanden från oss via e-post. Vi kommer aldrig att sälja eller distribuera dina uppgifter till tredje part. Se vår sekretesspolicy här.