Home > The Value Investor v.38 Finanskrisen som jag minns den

The Value Investor v.38 Finanskrisen som jag minns den

Finanskrisen var både det mest skrämmande och spännande jag har varit med om som investerare. Det kändes under några veckor som om man befann sig i en enda stor livesändning av finansvärldens undergång där förmögenheter utplånades på dagar. Innan krisen hade jag varit en intresserad småsparare med förhoppningar om att i första hand spara ihop till ett större kapital men hur hemsk Finanskrisen än var för andra så blev den startskottet för mig

För mig började Finanskrisen märkas under våren 2008 och slutade för mig ungefär ett år senare. Egentligen fick jag nog den första varningen redan i slutet av sommaren 2007 när marknaderna plötsligt började uppföra sig märkligt och aktier föll och steg utan någon större logik. Jag minns att jag läste i Fortune då att man borde följa rådet att efter oro kommer ofta mer oro. Jag lyssnade inte men, om det nu är något försvar, det gjorde nästan ingen annan heller.

Våren 2008 fick jag en andra varning som jag absolut borde ha lyssnat på. Hösten 2006 hade jag köpt Boliden. Min analys var att zink, koppar, guld och silver skulle behövas alltmer i världen när Kina och övriga BRIC-länder skulle bygga upp sin infrastruktur. Analysen var det nog inget fel på, vilket skulle visa sig under de kommande åren. Men aktien som hade stått i 130 när jag köpte och sedan stigit till runt 150-160 ville inte följa med högre även om företaget levererade fina rapporter och t.o.m. drämde till med en fin extrautdelning våren 2007.

Istället för att stiga började aktiens kräftgång under hösten 2007 och sedan fortsatte fallet sakta men säkert utan att jag kunde förstå varför. I efterhand så var det förstås marknaden som kände av en allt större osäkerhet för att den ”boom” som rått under en längre tid var på väg att ebba ut. I själva verket skulle det ju sluta betydligt värre än så.

Värdeinvesterare som jag är så började jag ana köptillfälle när raset bara fortsatte. I början av smmaren 2008 blev det riktigt intressant när aktien passerade 50 kr och då ökade jag och min fru på vårt villalån. Handläggningstiden var ett par veckor och under tiden hade aktien fallit ner till 35 kr och då köpte vi några tusen aktier. Aktien studsade upp till över 40 kr och jag inbillade mig att jag hade prickat botten men riktigt så var det inte…

När vi gick in september stod aktien i 41 kr kr och varje dag kablades det ut nyheter om hur alltfler amerikanska banker hade problem och ryktena gick om vilka som skulle tänkas gå under. Börserna skakade världen över när de gigantiska instituten ”Fannie” och ”Freddie” räddades vid konkursens brant och mina stackars Boliden, som var mitt största innehav föll med 20 % under de första två veckorna i takt med att zink- och kopparpriserna rasade dag för dag.

Jag hade börjat mitt nya jobb den 8 september. På GE Healtchcare. Något ironiskt kan tyckas så här i efterhand då det efteråt avslöjades att GE hade varit på randen till konkurs. Inte för att GE plötsligt drabbats av stora förluster förstås utan den akuta krisen kom av att GE Capital som på den tiden var halva det jättelika företaget hade belånat resten av GE för att kunna låna ut så mycket pengar som möjligt rakt in i kreditmoraset. När kreditmarknaderna plötsligt ströps, berättade GE:s CEO Jeff Immelt när han våren därpå kom till Sverige på besök, var GE under några timmar en hårsmån från att tappa tillgången till finansiering. Inte så lyckat när ens utestående obligationer måste omsättas dagligen.

Måndagen den 15 september meddelads att Lehmann Brothers inte hade räddats av den amerikanska staten och därför gått i konkurs. Jag minns fortfarande presskonferensen sent på eftermiddagen svensk tid när den amerikanske finansministern Hank Paulson meddelade att man ”inte vid någon tidpunkt hade övervägt att använda skattepengar för att rädda banken”. Detta huvudlösa uttalande tolkade marknaden förstås som att regeringen nu skulle låta alla problembanker falla och börsöppningens relativa lugn förbyttes i full panik.

Även om den amerikanska regeringen fick kasta sina principer överbord och börja rädda banker och institut som AIG så fortsatte väldigt många aktier att falla handlöst när företagskrediter ströps världen över och efterfrågan i det närmaste upphörde för många varor och tjänster. Metallpriserna fortsatte att falla och mina stackars Boliden-aktier rasade vidare ända ner till under 15 kr. Där samlade jag ihop de likvida medel jag hade och köpte. Lustigt nog nästan prickade jag denna gång nästan botten och därefter klättrade aktien trevande uppåt i flera år.

I kölvattnet på Finanskrisen började man som bekant upptäcka att många banker som var långt mindre än de amerikanska bjässarna hade svåra problem eftersom så många av deras kunder helt enkelt inte kunde betala sina lån. Detta var inget problem på den svenska marknaden men de svenska banker, framförallt Swedbank och SEB, som lånat ut i Baltikum hamnade i knipa. Jag började i februari 2009 att läsa in mig på bankerna som jag aldrig tidigare hade intresserat mig för. Jag letade helt enkelt efter den som värdemässigt hade störst ”rabatt” sett till sin normala intjäning och det blev snabbt uppenbart att det var Swedbank.

Efter att SWED hade genomfört sin nyemission vid årsskiftet utan problem så fortsatte dock aktien att falla under nyemissionskursen 48 kr (obs detta är alltså aktien före andra NE, inte dagens omräknade kurs för denna period). Nyhetsrapporteringen var nattsvart i svensk media vid denna tidpunkt. Min analys var dock betydligt mer positiv- regeringen hade ju redan hösten innan startat stödprogrammet där bankernas inlåning garanterades och det kändes som helt uteslutet att Swedbanks stora ägare- Folksam, Spargbanksstiftelserna osv skulle låta banken gå under. Inte heller hotet om devalvering i Baltikum kändes sannolikt eftersom regeringen i Lettland satsat allt på sin politik med fast kurs till Euron och att med EU:s hjälp modernisera ekonomin.

Jag skrapade ihop så mycket jag kunde och började köpa aktier på 27 kr. Jag fortsatte handla i takt med att jag kom över pengar, att sälja andra aktier kändes (helt felaktigt som det skulle visa sig) fel när alla kurser var så nedtryckta. Aktien fortsatte dock att falla ända tills Folksam tog över stiftelsernas aktier som de ställt i pant för ett lån och ställde omedelbart in den nyemission som utlovats vid nyemissionen. Aktien föll vid börsöppningen efter beskedet men marknaden inståg snabbt att detta var utmärkta nyheter och sedan steg aktien och jag fortsatte köpa när jag hade råd.

Några månader senare kom den andra nyemissionen och i och med att den kunde genomföras så fanns det knappast något konkurshot över banken även om det ännu inte stod klart hur mycket man skulle förlora på sina krediter i Baltikum.

Till mina lärdomar under denna period hör utan tvekan betydelsen av att klara att sitta still i båten. Hade jag hoppat av när marknaden verkade säga att min analys var fel så hade jag kanske sällat mig till den ganska stora skara som efter Finanskrisen lämnade aktierna helt och hållet. Hade jag å andra sidan, lärdom nr 2, inte vågat satsa eller inte vågat satsa stort när tillfällena gavs hade jag gått miste om den fina utveckling jag fick med tiden. När jag (dessvärre) sålde Boliden några år senare hade den sjudubblats och Swedbanks utdelningar hade när jag sålde aktierna för ett par år sedan betalat hela min ursprungliga investering.

Taggar:

Anmäl dig till vårt exklusiva nyhetsbrev idag!

Skräddarsydda e-postmeddelanden

Ingen SPAM någonsin!

Alt mynt nyheter

Avprenumerera närsomhelst

Efter att du registrerat dig kan du också få tillfälliga specialerbjudanden från oss via e-post. Vi kommer aldrig att sälja eller distribuera dina uppgifter till tredje part. Se vår sekretesspolicy här.